– Vi hade få konflikter, det blev höjda reallöner och den konkurrensutsatta sektorn fick sätta märket samtidigt som de grupper med lägre löner fick mer, sa han vid en presentation av MI:s årsbok idag tisdag.
Kurt Eriksson, Medlingsinstitutets chefsjurist, noterade att behovet av medling inte var större under 2010 än vid andra avtalsrörelser.
– 550 avtal skulle förhandlas om och det var bara fem procent av dem som behövde hjälp av medlare. Det är en fantastiskt stabil nivå, sa Kurt Eriksson.
Årsboken är en sammanfattning och analys av utfallet av avtalsrörelsen 2010, som i snitt gav 3,5 procent i löneökning under 24 månader.
Industrin gick ut först och satte märket för övriga branscher. LO:s låglönebranscher, som detaljhandeln, kunde dock ta ut mer, till priset av lägre höjningar av ingångslönerna.
– Vanligtvis höjs lägstlönerna med samma krontal som avtalets ram, men så blev det inte den här gången, säger Bo Enegren, nationalekonom vid Medlingsinstitutet.
Enligt rapporten har lönebildningen blivit mer lokal än tidigare. Det beror på att färre avtal innehåller individgarantier och att de lokala parterna fått ökade möjligheter att bestämma när lönerevisionerna ska genomföras.
På frågan om vem som vann avtalsrörelsematchen svarade Claes Stråth diplomatiskt att det var den svenska arbetsmarknadsmodellen som vann.
– Parterna har tagit sitt ansvar och det ser mycket bra ut för nästa avtalsrörelse.
Claes Stråth sa samtidigt att den svenska modellen fungerar bra, än så länge, men han ser en fara i att antalet medlemmar i facket minskar.
– Vi har en kollektivavtalstäckning på 90 procent, beroende på att så många arbetsgivare är medlemmar i någon arbetsgivarorganisation. Men för att legitimiteten för vår modell ska bibehållas hoppas jag att fackförbunden lyckas få fler medlemmar.