Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-523 53 76

Debatt

Järnvägen behöver en ny organisation

De övergripande principerna för godstrafiken är förvirrade och svåra att omsätta i verklig verksamhet, skriver Björn Hasselgren, forskare på KTH, i en kommentar till granskningen av godstrafik som Sekotidningen och Dagens Arbete gjort. Hasselgren anser att staten, efter att ha misslyckats i 70 år, inte längre ska vara ensamägare av järnvägsinfrastrukturen. Aktiebolag eller brukarkollektiv som tar över ansvaret för olika banor eller bandelar kan vara ett alternativ.

15 juni 2015 10:31

Dagens Arbete och Sekotidningen har pekat på brister som många uppfattar i det svenska järnvägssystemet när det gäller godstransporterna. Järnvägen är ett komplext produktionssystem med väsentliga inbördes samband och beroenden mellan olika funktioner. I övrigt är järnvägen inte särskilt unik som organisation.

Alla organisationer behöver en organisatorisk modell och idé som ger långsiktigt hållbara verksamhetsförutsättningar. Dessa saknas idag, vilket ger upphov till olika matchningsproblem. Detta är viktigare att åtgärda än enbart tillförsel av mer resurser till järnvägen.

Organisationer, som järnvägsföretag, behöver en övergripande målbild för sin verksamhet, en fungerande finansiell ram och en affärsidé som beskriver hur kundernas behov ska kunna mötas genom organisationens tjänster. Det normala i en marknadsekonomi är att kundernas betalningsvilja möter de priser som företagen på den specifika marknaden erbjuder, så att den marginella betalningsviljan avspeglar den marginella produktionskostnaden. I allmänhet leder en sådan situation till att verksamheten kan finansieras utan att andra parter behöver skjuta till kompletterande finansiering.

Det som ska finansieras är de samlade kostnaderna i verksamheten, som byggs upp av avskrivningar baserade på historiska investeringsutgifter, löpande underhållskostnader och driftsrelaterade kostnader. De samlade kostnaderna är således en mix av historiska och mer aktuella beslut och åtgärder.

Eftersom företaget inte har andra intäkter än de som kommer från kunderna kommer företagets resursanvändning löpande att anpassas till kundernas efterfrågan. Om trafiken ökar i ett järnvägsföretag får kunderna betala för det ökade underhållet. Företaget kommer att sträva efter att underhålla sin anläggning så att de tjänster som efterfrågas också kan erbjudas, till de priser som kunderna vill betala. Om det uppstår en bristande matchning mellan kostnadsnivån och betalningsviljan leder det till att verksamheten måste anpassas, t.ex. genom att kostnaderna sänks eller utbudet anpassas bättre till kundernas betalningsvilja.

Det är ganska enkelt att konstatera att järnvägen, och i detta fall godstrafiken, drivs på ett sätt som avviker relativt radikalt från denna normalbild. Staten äger och finansierar merparten av verksamheten. Olika former av politiska ingripanden har gjorts över tid som påverkat kostnadsstrukturen och flexibiliteten i verksamheten radikalt. Och på ett sätt som inte varit anknutet till kundernas önskemål.

Vidare saknas en tydlig målbild för verksamheten. För infrastrukturen är målbilden så diversifierad att den ansvariga organisationen har svårt att avväga olika önskemål mot varandra. Trafiken, när det gäller godstransporter, utförs enligt mer kommersiella principer i konkurrens. Sammantaget blir de övergripande principerna förvirrade och svåra att omsätta i verklig verksamhet.

Det förhållandet att kunderna under lång tid vants vid att betala bara en bråkdel av de fulla kostnaderna för verksamheten, och därtill inte genom direkt öronmärkta betalningar utan genom allmänna skatteformer, har gjort att sambandet mellan kundernas preferenser och produktionen i järnvägssystemet brister.

Järnvägen befinner sig således långt ifrån en situation när en mer långsiktigt harmonisk styrmodell kan sägas finnas. I den situationen är det inte förvånande att många upplever brister. Det finns goda förutsättningar för många intressenter till järnvägen att känna frustration.

