– Magnus och jag har jobbat ihop i fyra år och trivs bra med det, säger Jenny Ogén som är  anläggningsarbetare vid Skanska

i Skåne.

Vi träffas på Hantverkaregatan i Burlövs centrum. Handläggargänget från Skanska ska lappa cykelbanan, och Jenny Ogén och Magnus Ivarsson kommer körande med arbetsbod och maskiner. De har precis gjort ett annat jobb i Malmö på förmiddagen.

Förutom de två ingår praktikanten Emma Nilsson i gänget – men hon är sjuk idag – och deras lastbilschaufför Ulf Månsson som står för asfaltmassan.

Efter snacket i boden åker all skyddsutrustning på och sen drar de ut för att arbeta. De har delat upp jobbet mellan sig och alla vet exakt vad de ska göra. Ulf lägger ut den varma asfaltmassan från den så kallade spridern på lastbilen och Magnus rakar ut massan jämnt och snyggt med välavvägda rörelser.

Det ryker från den varma asfalten och lukten är påtaglig. Jobbet är intensivt och Jenny och Magnus sprayar sina skor med jämna mellanrum så asfalten inte ska klibba fast i sulorna. Jenny berömmer Magnus.

– Han är verkligen ett proffs och det betyder mycket för mig när jag sedan ska köra paddan som plattar till asfaltmassan och efter det välten som gör att den verkligen fäster i underlaget, säger Jenny.

Hon sadlade om från bagare till anläggningsarbetare när Skanska drog igång ett kvinnoprojekt i början av 2000-talet, och stortrivs med jobbet.

– Jag älskar det här jobbet. Det är omväxlande, man får se nya miljöer, vara ute och så har vi kul ihop.

Vad gör man om folk inte går ihop?

– Vi jobbar ju så tight med varandra så det är arbetsgivaren väldigt vaksam på. Inför varje säsong får man veta vem och var man ska jobba och går inte folk ihop så omplacerar man dem. Det har jag sett flera gånger, säger Jenny och tillägger att det inte är något konstigt med det.

– En del går ju inte ihop rent kemiskt och då ska de inte jobba ihop.

Blir ni aldrig irriterade på varandra?

Magnus och Jenny tittar på varandra och skrattar och säger: nä, faktiskt inte.

Vad har ni retat er på hos andra genom åren?

Magnus och Jenny skrattar och berättar om en kollega som alltid kom lite försent, men till slut tog de ett snack med honom.

– Vi ska vara ombytta och klara 6.30 punkt och inget snack om saken! Vi är ju ett team och alla kuggar måste funka. Mellan mig och Magnus och vår praktikant funkar det hur bra som helst. Vi är ju tillsammans hela dagarna och fikar och äter lunch i arbetsboden. Och lunchen är nästan alltid densamma: pastasallad som vi har med i kylväskan, säger Jenny.

Vad har ni för råd om det skulle bli bråk och tjafs?

– Det gäller att prata om det, inte bita ihop och vara sur, säger Magnus. Och konkreta problem får man ta med chefen. Men småtjafs som att man håller på olika hockeylag eller inte gillar samma musik är inget att bry sig om.

Jenny nickar. Hon säger att hon sällan haft problem med män, men tjejer kan vara jobbigare och snacka skit om varandra.

– Jag hoppas vi får jobba ihop länge till men man vet aldrig hur framtiden ser ut. Ibland är man med i lite större lag och ibland är man bara två tre stycken. Allt har sin charm

Orättvisor skapar bråk

Finns det konflikter på alla arbetsplatser, och vad ska man göra åt dem? Vi frågade Samuel West, forskare i psykologi vid Lunds universitet, och expert på arbetsrelaterade konflikter.

– Ja, konflikter finns överallt där det finns människor. Men på en arbetsplats måste man kunna hantera dem eftersom det är ett ställe där man måste vara professionell.

Vad handlar de vanligaste konflikterna om?

– Om känslan av att inte vara rättvist behandlad. Att man upplever att någon annan får favörer, högre lön, bättre arbetstider utan att det finns en rimlig förklaring.

Vad ska man göra då?

– Prata med chefen som har till uppgift att se till att arbetsgruppen fungerar. Men man ska inte glömma att vi är vuxna människor som måste tåla en del orättvisor.

Vad säger du om två personer som bara inte tål varandra utan någon egentlig förklaring?

– Där tycker jag att sinnesrobönen passar bäst: Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

– Omigen: en arbetsplats är inte ett vuxendagis utan ett ställe där man arbetar och uppför sig okej.

Blundar chefer för konflikter?

– Ja absolut. I Sverige är man konflikträdd och ängslig för att verka auktoritär. I andra länder går man in mycket mer och pekar med hela handen och säger ”lägg ner ert tjafs” eller om det är av mer komplicerad natur så löser man det med till exempel omplaceringar.

Vilken är den mest udda arbetskonflikt du arbetat med?

– Det var ett ställe med 20 kvinnor och en man. Mannen styrde kvinnorna genom humörsvängningar. Om de visste vilket humör han var på var det okej, men när han bytte humör blev det kaos.

– Jag löste det genom att tillverka en skylt med en glad gubbe och sur gubbe som HAN fick i uppdrag att vända p. till rätt läge. Det blev så pinsamt så han skärpte sig.

Varför är det så mycket konflikter kring ordning i personalrummet?

– Det handlar återigen om rättvisa. Alla ska göra rätt för sig och det blir irriterande när några smiter undan. Det är en sak som chefen kan poängtera då och då så folk skärper sig.

Finns det arbetsplatser som är extra utsatta?

– Ja, all forskning visar att kvinnodominerade ställen har betydligt fler och mer infekterade konflikter. Så mitt råd är att spä ut med män.

Vad ska en chef göra om hen anar en konflikt?

– Ta tag i det omedelbart. Vänta inte, för då har infektionen med största sannolikhet spridit sig.

Finns det tillfällen då man bör se upp?

– Ja, vid förändringar som nedskärningar, när företag går samman och två kulturer ska samsas – där blir det i princip alltid bråk – eller om företaget ska flytta. Och när folk har för mycket eller för lite att göra.