– Branschen måste bestämma sig för om det här är en fråga som de ska syssla med och i så fall hur de ska förbereda sig, utbilda sin personal och liknande, säger Veronica Strandh, statsvetare vid Umeå universitet. Om en vecka presenterar hon en avhandling om den svenska beredskapen för en terrorattack mot tågbranschen.

– Det är åtta år sedan tågbranschen deltog i en övning med olika myndigheter. Det var 2007 och sedan dess har inget hänt. Många tågföretag är upptagna med andra problem, som att överhuvudtaget kunna bedriva trafik på dåligt underhållna spår. Å andra sidan innebär en attack specifika insatser för tågföretagen. De ska exempelvis se till att tågen kan komma igång igen efter en händelse.

En av hennes slutsatser är att ingen vet vem eller vilka som har ansvaret för terrorberedskapen.

– När jag har frågat får jag olika svar, det är antingen Trafikverket, Transportstyrelsen, Säpo eller MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Svaren blir olika beroende på vem jag frågar, säger Veronica Strandh.

Hon har gjort en internationell jämförelse för att ta reda på hur andra länder, som haft olika attacker mot tåg, agerat och vilka erfarenheter de gjort. Det har visat att ett terrorangrepp skiljer sig från en vanlig olycka.

– Det är inte bara att slå upp ett sjukvårdstält vid ett urspårat tåg. Det har hänt att fler bomber detonerar i det drabbade tåget, säger hon.

I ett avsnitt i sin avhandling berör Veronica Strandh frågan om hur terrorattacker kan förebyggas. Hon har studerat Säpos arbete sedan 2001 och konstaterar att hoten mot tågen har ändrat karaktär. Efter 11 september trodde man att hotet kom utifrån och att det skulle rikta sig mot utländska intressen i Sverige. Idag är hotet mer inbäddat i det svenska samhället, enligt Säpo.

– Det är exempelvis de som deltar i terroristresor som kan utgöra ett hot, enligt Säpo. Det betyder att hela samhället måste delta i det förebyggande arbetet. Såväl statliga myndigheter som kommunerna, till exempel.