Hur ska man då lösa de problem som många upplever? Helt klart kan det inte göras genom enkla åtgärder som att ”ge mer anslag till järnvägen”, som många tycker. Snarare är det frågan om att söka mer långsiktigt hållbara, harmoniska och kundorienterade spelregler för järnvägen, och i detta fall godstrafiken.

Utan att kunna rekommendera exakt hur detta ska gå till kan en väg vara att försöka skapa verksamhetsförutsättningar som minskar eller helt tar bort de målkonflikter som präglar dagens järnvägssystem. Man skulle kunna tänka sig att rent organisatoriskt bryta ur de aktuella bandelarna ur statens övergripande järnvägssystem och föra dem till en separat organisation. För denna bör man kunna pröva att låta godstrafiken ha prioritet över den persontrafik som kan ”få plats” efter det att godstrafiken lagts ut i tidtabeller och tågplaner.

Den nya järnvägsorganisationen skulle sannolikt må bra av att drivas i aktiebolagsform, eller ”brukarkooperativ”, där staten och de väsentliga brukarna av systemen kunde vara ägare. Sannolikt behöver en väsentlig prishöjning göras för att skapa finansiell stabilitet i detta bolag, och detta kan leda till att inte all den trafik som utförs idag ska köras även framöver. Företag som verkar på konkurrensutsatta marknader är dock vana vid att agera i sådana miljöer och det bör vara något att sträva efter också i transportsystemet.

Om järnvägen ska vara integrerad eller uppdelad mellan infrastruktur och transportföretag är kanske inte något att diskutera när det gäller godstransporterna. Vi har redan en marknad på transportsidan, och den fungerar till stora delar bra. Inte heller är frågan om vilka tjänster som drivs i egen regi eller som läggs ut på andra leverantörer i den nya järnvägsorganisationen någon stor fråga. Den bör lösas professionellt i branschen, utan politisk inblandning, som i alla andra sektorer.

En sådan omorientering av godstrafiken på järnväg skulle kunna öppna för en ny era för järnvägstrafiken i Sverige. Det kommer inte att vara en enkel omställning som kan göras enligt dessa linjer. En fråga som måste klaras ut är i vilket skick järnvägen ska lämnas över till den nya organisationen. Kanske behöver delar av anläggningen rustas upp först. Kanske ska andra delar läggas ner. Men det är utan tvekan frågor som bör hanteras utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv. Staten som ägare av systemen har haft chansen i över 70 år, och det är svårt att hävda att den politiskt betingade styrningen lett till en bra och hållbar situation för järnvägen. Att staten nu plötsligen skulle lyckas, åtminstone som ensamägare, är inte sannolikt.

Björn Hasselgren, KTH
redaktionen@sekotidningen.se

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Ny postlag skippar brev över natten

Regeringen har presenterat ett förslag till ny postlag. Seko posten är positivt till stora delar av innehållet, men är besviket över att postboxar inte blir standard. Läs mer

Avtal 2017

Allt om avtalsrörelsen

Här kan du läsa alla våra artiklar om avtalsrörelsen 2017 där Seko ska förhandla om drygt 20 centrala avtal. Läs mer

Seko och Fastighets går vidare med planerna på samgående

Planerna på att slå ihop de två förbunden har sedan en tid legat i malpåse i väntan på att avtalsrörelsen och kongresser ska vara avklarade. Nu har de tagit beslut om att tillsätta en utredning. Läs mer

Strid om gräns för kvartsdamm

Strid om gräns för kvartsdamm

Arbetsmiljöverket lade ett förslag om halverat gränsvärde för det farliga kvartsdammet. Medicinsk expertis och facket välkomnar förslaget medan arbetsgivarna tycker att det blir för dyrt. Nu är det inte säkert att det blir någon sänkning. Läs mer

Jobbar kvar för att det är kul

Jobbar kvar för att det är kul

Pelle Olsson är både kriminalvårdare och pensionär. Han tycker att han har fått det bästa av allt och rekommenderar andra samma sak. Men inte för att klamra sig fast vid jobbet. Läs mer

”Dialog med facket är viktig”

”Dialog med facket är viktig”

