Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-523 53 76

Markku Murtosaari, central samordnareför arbetsmljöfrågor i Seko kriminalvård Foto: Marc Femenia
Intervjun

Markku kan inte vara tyst

Den som har åsikter måste framföra dem, annars kan inget förändras. Det är den devis Markku Murtosaari arbetar efter som huvudskyddsombud inom Kriminalvården. Han vill att fler ska säga sin mening.

14 juni 2013 10:36

– Är det på en arbetsplats är det viktigt att arbetsgivaren får veta vad personalen tyck­er, det är ofta hos de anställda som bra idéer finns, även om de sällan förverkligas.

Säga vad man tycker och att vara aktiv är två egenskaper som hör samman för Markku Murtosaari. För honom har oförmågan att vara tyst hittills alltid slutat med ett fackligt uppdrag. Även om han på förhand bestämt att inte engagera sig.

I dag är Markku Murtosaari – inte helt ovän­tat – huvudskyddsombud på sin arbetsplats, huvudskyddsombud för Kriminalvårdens re­gion Stockholm och central samordnare för arbetsmiljöfrågor inom Seko Kriminalvård. Ett heltidsarbete där den senare funktionen framförallt innebär att stödja och vara    rådgi­vare åt medlemmar runtom i landet. Och att representera Seko i arbetsmiljöfrågor på na­tionell nivå. Mycket kontorsarbete, där en stor del av tiden går till att söka fakta och hitta argu­ment för förbättringar samt svara på alla mejl från skyddsombud och enskilda medlemmar.

u02_raw_130502_114Markku är anställd på Kronobergshäktet i Stockholm där han arbetat sedan 1994 och där han tidigt blev fackligt aktiv.

Vi ses i fackets rum på häktet som han de­lar med klubbordförande. På dörren hänger en lapp där man uppmanas tala i låg samtals­ ton, det är lyhört här, står det. Vi hör röster utanför, men störs inte.

Markku Murtosaari är så förknippad med Kronobergshäktet att många fortfarande tror att han talar för häktets personal, även när han talar för alla. Värst är det när han uttalar sig i tv och står framför ingången till häktet.

Kriminalvården vill inte längre betala för en nationell arbetsmiljöansvarig, vilket begrän­sar Markkus möjligheter att besöka arbets­ platser runtom i landet. Försvårar, men gör inte uppdraget omöjligt. Det är en utmaning. Och utmaningar är något som verkar locka Markku. Han drar sig inte för det som kan vara en av de svåraste uppgifter en arbets­miljöansvarig kan ha: att förändra och för­bättra förhållandena inom Kriminalvården.

Bland det svåraste har varit att se att det uppmärksammade mordet på en kriminal­ vårdare på häktet i Huddinge hösten 2011 inte lett till ökad bemanning, inte till att en­samarbete försvunnit, inte till förbättrad sä­kerhet innanför de rymningssäkra murarna. Och inte till ökade anslag i miljardklassen.

– 2004 hade vi flera rymningar från svens­ka fängelser. Ingen människa kom till skada, men politiker från olika läger var snabbt ute och sa att något måste göras. Dåvarande jus­titieminister Thomas Bodström sa ”det får aldrig hända igen”, säger Markku.

Miljarder regnade över Kriminalvården som byggde nya säkerhetsfängelser och ökade den tekniska säkerheten.

– Vad jag vet har ingen politiker sagt det­ samma efter att en kriminalvårdare miste li­vet, en unik händelse i svensk kriminalvård. Och några miljarder har vi inte fått, tvärtom fortsätter nedskärningarna.

Mycket är bra i Kriminalvården, under­ stryker Markku. I grunden är det en säker och trygg arbetsplats, och den nya generaldirektören Nils Öberg säger sig vilja förbättra ledarskapet. Men det finns alltid en risk att som anställd utsättas för hot och våld och det vill Markku komma åt. På alla tänkbara sätt.

– Det gäller att aldrig ge upp, säger han.

Han har dock stunder av förtvivlan, som när Kriminalvården på ledningsnivå, lokalt, regionalt och centralt, till synes slår dövörat till och inte vill lyssna på personalens varningar om säkerhetsbrister och för låg bemanning.

Det finns, säger han, en kultur, ja rent av en tradition, att inte lita på vad personalen säger.

– Vi uppfattas som gnälliga. Resultatet blir att vi som vårdare får ta smällen och hela an svaret för de dagliga prioriteringarna mellan säkerhet och verksamhet.

Många som Sekotidningen mött inom Kri­ minalvården säger samma sak. Om personal, fack och skyddsombud pekar på problem som kan utgöra en risk i arbetet, händer inget förrän något allvarligt inträffat. Om ens då.

Det finns flera exempel, men det mest iögo nenfallande är den attityd Markku mött efter mordet på häktet i Huddinge. När Kriminal­ vården ska dra lärdomar av det värsta som hänt ser man det som en engångsföreteelse.

