Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-523 53 76

Markku Murtosaari, central samordnareför arbetsmljöfrågor i Seko kriminalvård Foto: Marc Femenia
Intervjun

Markku kan inte vara tyst

Den som har åsikter måste framföra dem, annars kan inget förändras. Det är den devis Markku Murtosaari arbetar efter som huvudskyddsombud inom Kriminalvården. Han vill att fler ska säga sin mening.

14 juni 2013 10:36

– Är det på en arbetsplats är det viktigt att arbetsgivaren får veta vad personalen tyck­er, det är ofta hos de anställda som bra idéer finns, även om de sällan förverkligas.

Säga vad man tycker och att vara aktiv är två egenskaper som hör samman för Markku Murtosaari. För honom har oförmågan att vara tyst hittills alltid slutat med ett fackligt uppdrag. Även om han på förhand bestämt att inte engagera sig.

I dag är Markku Murtosaari – inte helt ovän­tat – huvudskyddsombud på sin arbetsplats, huvudskyddsombud för Kriminalvårdens re­gion Stockholm och central samordnare för arbetsmiljöfrågor inom Seko Kriminalvård. Ett heltidsarbete där den senare funktionen framförallt innebär att stödja och vara    rådgi­vare åt medlemmar runtom i landet. Och att representera Seko i arbetsmiljöfrågor på na­tionell nivå. Mycket kontorsarbete, där en stor del av tiden går till att söka fakta och hitta argu­ment för förbättringar samt svara på alla mejl från skyddsombud och enskilda medlemmar.

u02_raw_130502_114Markku är anställd på Kronobergshäktet i Stockholm där han arbetat sedan 1994 och där han tidigt blev fackligt aktiv.

Vi ses i fackets rum på häktet som han de­lar med klubbordförande. På dörren hänger en lapp där man uppmanas tala i låg samtals­ ton, det är lyhört här, står det. Vi hör röster utanför, men störs inte.

Markku Murtosaari är så förknippad med Kronobergshäktet att många fortfarande tror att han talar för häktets personal, även när han talar för alla. Värst är det när han uttalar sig i tv och står framför ingången till häktet.

Kriminalvården vill inte längre betala för en nationell arbetsmiljöansvarig, vilket begrän­sar Markkus möjligheter att besöka arbets­ platser runtom i landet. Försvårar, men gör inte uppdraget omöjligt. Det är en utmaning. Och utmaningar är något som verkar locka Markku. Han drar sig inte för det som kan vara en av de svåraste uppgifter en arbets­miljöansvarig kan ha: att förändra och för­bättra förhållandena inom Kriminalvården.

Bland det svåraste har varit att se att det uppmärksammade mordet på en kriminal­ vårdare på häktet i Huddinge hösten 2011 inte lett till ökad bemanning, inte till att en­samarbete försvunnit, inte till förbättrad sä­kerhet innanför de rymningssäkra murarna. Och inte till ökade anslag i miljardklassen.

– 2004 hade vi flera rymningar från svens­ka fängelser. Ingen människa kom till skada, men politiker från olika läger var snabbt ute och sa att något måste göras. Dåvarande jus­titieminister Thomas Bodström sa ”det får aldrig hända igen”, säger Markku.

Miljarder regnade över Kriminalvården som byggde nya säkerhetsfängelser och ökade den tekniska säkerheten.

– Vad jag vet har ingen politiker sagt det­ samma efter att en kriminalvårdare miste li­vet, en unik händelse i svensk kriminalvård. Och några miljarder har vi inte fått, tvärtom fortsätter nedskärningarna.

Mycket är bra i Kriminalvården, under­ stryker Markku. I grunden är det en säker och trygg arbetsplats, och den nya generaldirektören Nils Öberg säger sig vilja förbättra ledarskapet. Men det finns alltid en risk att som anställd utsättas för hot och våld och det vill Markku komma åt. På alla tänkbara sätt.

– Det gäller att aldrig ge upp, säger han.

Han har dock stunder av förtvivlan, som när Kriminalvården på ledningsnivå, lokalt, regionalt och centralt, till synes slår dövörat till och inte vill lyssna på personalens varningar om säkerhetsbrister och för låg bemanning.

Det finns, säger han, en kultur, ja rent av en tradition, att inte lita på vad personalen säger.

– Vi uppfattas som gnälliga. Resultatet blir att vi som vårdare får ta smällen och hela an svaret för de dagliga prioriteringarna mellan säkerhet och verksamhet.

Många som Sekotidningen mött inom Kri­ minalvården säger samma sak. Om personal, fack och skyddsombud pekar på problem som kan utgöra en risk i arbetet, händer inget förrän något allvarligt inträffat. Om ens då.

Det finns flera exempel, men det mest iögo nenfallande är den attityd Markku mött efter mordet på häktet i Huddinge. När Kriminal­ vården ska dra lärdomar av det värsta som hänt ser man det som en engångsföreteelse.

