– Jag kände mig välkommen när jag kom tillbaka efter sjukskrivningen, säger Kalle Lindell, kriminalvårdare i Kristianstad.
Vi träffas på anstalten Vä strax utanför Kristianstad. Här finns sexualbrottsavdelningar och en ungdomsavdelning för intagna mellan 18 och 21 år. Kalle har jobbat på anstalten sedan 1999. Han kom in på jobbet av en ren slump när han tröttnat på att vara rörläggare – blev kvar och stortrivs.
– Jag hade knappt varit borta en dag när knäet plötsligt började krångla i somras. Min fru, som driver en restaurang, var på besök i sitt gamla hemland Kina så jag och barnen hjälptes åt att sköta restaurangen.
En dag när jag lyfte tungt fick jag plötsligt ont i ryggen. Nästa dag hade knäet svullnat upp och det strålade ut smärta. Det gjorde så ont att jag grät när jag stödde på benet – och gråter av smärta gör jag inte i första taget.
Läkaren gav honom smärtstillande – som knappt hjälpte – och skickade remiss till röntgen.
– Det syntes ingenting på vanlig röntgen, men nu har jag precis gjort en magnetröntgen och ännu inte fått provsvar.
Veckorna blev månader, Kalle stödde sig hjälpligt på kryckor och knäet blev sakta lite bättre. Med hjälp av inflammationshämmande och smärtstillande medicin
kunde han komma tillbaka till jobbet för drygt en månad sedan.
– Ja tack och lov. Jag var så less på de där tv-såporna. Det var riktigt tråkigt att bara gå hemma och jag längtade tillbaka till jobbet.
Kalle har fortfarande problem med knäet och det löste arbetsgivaren genom att han inte behöver gå i trappor, och gjorde om hans arbetsuppgifter så att han inte
tillbringar så mycket tid inne på avdelningarna.
– På avdelningen kan man ju lätt hamna i situationer som gör att man inte precis har tid att tänka på om knäet belastas fel eller inte, säger han med ett leende. Jag
gör andra saker i stället, som statistikrapporter och förbereder och leder olika säkerhetsövningar.
– Jag är också vakthavande befäl och den som leder arbetet om det händer något. Och vi som är vakthavande befäl ska så småningom bli helt frikopplade från arbetet på avdelningarna, så det här är väl ett sätt att börja med det lite i förtid.
Blev kollegorna glada när du kom tillbaka?
– Vi är ett tajt gäng och känner varandra ganska bra. Jag kände mig välkomnad och har aldrig känt att jag är i vägen när jag inte är lika rörlig.
Vad har du för tips till andra som är sjukskrivna länge?
– Håll kontakt med jobbet! Det är A och O. Jag hörde ifrån mina chefer ungefär en gång i veckan och det gör att man kan följa med i det som händer på jobbet och det är också lättare att planera för att komma tillbaka på ett bra sätt.
Vad ska man göra om arbetsledaren inte tar kontakt?
– Försöka att vara lite aktiv själv. Höra av sig och säga att man vill ha information och också berätta om man kan arbeta heltid direkt eller behöver en övergång. Man ska ha som mål att komma tillbaka så fort som möjligt, annars finns det en risk att man vänjer sig vid hemmatillvaron.

Fem goda råd

  • n Planera för återkomsten.
  • n Välkomna henne/honom tillbaka aktivt.
  • n Den sjukskrivna ska veta vad som blir hans eller hennes

arbetsuppgifter.

  • n Det ska inte vara för mycket jobb men inte för lite heller.
  • n Ha avstämningsmöten.

Viktigast ha en plan

Hur gör man för att det ska funka så bra som möjligt att komma tillbaka till jobbet? Vi frågade psykologen Samuel West, expert på
arbetsrehabilitering.
– Det är viktigt att både kollegor och chefer visar att de är glada att personen är tillbaka. Snåla inte!
Vad är viktigt att tänka på?
– Att det finns en plan. Om en person kommer tillbaka på 50 procent ska det finnas arbetsuppgifter för en halvtid.
Varför går det ofta så snett?
– För att man inte har planerat. När ”Ann-Britt” kommer tillbaka står alla som frågetecken och säger ”du kan väl läsa lite i de här pärmarna och så ska vi se om vi hittar något du kan göra”. Det funkar aldrig!
Måste den sjukskrivna själv vara aktiv?
– Ja, absolut. Ta kontakt med chefen en tid innan och be om ett möte. Berätta vad man kan och inte kan göra.
Varför kan kollegor och chefer bli irriterade på en kollega som inte har full kapacitet?
– Återigen brist på planering. De blir sura för det blir merjobb för dem, men det kan man undvika genom att vara öppen och planera bra.
Vem ska se till att det funkar?
– Det är helt och hållet arbetsgivarens ansvar. Det är bra att börja bjuda in den sjukskrivna till kickoffer och personalfester, och göra personen gradvis delaktig. Och ha uppföljningsmöten efterhand.
Ska man prata om sjukdomen?
– Nja, inte för mycket. Det finns alltid saker att grotta ner sig i, men det är bättre att man blickar framåt.

Om någon blivit sjuk av exempelvis för mycket stress i receptionen, ska man undvika just den uppgiften?
– Nej, absolut inte. Man ska göra även det som är obehagligt, men i små doser som ökas på ganska snabbt. Men glöm inte pauser för
återhämtning. Om den som kommit tillbaka jobbar 50 procent kan hon inte ge järnet hela tiden för då kommer hon bli sjuk igen.
Vad ska man göra om det inte funkar?
– Vänta inte för länge med att säga ifrån till chefen. En vecka ok, men inte månader. Man måste ta tag i det.