– Hållningen är att det som hände är så ovanligt att det sannolikt inte kommer att hända igen inom de närmaste decennierna. Så då behövs inga omedelbara åtgärder, i alla fall inte åtgärder som kostar pengar.

Mordet på häktet är den största och värsta händelse som Markku och många kolleger upplevt under sina år inom Kriminalvården.

Han vill inte prata för mycket om händel­ sen, den är ännu inte avslutad eftersom utred­ningen om arbetsmiljöbrott ännu inte är klar.

Men han har lärt sig en sak av det som hänt och det är att en kriminalvårdares död inte leder till politiska åtgärder.

Markku Murtosaari, som ständigt letar fakta om situationen på anstalter och häkten, säger att Kriminalvårdens egen medarbetarunder­sökning visar att så många som hälften av kriminalvårdarna har varit utsatta för hot och våld i sitt arbete. Ett resultat som visade sig först efter att Markku begärt en särskild bearbetning av undersökningen.

– En skrämmande siffra, säger han när han träffar femtiotalet fackligt aktiva på Seko Krimi­nalvårds årsmöte på Lidingö i mitten av april.

Lika stor andel av de närvarande, det vill säga hälften, har varit utsatta för hot och våld personligen, visar en handuppräckning.

När Markku, på sitt lugna och eftertänk­samma sätt, efterlyser berättelser från delta­garna kommer det många vittnesmål om brister, om otrygghet, om oetisk kameraövervak­ning, om ensamarbete, om hotfulla situationer. Till sist måste ordförande bryta. Diskussionen hade kunnat hålla på hur länge som helst.

Engagemanget från medlemmar och fackli­ga ombud är inte att ta miste på. Markku skulle själv vilja vara än mer engagerad, rent av akti­vist. Som i början av 1990­talet, då han under några år var fackligt aktiv i Sjöfolksförbun­det. Då leddes sjöfolket av Anders Lindström, som är Markkus förebild som facklig ledare.

Markku minns och skiner upp. Han lutar sig framåt i stolen på sitt tjänsterum och berättar:

– En gång försökte vi handgripligen stoppa ett fartyg från att lägga till i Göteborgs hamn, vi hoppade ner i vattnet, vi la oss med små båtar mellan fartyget och kajen för att hindra ”Black Prince”, som fartyget hette, från att komma fram. Anledningen var att fartyget var utflaggat och villkoren usla för personalen.

Markku tystnar och lägger till:

– Är det rätt att säga att jag saknar det? Medlemmarna kände till vilka som var fack­ liga företrädare, de visste att det var medlemmarna som var facket och som skulle ställa krav på oss som satt i styrelserna.

Som 21-åring började Markku Murtosaari som vårdare på Österåker. Han besökte sin far som arbetade på fängelset och chefen sa: du ser stor och stark ut, när kan du börja?

Efter någon månad var Markku, som bodde i Finland, tillbaka i Sverige och här har han stannat. Med undantag för några år som sjö­man i början av 90­-talet har han varit Krimi­nalvården trogen.

När han kom tillbaka i Kriminalvården 1994 tyckte han att mycket var sig likt från Öster­åker som han lämnat 1989. Bakom den första dörren han öppnade på Kronoberg mötte han en av killarna som suttit på Österåker.

Under 2000­-talet har mycket förändrats. Framförallt arbetsuppgifterna. Mer administ­ration, dokumentation och inte minst ökad programverksamhet. Allt mycket bra, säger Markku, men tidskrävande. Lika många an­ställda ska göra tredubbelt mer. Det är den bristen i verksamheten som bara har en lösning: mer personal.

– Det är tjatigt, jag vet, men det skulle inte skada om vi blev fler. Då hinner vi det adminis­trativa, vi kan upprätthålla rättssäkerheten, ge de intagna deras rätt till vård och stöd, och själ­va få en trygg arbetsmiljö utan ensamarbete.

Simsalabim.

 

Karin Lindgren Strömbäck, reporter
karin.lindgrenstromback@sekotidningen.se

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Postnord får 2,2 miljarder av ägarna

Postnord får 2,2 miljarder av ägarna

Danmark och Sverige har kommit överens om att ge det krisande Postnord ett tillskott på 2,2 miljarder svenska kronor. Den danska staten skjuter till 1,8 miljarder och Sverige står för resterande 400 miljoner. Läs mer

Avtal 2017

Allt om avtalsrörelsen

Här kan du läsa alla våra artiklar om avtalsrörelsen 2017 där Seko ska förhandla om drygt 20 centrala avtal. Läs mer

