Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-523 53 76

För dig som arbetar med service och kommunikation
Reportage

Marias pappa lämnades med sin oro

Maria Carlssons pappa blev 55 år. Han drabbades av en djup depression och tog sitt liv den 30 januari i år. Jan Carlsson hade under stor del av sitt liv arbetat med att bygga och underhålla vägar för NCC Roads i Västergötland. När företaget förlorade en upphandling av det driftområde han tillhörde tog han det hårt. Han oroade sig för att bli arbetslös.

19 december 2013 10:41

Efter några veckor blev han djupt deprimerad, säger Maria Carlsson, Jans dotter.

Han fick till sist behålla sin anställning, men flyttade till ett annat driftområde och fick nya arbetsuppgifter. Det nya arbetet var dock inte anpassat efter hans behov.

Trots att han var svårt deprimerad och att arbetsgivaren kände till detta, fick han till uppgift att ensam åka runt i bil och leta efter skador på vägnätet.

– Han var van att tillhöra en stor arbetsgemenskap där han var en betydelsefull person. Nu hade han telefonen som enda sällskap, säger Maria Carlsson.

Ensamarbetet och bristen på stöd från arbetsgivare och sjukvård försvårade situationen och ledde till att han blev sämre. Till sist orkade han inte längre.

Dödsfallet lämnade familjen i djup sorg, men också med många obesvarade frågor.

Varför gjorde arbetsgivaren NCC Roads inte mer för att anpassa arbetet och arbetstiderna när de visste att deras medarbetarehade en djup depression? När man vet att ensamarbete är riskfyllt för sårbara personer.

Varför fanns ingen rehabiliteringsplan?

Varför hörde ingen av sig från företaget och berättade att Marias pappa varit frånvarande två dagar innan han avled? Han som aldrig uteblev utan att anmäla sjukdom.

Har inte alla arbetsgivare ett ansvar för atthjälpa en medarbetare som blir sjuk, oavsett om det är ett brutet ben eller en depression?

Några konkreta svar från NCC Roads blir det inte i Sekotidningen. Ansvarig platschef vill inte medverka och den regionala personalchefen vill inte kommentera ett enskilt fall.

Sekos huvudskyddsombud säger i en kommentar att han tycker arbetsmiljöarbetet fungerar bra inom företaget. Istället har NCC Roads, efter att Sekotidningen ställt frågor, kontaktat Maria Carlsson och bett om ett möte.

– Jag tycker att det är bra att de kommer upp till Stockholm för att träffa mig, säger Maria.

Företagets personalchef Pierre Abrahams- son, som inte kände Marias pappa personligen, ger i en artikel på nästa uppslag en allmän bild av NCC Roads arbete med hälsofrågor. Men understryker att det inte ska ses som en kommentar till det enskilda fallet.

Frågan om de närmast ansvariga i företaget har följt rutiner och riktlinjer är därmed obesvarad.

Maria hoppas för sin del att alla arbetsgivare ger det stöd som behövs vid psykisk ohälsa. Även NCC Roads.

– Ingen ska behöva hamna i samma situation som pappa. Jag och min bror försökte hjälpa till med det sociala utanför arbetet, och vi utgick ifrån att arbetsgivaren gjorde sin del och sjukvården sin, men så var det inte, säger hon.

Däremot vet hon att arbetskamrater gjorde sitt bästa för att hjälpa honom.

– Men det är svårt för enskilda arbetskamrater att göra något om de inte har organisationen i ryggen, säger hon.

Maria 4

Maria Carlssons berättelse handlar om en far som var plikttrogen och alltid ställde upp för sitt arbete, men som kände sig övergiven och nedvärderad på arbetet sin sista tid i livet.

Under hösten 2012 åkte han iväg till jobbet varje morgon, trots att han knappt klarade att stiga upp. Han satt med på morgonmöten, hämtade sin arbetsbil och körde de dagslånga rundorna som vägvakt.

Det kunde bli många mil bakom ratten, med ensamma lunchpauser och inte en enda kollega att prata med.