– Hållningen är att det som hände är så ovanligt att det sannolikt inte kommer att hända igen inom de närmaste decennierna. Så då behövs inga omedelbara åtgärder, i alla fall inte åtgärder som kostar pengar.

Mordet på häktet är den största och värsta händelse som Markku och många kolleger upplevt under sina år inom Kriminalvården.

Han vill inte prata för mycket om händel­ sen, den är ännu inte avslutad eftersom utred­ningen om arbetsmiljöbrott ännu inte är klar.

Men han har lärt sig en sak av det som hänt och det är att en kriminalvårdares död inte leder till politiska åtgärder.

Markku Murtosaari, som ständigt letar fakta om situationen på anstalter och häkten, säger att Kriminalvårdens egen medarbetarunder­sökning visar att så många som hälften av kriminalvårdarna har varit utsatta för hot och våld i sitt arbete. Ett resultat som visade sig först efter att Markku begärt en särskild bearbetning av undersökningen.

– En skrämmande siffra, säger han när han träffar femtiotalet fackligt aktiva på Seko Krimi­nalvårds årsmöte på Lidingö i mitten av april.

Lika stor andel av de närvarande, det vill säga hälften, har varit utsatta för hot och våld personligen, visar en handuppräckning.

När Markku, på sitt lugna och eftertänk­samma sätt, efterlyser berättelser från delta­garna kommer det många vittnesmål om brister, om otrygghet, om oetisk kameraövervak­ning, om ensamarbete, om hotfulla situationer. Till sist måste ordförande bryta. Diskussionen hade kunnat hålla på hur länge som helst.

Engagemanget från medlemmar och fackli­ga ombud är inte att ta miste på. Markku skulle själv vilja vara än mer engagerad, rent av akti­vist. Som i början av 1990­talet, då han under några år var fackligt aktiv i Sjöfolksförbun­det. Då leddes sjöfolket av Anders Lindström, som är Markkus förebild som facklig ledare.

Markku minns och skiner upp. Han lutar sig framåt i stolen på sitt tjänsterum och berättar:

– En gång försökte vi handgripligen stoppa ett fartyg från att lägga till i Göteborgs hamn, vi hoppade ner i vattnet, vi la oss med små båtar mellan fartyget och kajen för att hindra ”Black Prince”, som fartyget hette, från att komma fram. Anledningen var att fartyget var utflaggat och villkoren usla för personalen.

Markku tystnar och lägger till:

– Är det rätt att säga att jag saknar det? Medlemmarna kände till vilka som var fack­ liga företrädare, de visste att det var medlemmarna som var facket och som skulle ställa krav på oss som satt i styrelserna.

Som 21-åring började Markku Murtosaari som vårdare på Österåker. Han besökte sin far som arbetade på fängelset och chefen sa: du ser stor och stark ut, när kan du börja?

Efter någon månad var Markku, som bodde i Finland, tillbaka i Sverige och här har han stannat. Med undantag för några år som sjö­man i början av 90­-talet har han varit Krimi­nalvården trogen.

När han kom tillbaka i Kriminalvården 1994 tyckte han att mycket var sig likt från Öster­åker som han lämnat 1989. Bakom den första dörren han öppnade på Kronoberg mötte han en av killarna som suttit på Österåker.

Under 2000­-talet har mycket förändrats. Framförallt arbetsuppgifterna. Mer administ­ration, dokumentation och inte minst ökad programverksamhet. Allt mycket bra, säger Markku, men tidskrävande. Lika många an­ställda ska göra tredubbelt mer. Det är den bristen i verksamheten som bara har en lösning: mer personal.

– Det är tjatigt, jag vet, men det skulle inte skada om vi blev fler. Då hinner vi det adminis­trativa, vi kan upprätthålla rättssäkerheten, ge de intagna deras rätt till vård och stöd, och själ­va få en trygg arbetsmiljö utan ensamarbete.

Simsalabim.

 

Karin Lindgren Strömbäck, reporter
karin.lindgrenstromback@sekotidningen.se

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Förvaltningsrätten: Bring citymail ska se till att brevbärare kan gå på toaletten

Förvaltningsrätten: Bring citymail ska se till att brevbärare kan gå på toaletten

Bring citymail ska se till att brevbärarna kan äta under tillfredsställande förhållanden, tillbringa pauser på lämplig plats och säkerställa att det finns tillräckligt många toaletter med låsbar dörr. Läs mer

Personalen får betala priset för avreglerad elmarknad

Personalen får betala priset för avreglerad elmarknad

Det har gått 20 år sedan elmarknaden avreglerades. Nu är det hög tid för en utvärdering och att regeringen säkrar att det finns tillräckligt med personal och kompetens i branschen. Läs mer

Friad för dödsolycka

Friad för dödsolycka

Göta hovrätt friar samtliga åtalade för dödsolyckan på Åsbro kursgård 2014. Det blir heller ingen företagsbot för kursgården. Läs mer