Tomas Eneroth fick en rivstart på posten som infrastrukturminister sedan företrädaren, Anna Johansson, fick gå efter IT-skandalen på Transportstyrelsen. Till Sekotidningen säger han bland annat att han vill se än mer järnvägsunderhåll i statlig regi. Läs mer

Kenneths uppdrag: hitta kabeln

Kenneths uppdrag: hitta kabeln

Kenneth Häggman tycker att han hittat hem. Med havstomt, egen brygga och bastu, hund, katt och hästar är jobbet som kabelutsättare i och kring Örnsköldsvik pricken över i. Läs mer

”Jag gillar att vara utomhus”

”Jag gillar att vara utomhus”

Läs mer

Väjer inte för det pinsamma

Väjer inte för det pinsamma

Sekotidningen möter högaktuelle Ruben Östlund – prisbelönt filmregissör som gärna trycker på våra ömma punkter. Läs mer

Upphandling på slak lina

Upphandling på slak lina

Upphandlingar är ofta ett vågspel. Men en sak är säker, går det åt skogen drabbas inte de ytterst ansvariga, det är de anställda som råkar illa ut. Som nu på pendeltågen i Stockholm Läs mer

Billigare vara med i facket

Nu återinför socialdemokraterna skattereduktion för fackföreningsavgift, så det är bara att bli med i facket igen, skriver två socialdemokratiska riksdagsledamöter. Läs mer

Vill Jernhusen ha fler försenade tåg?

Kanske är det som författaren Jesper Meijling hävdar att fastighetsbolaget Jernhusen och dess stationshus bäst Läs mer

Nytt avtal för anställda på Samhall

Efter konfliktvarsel och medlarbud har parterna kommit överens om ett nytt avtal för anställda på Samhall. Avtalet ger 7,1 procent i löneökningar under tre år och innehåller en låglönesatsning. Läs mer

Ökad risk för inhyrda

Ökad risk för inhyrda

Det är farligare att vara inhyrd än anställd.
På bangården Älvsjö är det många bemannings- företag på plats. Signalarna Maria Kax och Ola Rydberg tycker att en introduktion av inhyrda borde vara obligatorisk Läs mer

Utredning kring Sekohärvan står still

Det rättsliga efterspelet till den så kallade Sekohärvan drar ut på tiden. Polisen har ingen utsedd utredare och fortfarande har inga förhör hållits med de inblandade. Läs mer

Seko sjöfolk anmäler stiftelse för dyra resor

Seko sjöfolk anmäler stiftelse för dyra resor

Seko sjöfolk har anmält Stiftelsen Stockholms sjöfartshotell till länsstyrelsen. Omfattande resor för styrelsen bryter mot stadgarna, enligt anmälan. Men stiftelsens ordförande menar att resorna är viktiga för verksamhetens utveckling. Läs mer

Avtal klart på staten

Ett nytt treårigt avtal är klart på staten. Seko är överens med Arbetsgivarverket om ett totalt utrymme på minst 6,5 procent. Seko har också fått gehör för en låglönesatsning. Läs mer

Carina kan arbeta halvtid – uppmanas ta tjänstledigt

Carina kan arbeta halvtid – uppmanas ta tjänstledigt

Brevbäraren Carina Östermans axlar är utslitna och hon kan inte längre arbeta heltid med sina ordinarie arbetsuppgifter. Trots att hon klarat att arbeta halvtid under våren uppmanar Postnord henne att ta tjänstledigt för att söka nytt arbete. Läs mer

Varsel om konflikt på Samhall

LO-förbunden har lämnat ett varsel om konflikt på Samhall. Om parterna inte kommer överens före den 12 oktober kommer konfliktåtgärderna bryta ut. Oenighet kring låglönesatsningen ligger bakom. Läs mer

Chef kränkte medarbetare

Chef kränkte medarbetare

En chef på LVM-hemmet Runnagården i Örebro har enligt en intern utredning kränkt medarbetare under en längre tid. Läs mer

Resultatlön

En rörlig lönedel som varierar efter resultatet, ofta för en lokal grupp eller enhet.