– Han gjorde det, körde sin bil, trots att han nästan inte orkade att ta hand om sig själv. Han orkade inte längre städa, han som lärt oss barn hur man gör det på rätt sätt, säger Maria Carlsson när vi ses på Sekotidningens redaktion en sen kväll.

Jan Carlsson hade arbetat på NCC Roads sedan slutet av 1990-talet. De senaste åren med underhållsarbete av olika slag på Trafikverkets driftområde i Ulricehamn. Ett kontrakt som NCC vann 2000.

Det var ett bra jobb, ett jobb i produktionen, brukade han säga. Något han trivdes med.

I Ulricehamn fanns kontor, maskiner, lunchrum. Det var en ”riktig” arbetsplats med flera anställda och mycket att göra. Han kände sig behövd och hade en stark tilltro till att han tillhörde gänget.

Tidigare i livet hade Jan byggt broar åt Vägverket, stora betydelsefulla uppdrag, som han var stolt över.

– Men brobyggandet hade negativa sidor.Som att vara borta från familjen under långa perioder. Det gjorde att han bestämde sig för att återgå till ett vanligt vägjobb, säger Maria Carlsson.

Hösten 2011 var verksamheten i Ulricehamn ute på anbud och det var från början osäkert om NCC skulle vinna kontraktet igen.

– Pappa blev mycket orolig för att han skulle bli av med sitt arbete, säger Maria.

I mars 2012 stod det klart att kontraktet var förlorat och risken fanns att alla skulle sägas upp. Det blev aktuellt att söka nytt arbete och Maria hjälpte till att skriva cv och flera jobbansökningar.

– Det var inte enkelt. Det var länge sen han sökt ett arbete och han var väldigt nervös över hur det skulle gå.

Det blev ingen ny arbetsgivare. Efter sommaren 2012 flyttade han med NCC till ett annat driftområde i regionen, Vårgårda/ Herrljunga. Vid den tidpunkten hade depressionen fått ett starkt grepp om honom. All oro och ångest han haft inför förändringen och det nya jobb han erbjöds, att åka runt i bil och inspektera vägar, hade förstärkts av och förstärkt sjukdomen.

Flytten innebar en stor omställning, arbetsmiljö och arbetsinnehåll förändrades radikalt.

– Pappa skulle rapportera men inte utföra något underhållsarbete själv. Han såg inte sitt värde på arbetsplatsen med det nya jobbet. Att inte själv vara skapande var väldigt knäckande för hans yrkesidentitet. Det var något han hela tiden kom tillbaka till.I Ulricehamn hade de varit ett gäng som åt lunch tillsammans, pratade och arbetade sida vid sida.

I Vårgårda/Herrljunga var arbetsstyrkan mer utspridd. Arbetskamraterna sågs i regel på morgonmöten, det kunde vara allt.

– Istället för människor ser jag mobilnummer, sa han.

Under den här perioden tog arbetsgivaren, enligt Maria, inga seriösa initiativ för att hitta arbetstider eller arbetsuppgifter som kunde underlätta en rehabilitering.

Arbetsledare hade skjutsat honom akut till vårdcentralen under sommaren 2012 och ledningen måste ha känt till hur dåligt han mådde.

– Han var själv osäker på sin arbetsförmåga och hade framfört det, säger Maria Carlsson, ändå hände inget.

Karin Lindgren Strömbäck, reporter
karin.lindgrenstromback@sekotidningen.se

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Arriva fortsätter köra Pågatågen

Idag blev det klart att Arriva fortsätter köra Pågatågen för Skånetrafikens räkning. Politikerna i Region Skåne har också beslutat att Arriva ska sköta hela affären, det vill säga även underhåll av stationer och ersättningstrafik. Läs mer

Avtal 2017

Allt om avtalsrörelsen

Här kan du läsa alla våra artiklar om avtalsrörelsen 2017 där Seko ska förhandla om drygt 20 centrala avtal. Läs mer

Krav växlade mellan Seko och Arbetsgivarverket

Idag har parterna på staten växlat yrkanden med varandra. Seko kräver löneökningar enligt LO-samordningen med låglönesatsning samt tryggare anställningar och bättre arbetsmiljö. Läs mer

