Torsdagens protester ses som ett kraftprov. Sedan Emmanuel Macron blev president förra året har varken den politiska oppositionen eller fackförbunden kunnat stoppa några reformer.

Men idag (torsdag) har statsanställda deltagit i en dags generalstrejk. Många skolor, sjukhus och förvaltningar har antingen varit stängda eller gått på halvfart under dagen. De offentliganställda är missnöjda med en dålig löneutveckling, och regeringens planer på att minska antalet offentliganställda med 120 000 personer fram till 2022. Tiotusentals järnvägsanställda har också deltagit i protesterna, och en stor del av tågtrafiken har legat nere.

– Regeringen vill rasera järnvägsbolaget, som är en symbol för den offentliga servicen i Frankrike, säger David Donnez, trafikledare, och bas för facket CGT:s järnvägsfederation i nordöstra Frankrike.

Det statliga järnvägsbolaget SNCF måste, enligt regeringen, reformeras för att företaget ska klara sig i konkurrensen när den inhemska passagerartrafiken öppnas för konkurrens om drygt ett år.

Två punkter på programmet är särskilt kontroversiella.

SNCF ska förvandlas till ett aktiebolag, och nyrekryterade ska inte längre omfattas av järnvägens specifika anställningsvillkor. De anställda känner sig orättvist utpekade som syndabockar, och är oroliga för att järnvägsbolaget på sikt kommer att privatiseras.

– Kanske inte idag, eller i morgon, men i övermorgon, säger David Donnez.

Han hävdar också att reformen hotar många mindre lönsamma lokala tågförbindelser.

– Vår kamp är en kamp för en rättvis och jämnt fördelad offentlig service.

Enligt järnvägsbolaget har drygt en tredjedel av de cirka 150 000 anställda deltagit i dagens strejk. Men för att stoppa regeringens reformplaner för järnvägen har facken varslat om en långvarig och ovanlig konflikt.

Från april till och med juni uppmanas de anställda att lägga ner arbetet två dagar av fem, enligt ett rullande schema.

– Det gör att fler har råd att delta i strejken och ger samtidigt passagerarna en möjlighet att organisera sig, säger Rémi Aufrère hos facket CFDT Cheminots.

Han är också kritisk till att regeringen har så bråttom. Reformen ska helst vara klappad och klar redan om ett halvår.

– En så här stor förändring måste ju  få ta tid, säger han.