Vi lever i en tid där vi tycks tro att vi bara ska förvalta vunnen mark på arbetsmarknaden, även om arbetarrörelsen och villkoren på arbetsmarknaden ibland får stryk och hårt motstånd. Fackföreningsrörelsen hårda arbete lönade sig, till den grad att somliga kan försörja sig på att bevaka, upprätthålla och kämpa emot arbetsgivarens och högerpolitikens mål, att försämra villkoren på arbetsmarknaden.

Somliga som är anställda i rörelsen tycks ha fastnat i tron att målet är uppnått och nu ska förvaltas. De tycks glömma kopplingen mellan deras avlönade arbete och uppkomsten av det i arbetarrörelsens historia, och nu ska det tydligen tas föregivet att det så kommer förbli.

Företagen konkurrerar med varandra om fortsatt existens på marknaden. Innovation är en förutsättning för företagaren och påhittighet premieras. Detta saknas i arbetarrörelsen. För att behålla avlönade ombudsmän på heltid, få ett större förtroende för LO och vänsterpolitik ska inte bara medlemmarna i Socialdemokratin eller fackföreningarna stå på torg, besöka arbetsplatser eller, som ett annat exempel: dela ut frukostpåsar på obetald tid.

De som är avlönade måste visa vägen för arbetarrörelsen och ta det yttersta ansvaret. Arbetarrörelsen är solidarisk, därför kan inte somliga inom den avlönas och utföra arbete mot betalning endast 40 timmar per vecka. I arbetarrörelsen ska vi arbeta även på obetald tid för att en är i tacksamhetsskuld till dem i begynnelsen som gjorde allt gratis till förmån för ett mer solidariskt samhälle.

Har man fått förmånen att arbeta för en intresseorganisation skall man föregå med gott exempel. Annars finns det gott om medlemmar som är villiga att gå in och visa föredöme.

För att vara i en rörelse som bygger på solidaritet är det anmärkningsvärt hur lite rörelsen få se av somliga avlönade företrädare i utåtriktat arbete på sin fritid. De om några borde veta arbetarrörelsens historia och värdet av att delta i arbetet fullt ut och kompromisslöst för den stora saken skull, och att  åsidosätta sig själv och sin egen agenda. Avlönade företrädares existens grundar sig i de icke avlönade, hårt arbetande vanliga människornas arbete i arbetarrörelsens tjänst.

Kan Anders, Jessica och Muhammed stå på torget obetald tid så ska även företrädare göra det. Kritiken gäller inte alla då det finns goda exempel men de blir tyvärr färre. Den som känner sig träffad av denna insändare skall ta till sig den konstruktiva kritiken och inse att det även krävs engagemang utöver den normala arbetstiden.