– Jag är nu sjukskriven sedan en månad tillbaka på grund av depression. Jag har fått sömntabletter, lugnande och lyckopiller. Det är så jobbigt, säger han och lägger uppgivet till:

– Vilket djävla skitår det här har varit.

Men året började bra. Drygt tre veckor ledigt, broderns 60-årsdag som firades med en Tallinresa och så långväga besök på det. Mycket festande, god mat och god dryck i större utsträckning än vanligt.

Sedan kom smällen. Den 20 februari genomgår han sin årliga hälsokontroll hos företagshälsovården, Avonova. Fyra dagar senare kommer provsvaren och han tas samma dag ur tjänst. Anledningen var att CDT-värdet var långt över gränsen på 1,9 %.

Ett förhöjt CDT-värde orsakas i princip endast av alkohol och ganska mycket alkohol under en period på en till fyra veckor för provtagningen.

– Visst, det var en väldigt trevlig semester ska jag säga. Och jag är medveten om att jag drack mer än vanligt, det blev ju något nästan varje dag. Men det var under en begränsad tid. De har kollat några veckor av mitt liv och det får sådan här konsekvenser.

Han stängdes alltså av från sin tjänst med omedelbar verkan. På uppdrag av arbetsgivaren MTR pendeltågen fick han en vecka senare träffa en alkoholterapeut hos Ljung och Sjöberg, ett utbildnings- och vårdföretag, specialiserat på alkohol- och drogproblem.

– Min närmaste chef var med vid första mötet. Han berättade att jag alltid skött mig exemplariskt, att jag i stort sett aldrig varit sjuk och hade 32 års prickfri körning bakom mig och att jag absolut inte var misstänkt för någonting.

Två veckor efter första provtagningen visar nya prover att CDT-nivån sjunkit till hälften. Något som visar att han inte druckit någonting sedan förra provet. Han får också träffa en läkare hos Ljung och Sjöberg.

Provsvaret och läkarens utvärdering visar att Lasse Holm varken är alkoholberoende eller missbrukar alkohol. Däremot konstateras ett riskbruk, genom det höga CDT-värdet från hälsoundersökningen. Därför beslutades det att han skulle gå en kurs på Ljung och Sjöberg under tre månader. Under den tiden är det absolut torrläggning som gäller, med slumpmässiga provtagningar för att kontrollera detta.

– Min chef sa att det var för att de ville ha mig tillbaka i tjänst så fort som möjligt. Så jag tänkte att allt kommer lösa sig.

När nästa prov togs, i slutet av mars, hade CDT-nivån halverats igen och låg då under gränsvärdet.

– Då trodde jag att jag skulle få börja köra igen. Det vara bara en formalitet, att provsvaren skulle komma till företagshälsovården som skulle yttra sig innan jag kunde återgå i tjänst.

Men tiden gick, han fortsatte på kursen och lämnade prover med jämna mellanrum. Så en månad senare har han ett möte med sin chef.

– Det var dödsstöten. Han var väldigt allvarlig och bad mig sätta mig ned och sa att jag borde kontakta facket. Och så informerade han mig att företagshälsovården beslutat att jag måste medicinera med Antabus i ett år för att få återgå i tjänst.

Men det ställde han inte upp på.

– Aldrig i livet – jag vägrar! Lite stolthet har man väl kvar. Jag är ingen missbrukare och har inga problem med alkohol överhuvudtaget. Att få beskedet om Antabus var så kränkande och dessutom så är det massor med farliga biverkningar.

Skälet till arbetsgivarens krav är att Avonova satt upp en egen gräns på 3,0 procent för CDT-värdet. Ligger man över det är det Antabus som gäller. Något som Transportstyrelsen, som sätter upp reglerna för lokförare, inte kräver.

– Att hänvisa till våra föreskrifter är direkt felaktigt. Det finns absolut inget där som kan användas. Vi ställer krav vid diagnosticerat missbruk eller beroende, men inte ens då finns det några krav på medicinering. Finns det ingen diagnos gäller det bara att man ligger under gränsvärdet. Hur det ska ske eller kontrolleras är en fråga för parterna och inget vi lägger oss i, säger Anders Wagner, överläkare på Transportstyrelsens avdelning för trafikmedicin.