Höga halter av kvävedioxid i tunnelbanan

Det är tidvis höga halter av kvävedioxid och damm vid underhållsarbete i Stockholms tunnelbana. Det visar mätningar som Strukton Rail gjorde under våren 2017. Mätningarna skedde vid fyra olika arbetsmoment. Läs mer

Skärgårdsförhandlingarna har brutit samman

Förhandlingarna mellan Seko och Almega om ett nytt skärgårdsavtal har brutit samman. Enligt Seko har Almega sagt upp avtalet, vilket innebär att det blir avtalslöst tillstånd om sju dagar. Läs mer

Jobbar kvar för att det är kul

Jobbar kvar för att det är kul

Pelle Olsson är både kriminalvårdare och pensionär. Han tycker att han har fått det bästa av allt och rekommenderar andra samma sak. Men inte för att klamra sig fast vid jobbet. Läs mer

Lågavlönade får bättre betalt med nya avtalen

Årets avtalsrörelse skulle ge mer till dem som tjänar minst. En rundringning som Sekotidningen har gjort visar att många lokala löneförhandlingar har gett resultat, även om alla inte är helt nöjda. Läs mer

När jobbet leder till döden

När jobbet leder till döden

Hittills i år har 40 personer dött på jobbet. Här är en berättelse om hur det kan gå till. Om entreprenörskedjor, bristande kontroll och olyckliga omständigheter. Läs mer

”Jag gillar att vara utomhus”

”Jag gillar att vara utomhus”

Läs mer

Med orättvisorna i fokus

Med orättvisorna i fokus

Hennes drivkraft är kampen mot orättvisor. Och det är en fajt som Gabriella Lavecchia tagit i många olika roller inom arbetarrörelsen. Sedan i våras som vice förbundsordförande för Seko. Läs mer

Upphandling på slak lina

Upphandling på slak lina

Upphandlingar är ofta ett vågspel. Men en sak är säker, går det åt skogen drabbas inte de ytterst ansvariga, det är de anställda som råkar illa ut. Som nu på pendeltågen i Stockholm Läs mer

Billigare vara med i facket

Nu återinför socialdemokraterna skattereduktion för fackföreningsavgift, så det är bara att bli med i facket igen, skriver två socialdemokratiska riksdagsledamöter. Läs mer

Ingen tar betalt på ersättningsbussen – inga problem tycker SL

I maj sparkades konduktörerna på Tvärbanan i Stockholm. Istället ska resenärerna själva ”blippa” sina Läs mer

Ny postlag skippar brev över natten

Regeringen har presenterat ett förslag till ny postlag. Seko posten är positivt till stora delar av innehållet, men är besviket över att postboxar inte blir standard. Läs mer

Kvinnligt nätverk viktigt forum att prata ut om jobbet

Kvinnligt nätverk viktigt forum att prata ut om jobbet

– Titta så små byxorna är, säger tunneltvättare Madelene Berglund och lyfter upp en arbetsbyxa från bordet där ett av de större klädföretagen placerat sitt utbud. Läs mer

Seko och Fastighets går vidare med planerna på samgående

Planerna på att slå ihop de två förbunden har sedan en tid legat i malpåse i väntan på att avtalsrörelsen och kongresser ska vara avklarade. Nu har de tagit beslut om att tillsätta en utredning. Läs mer

Strid om gräns för kvartsdamm

Strid om gräns för kvartsdamm

Arbetsmiljöverket lade ett förslag om halverat gränsvärde för det farliga kvartsdammet. Medicinsk expertis och facket välkomnar förslaget medan arbetsgivarna tycker att det blir för dyrt. Nu är det inte säkert att det blir någon sänkning. Läs mer

”Dialog med facket är viktig”

”Dialog med facket är viktig”

Tomas Eneroth fick en rivstart på posten som infrastrukturminister sedan företrädaren, Anna Johansson, fick gå efter IT-skandalen på Transportstyrelsen. Till Sekotidningen säger han bland annat att han vill se än mer järnvägsunderhåll i statlig regi. Läs mer

Nytt avtal för anställda på Samhall

Efter konfliktvarsel och medlarbud har parterna kommit överens om ett nytt avtal för anställda på Samhall. Avtalet ger 7,1 procent i löneökningar under tre år och innehåller en låglönesatsning. Läs mer

Utredning kring Sekohärvan står still

Det rättsliga efterspelet till den så kallade Sekohärvan drar ut på tiden. Polisen har ingen utsedd utredare och fortfarande har inga förhör hållits med de inblandade. Läs mer

Försäkringar
Fackets försäkring hjälpte Tomas efter stroken

Fackets försäkring hjälpte Tomas efter stroken

Paketchauffören Tomas Dahl fick en stroke för tre år sedan. Genom Sekos sjukförsäkring fick han 50 000 kronor – pengar som var välkomna när han blev sjukskriven på heltid i tre månader. Läs mer

Bud

Ett förhandlingsförslag från arbetsgivarparten.