Servicevärden Mona Ataskhar förbereder avgång

Kvart över sex på morgonen rullar MTR Express rödblanka tåg in på Stockholm Central. På perrongen står tre lokförare, instruktören Johan Hellström samt de två lokförareleverna Ivan Duffy och Roger Eriksson.

De två senare är, trots elevstatusen, båda erfarna lokförare. Ivan har kört Upptåget i fyra år och Roger kommer från SJ där han själv varit lokförarinstruktör. Men nu går han alltså själv i lära eftersom tågtypen, Flirt Nordic från schweiziska Stadler, är ny både för honom och för Sverige.

– Men tanken är att jag ska bli lärare här också. Johan ska stå för teorin och jag ska ha eleverna i lokförarhytten.

Han trivdes bra på SJ men lockades av små­ skaligheten hos MTR Express.

– Det är korta beslutsvägar och nära mel­lan chefer och anställda. Vd:s dörr står öp­pen om man har några synpunkter. Och se­dan är det ju roligt att det är så nytt allting.

Även Johan Hellström gillar det nya:

– Det är kul att prova något nytt och vara med från början och bygga upp företaget. Jag lockades av den utmaningen.

Liksom Ivan:

– Alla verkar vara väldigt positiva och man har känslan av att vara med om något nytt och stort. För mig som kört Upptåg tidigare är det dessutom väldigt kul att köra på ”stora banan” med sprillans fordon.

Nybyggarkänslan är emellertid inte bara av godo. Ett visst mått av kaos bodde till en början granne med pionjärandan.

– I början var det en hel del strul med schemaläggning och sådant, men det har löst sig nu, tycker jag. Det är fördelen med ett mind­re företag, att man kan ta tag i problem och lösa dem snabbt, säger Johan Hellström.

Foto: Linus Meyer

När vi kliver ombord på tåget är nybils­känslan inte långt borta, såväl lukten som finishen vittnar om att tåget inte rullat långt sedan det lämnade fabriken.

Vi lämnar sedan Stockholm med destination Göteborg. MTR Express är den första riktiga utmanaren till SJ på denna sträcka som är en av få, om inte den enda, lönsamma tåglinjen i Sverige. Men

även om MTR Express och SJ som företag är bittra konkurrenter är stäm­ningen god mellan de anställda i bolagen.

– Vi hejar alltid glatt på varandra och de kommer gärna ombord och tittar. De är ju nyfikna på våra nya tåg, säger servicevär­den Birgit Andersson som idag är posterad i caféet, som ligger mitt i tåget.

Nyfikenheten märks också bland passa­gerarna denna morgon. När de kommer för att köpa frukost ställer de flesta olika frågor om tåget, hastigheten och avsaknaden av korglutning.

– Det är väldigt många, framförallt lite äldre män, som gillar att prata om tåg, säger Birgit Andersson.

– Ja, gud vad de pratar tåg. Jag har lärt mig otroligt mycket av dem, fyller kollegan Mona Ataskhar i.

Men de flesta frågorna under dagens resa handlar om biljettpriset, och om det kom­ mer att fortsätta vara så lågt. En högst ove­tenskaplig undersökning som Sekotidningen utför på plats visar att det just är priset som fällt avgörandet för val av tåg.

När vi lagt Skövde bakom oss kommer Kenneth Jansson, som reser med sonen Oliver, för att köpa kaffe och godis.

– Jag reser den här sträckan ofta så om pri­set fortsätter vara så här lågt kommer det bli fler resor, säger han.

Konkurrensen märks annars mest genom påkostade reklamkampanjer från båda håll och en anmälan till Konkurrensverket. Det var MTR Express som anmälde SJ för att man stängdes ute från biljettförsäljning via sajten sj.se, något som inte drabbat andra SJ­ konkurrenter. Men Konkurrensverket gick på SJ:s linje som var att de andra ses som komplement till SJ:s egen trafik medan MTR Express är en direkt konkurrent på den lön­sammaste linjen.

Så än så länge går biljetterna bara att boka via företagets egen hemsida. På tåget viseras sedan biljetterna inte på vanligt sätt. I tåg­ värdens telefon finns en app som visar vilka platser som är bokade och incheckade, de ly­ser grönt. Bara om en plats är rödmarkerad ska tågvärden kolla.

– Oftast är det för att de bokat sent, och då tittar vi på deras leg, säger Mona Ataskhar.

Foto: Linus Meyer

Hon har lite svårt att vänja sig vid det nya systemet. Anledning är att hon kommer från tunnelbanan där visering är a och o för en spärrvakt. Men när tåget stannar i Herr­ljunga får hon ändå ge visst utlopp för den gamla andan.

– Endast biljetter till MTR Express på det­ ta tåg, skriker hon upprepade gånger ut över perrongen när folk försöker gå på.

Och det är på förekommen anledning hon står där och gapar. Just i Herrljunga är det många som försöker gå på med biljetter till länstrafiken.

– När man säger till och folk ändå vill gå på, då går jag bonanza! Då tänker jag att ingen kommer förbi min spärr utan biljett.

Hon går sedan en sväng genom det till en tredjedel fyllda tåget för att plocka skräp och se till att allt är ok. Det är mycket lugnt på tåget. Många sitter och sover medan andra arbetar. Något som

inte riktigt passar Mona Ataskhar som gärna vill ha lite mer fart på jobbet.

– Jag gillar kaos. Det är ju mycket roli­gare när det är fullsatt och mycket att göra.

Villkoren för de anställda motsvarar övriga avtal inom spårtrafikbranschen. Det lokala kollektivavtalet på MTR Express, som teck­nades ett år innan trafiken kom igång, ligger i nivå med andra

spåravtal, med den uttalade ambitionen att företaget inte skulle lönedum­pa sig in på marknaden.

– Man vill ju inte bli ett Ryan Air på spåret, det är viktigt, säger Birgit Andersson strax innan vi rullar in på Göteborgs central.