Slavlöner på fartyg

Dubbla kontrakt är vanligt för anställda ombord på bekvämlighetsflaggade fartyg. Ett officiellt som följer internationella avtal och ett hemligt där lönerna är orimligt låga, uppger tidningen Arbetet. Något Sekotidningen tidigare skrivit om. Läs mer

”Erfarenhet borde synas på lönen”

”Erfarenhet borde synas på lönen”

– Jag är trygg i min yrkesroll och kan bemöta de intagna på ett helt annat sätt idag jämfört med när jag var ny på jobbet, säger Anette Skrydtrup, kriminalvårdare på häktet i Helsingborg. Läs mer

”Dålig snöröjning ökar risken för urspårning”

”Dålig snöröjning ökar risken för urspårning”

Snöröjningen på järnvägen i norra Sverige är sämre i år än tidigare. Det anser Green cargo som noterat att antalet incidenter med mindre urspårningar ökat. Trafikverket medger att snöröjningen brustit. Läs mer

Harly håller koll på entreprenörerna

Harly håller koll på entreprenörerna

I januari förra året fick Trafikverket ett regeringsuppdrag att sköta leveransuppföljningen av järnvägsunderhållet i egen regi. Redan i september var Harly Nielsen ute för att hålla koll på att entreprenörerna gör det de ska. Läs mer

”Ingen dag är den andra lik”

”Ingen dag är den andra lik”

Freddie Åfeldt är transportledare på Hector rail och han gillar såväl jobbet som kollegerna. Läs mer

Raka spåret in i politiken

Raka spåret in i politiken

Lina el Yafi hamnade i hetluften när hon som klubbordförande drev kampanj för de uppsagda konduktörerna på tvärbanan. Nu gör hon politisk raketkarriär och kommer av allt att döma bli landstingspolitiker efter valet. Läs mer

Himmel eller helvete

Himmel eller helvete

Det är ingen mening att slå sönder maskinerna, bättre att slåss för en rättvis fördelning av vinsterna som robotar och automatisering ger. Och kanske få en kortare arbetstid. Läs mer

Billigare fackföreningsavgift bra för tryggheten

Den svenska modellen bygger på att löntagare är med i facket. Våra fackförbund ser till att löne- och avtalsvillkor följs och att nödvändiga försäkringar finns, inte minst avtals- och tjänstepension. Därför går vi socialdemokrater nu fram med förslag om att det ska bli billigare att vara med i facket. Läs mer

Ingen tar betalt på ersättningsbussen – inga problem tycker SL

I maj sparkades konduktörerna på Tvärbanan i Stockholm. Istället ska resenärerna själva ”blippa” sina Läs mer

Svårare för fifflande entreprenörer

Svårare för fifflande entreprenörer

Idag presenterade regeringen ett förslag om entreprenörsansvar i bygg- och anläggningsbranschen. Detta för att skydda de anställdas löner och stoppa osund konkurrens. Läs mer

ny på arbetsmarknaden
Maskinföraren Ghalia bryter normen

Maskinföraren Ghalia bryter normen

Ghalia Alhindi flydde från Syrien till Sverige för drygt två år sedan. Bland det första hon gjorde här var att lära sig cykla, sedan tog hon körkort och nu går hon en maskinförarutbildning. – Sen blir det lastbil och till slut flygplan, säger hon halvt på skämt, halvt på allvar. Läs mer

6F i bråk med Jan Björklund

6F i bråk med Jan Björklund

Efter att Liberalernas partiledare Jan Björklund uttalat sig om ”de militanta LO-förbunden i 6F” i tidningen Arbetet kontrar nu 6F med att kalla Björklund politikens främsta huligan. Läs mer

Språkförbistring kan ligga bakom dödsolycka

De två estniska montörer som omkom vid ett kraftledningsarbete i Dalarna hösten 2016 kunde inte svenska och det kan ha bidragit till att de gjorde misstag. Läs mer

Seko: ”Omplacering av fackligt ombud en bestraffning”

Kriminalvården vill omplacera en facklig förtroendevald på anstalten Ljustadalen efter påståenden om kränkande särbehandling. Läs mer

Starkt stöd för vägarbetare som slog sönder bilruta

Starkt stöd för vägarbetare som slog sönder bilruta

Vägarbetaren Timmy Edström slog en asfaltraka genom vindrutan på en bil när föraren vägrade dra ner farten. Nu har han dömts till böter och skadestånd, men han får starkt stöd och pengar från kolleger och allmänhet. Läs mer

Lönsamt övertidsarbete kan leda till ohälsa

Lönsamt övertidsarbete kan leda till ohälsa

Vissa medarbetare i Kriminalvården arbetar väldigt mycket övertid. Den är frivillig och ger i de flesta fall betydande extrainkomster. Vilket i sin tur gör det svårt för skyddsombud och fack att se till att avtal följs. Läs mer

Lönekostnad

Löner plus sociala avgifter.