Kongress 2017

Allt om kongressen

Läs mer

Slipp stressen på semestern

Slipp stressen på semestern

På ISS Transport i Malmö har de anställda lite olika planer inför semestern. Några planerar, andra tar dagen som den kommer. Läs mer

Seko stämmer Leif–Ivan Karlsson

Seko stämmer Leif-Ivan Karlsson på 1,4 miljoner kronor i obetalda löner efter Birger Jarl-konkursen. Läs mer

Långa dagar i bilen – utan riktig lön

Långa dagar i bilen – utan riktig lön

De berättar om långa dagar i bilen. Om jobbiga körningar när sömnen tränger sig på, och så det värsta – att vara borta från familjen långt in på kvällen, var och varannan dag. Läs mer

”Vi får kämpa hela tiden”

”Vi får kämpa hela tiden”

Läs mer

Janne Rudén tackar för sig

Janne Rudén tackar för sig

Efter 15 år som förbundsordförande har Janne Rudén gått i pension. Här berättar han om framgångar och bakslag och om fördelen med att Frölunda förlorar i ishockey. Läs mer

Seko är sina medlemmar

Seko är sina medlemmar

En ny förbundsledning ska nu göra Seko till ett öppet och lyssnande förbund dit nya söker sig och gamla stannar kvar. Läs mer

Nej till begränsningar i konflikträtten

Uppenbarligen blir det ett ingrepp i förhandlingarna till fördel för en arbetsgivare som agerar antifackligt, skriver Seko Stockholms styrelse apropå regeringens kommande utredning av konflikträtten. Läs mer

Vill Jernhusen ha fler försenade tåg?

Kanske är det som författaren Jesper Meijling hävdar att fastighetsbolaget Jernhusen och dess stationshus bäst Läs mer

Dödsolycka på Malmbanan

Under gårdagen omkom en 21-årig man från Jokkmokk när han blev påkörd bakifrån av ett tåg strax söder om Abisko. Läs mer

Minst och bäst – på Boxholmsdepån gick övergången utan problem

Minst och bäst – på Boxholmsdepån gick övergången utan problem

När Alstom tog över Boxholmsdepån 2014 var det Jörgen Liebgotts tredje arbetsgivare på sex år. Alla övergångar har varit okej, men det senaste bytet gick riktigt bra, säger han. Läs mer

Avtal klart på KFS energi

Seko och de kommunala energibolagen i KFS har tecknat ett nytt treårigt avtal. Avtalet ger löneökningar enligt det så kallade märket på 6,5 procent och innehåller en låglönesatsning. Läs mer

Åsbro kursgård döms för arbetsmiljöbrott

En instruktör vid Åsbro kursgård döms till 60 dagsböter för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Företaget döms att betala en miljon kronor i företagsbot. Läs mer

Fortsatt många arbetsskador

Arbetsmiljön blir inte bättre för Sekos yrkesgrupper när man ser till antalet anmälda olycksfall och sjukdomar som orsakats på jobbet. Läs mer

One contact säger upp kundservicepersonal

One contact varslar drygt 20-talet anställda på kundservice i Malmö om uppsägning. Enligt Seko beror varslet på att företaget tappat sin största kund. Läs mer

Städavtalet klart

Seko och Fastighets har tecknat ett nytt städavtal med Almega. Därmed blir det ingen strejk nästa onsdag. Uppgörelsen innebär en låglönesatsning på 83 kronor, enligt de båda facken. Läs mer

Nöjda parter på ME-avtalet

Båda parter är nöjda med det nya maskinföraravtalet som Seko och ME slöt i går. Utökad arbetstidsförkortning byttes mot längre ramtid för ordinarie arbetstid. Dessutom innehåller avtalet nya skrivningar för in- och uthyrning. Läs mer

Bristyrken
Svårt för många branscher att locka ungdomar

Svårt för många branscher att locka ungdomar

En ko ställer sig och tittar på Linnea Sundfors när hon åker upp i liftkorgen. Hon och Leif Bergman är i Smedsbyn utanför Örnsköldsvik för att besikta gatubelysningen. Läs mer

Lönekostnad

Löner plus sociala avgifter.