Tillbaka till Lasse Holms köksbord där Lasse Holms fru, Sussie Holm, sitter med under intervjun. Hon flikar ofta in, korrigerar detaljer i hans berättelse och hjälper honom att minnas.

– Depressionen har ju gjort att jag har svårt att minnas allt som hänt under året. Jag grubblar och ältar det här hela tiden. Det känns som jag åldrats tio år. Som tur är har jag hunden att gå ut med på dagarna.

I slutet av maj kallas Lasse till möte hos arbetsgivaren där även en läkare från företagshälsovården är med.

– Läkaren var då mycket tydlig med att om jag inte tog Antabus så skulle företagshälsovården göra en anmälan till Transportstyrelsen och att jag då förmodligen skulle bli av med både lokförarlicensen och körkortet.

Men Lasse stod på sig. I stället för Antabus sa han sig vara beredd att lämna regelbundna prover, blåsa i alkomätare eller vad som finns att tillgå i kontrollväg. Men förgäves – kravet kvarstod.

En vecka senare är det nytt möte, med ännu fler deltagare.  Återigen konstateras att Lasse varken är alkoholmissbrukare eller alkoholberoende, trots det upprepas kravet på Antabus. Företagshälsovården var mycket tydliga med att Antabuskravet inte var någon behandling utan endast en kontroll. Och Lasse fortsätter vägra.

I mitten av juni går Lasse på ett uppföljningsmöte hos Ljung och Sjöberg, där han skriver på ett avtal om ytterligare sex månaders totalnykterhet och slumpmässiga kontroller. Samma dag får han frågan från sin chef hur han ställer sig till deras Antabuskrav. När han förklarar att han står fast vid sitt beslut räcker chefen över en skriftlig varning. Där står att om han inte inom en vecka säger ja till Antabus så riskerar han uppsägning.

Företaget valde sedan att omplacera honom till stationsvärd. Han skulle få behålla lokförarlönen i ett halvår och sedan få en lönesänkning på 12 000 kronor i månaden.

Seko protesterade och krävde först lokala och sedan centrala förhandlingar, som inte ledde någon vart. Varpå förbundet beslutade att stämma arbetsgivaren i AD.

– Jag är väldigt tacksam för det stöd jag fått från facket, både lokalt och centralt. De har verkligen ställt upp för mig. Och nu även juristen på LO-TCO rättskydd, säger Lasse Holm.

Ordföranden för pendelförarklubben, Kristoffer Johansson, är mycket upprörd över hur företaget behandlat Lasse.

– Det fanns ett riskbruk i samband med semestern, men han har gått på rehabmöten och värdena kom snabbt ner under gränsen. Det finns ingen diagnos eller misstanke om missbruk och han har erbjudit sig regelbundna tester. Ändå driver arbetsgivaren den här linjen. Jag har aldrig varit med om något liknande.

Också på central nivå inom Seko är upprördheten stor.

– Det är en grov kränkning av den personliga integriteten. Att MTR ser att arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet skulle inkludera att kunna tvinga en frisk medarbetare att äta medicin. Det är helt absurt, säger Thomas Gorin Weijmer, ombudsman på Sekos förbundskontor med ansvar för spårtrafiken.

I stämningsansökan till AD menar Seko att omplaceringen till stationsvärd innebär så stor förändring, både vad gäller lön och arbetsuppgifter, är det att betrakta som en uppsägning utan saklig grund.

– Bolaget agerande är för mig mycket svårt att förstå. Att tvinga en frisk person att äta tung medicin som kan ge allvarliga biverkningar – det är inte ok. Det ligger inte inom arbetsledningsrätten, så jag känner mig i dagsläget ganska säker på att vi kommer vinna det här, säger Lars Holms juridiska ombud, Olov Östensson på LO-TCO Rättskydd.

Arbetsgivaren vill inte kommentera ärendet under rättsprocessen.

– Motparten har ju tagit det här till AD och då vill vi inte kommentera det här i media, säger Claes Nyberg på MTR:s presstjänst.

Men anser ni att det generellt inom arbetsledningsrätten ingår att tvinga friska personer att äta medicin?

– Som sagt tänker vi inte kommentera detta nu.

Under tiden får Lasse och hans familj gå i ovisshet.

– Jag trodde så länge att det kommer att ordna sig, bara mina värden kom ner. Men nu är det bara att vänta och se hur det går i AD. Vi får stå ut helt enkelt.