Amelia Lindenmo fick inte ”sparken” för att det fattades arbetsuppgifter. Det var för att hon var obekväm, enligt Tommy Karlsson, ledamot i Sekos klubbstyrelse på Telia Sonera och den som hjälpte Amelia.

– Telia uppgav att butiken skulle minska antalet timanställda och att Amelia inte kunde fortsätta. Men det stämde inte. Strax efter att Amelia fått sitt besked tog butiken in en ny timanställd, säger han.

Amelia Lindenmo är tacksam för hjälpen från Seko. När vi träffas i Uppsala återkommer hon flera gånger till hur viktigt det är att ha fackets stöd när något händer.

Helst skulle hon vilja att alla fick och vågade föra fram kritik kritik utan att riskera jobbet. Den tryggheten bör finnas överallt, som hon ser det.

– När jag inte fick något gehör hos cheferna, utan bara fick höra att jag klagade och var besvärlig, började jag tänka: är jag dum, är jag dålig?
Men till sist förstod Amelia att hon inte var dum. Genom kontakten med facket fick hon klart för sig att det hon sagt stämde.

– Det kändes så skönt, säger hon.
I dag är Amelia Lindenmo föräldraledig, hon var gravid när hon tvingades bort från Telia och det bidrog till att företaget inte ville ha henne kvar, enligt Seko.
Samtidigt studerar hon på komvux med målet att arbeta med personalfrågor. Hon vill bidra till öppna arbetsplatser.

ameli

Vad var det då Amelia hade sagt på jobbet som gjorde att Telia inte ville ha henne kvar?
Hon hade bland annat protesterat mot att timanställda inte fick sina löner i tid, hon hade bett att få kopior på sina lönebesked och väckt frågan om det kanske var hennes tur att få en fast tjänst efter nästan tre år som timanställd.

Det räckte för att anses vara obekväm. ”Du klagar för mycket”, fick hon höra.
Samtidigt sa ledningen att hon presterade dåligt.

– Det dög inte, trots att jag vunnit flera säljtävlingar i butiken och att kunder kom in och bjöd mig på kaffe. Jag var omtyckt, säger Amelia Lindenmo.

Amelia Lindenmo började som timanställd våren 2010. Det första kontraktet var på ett år. Hon trivdes jättebra, ”vi var som en familj”, säger hon.
– Det var toppen och jag gilla-de min dåvarande chef oerhört mycket.

Efter att året gått åkte hon på en längre resa och återkom till Telia hösten 2012. Hon fortsatte som timanställd, i samma butik som tidigare, men nu med en ny chef.
Hon märkte genast att arbetsplatsen förändrats.
– Något hade hänt när jag var borta. Säljtävlingarna var tuffare, det fanns ingen familjekänsla kvar. Det var nya direktiv uppifrån. Det började kännas själlöst, det fanns ingen empati för personalen. Vi skulle bara sälja.

Dagar som Amelia inte sålt så bra, gick hon hem med en klump i magen och tänkte: i dag var det en riktig pissdag. Dagen efter kom den förväntade frågan från chefen: vad var det som hände igår?
– Det var sälj som räknades, trots att många mådde dåligt av det, säger hon. Och så var det där med löneutbetalningarna.

Vid flera tillfällen under hösten 2012 hände det att de timanställdas tidrapporter inte blev attesterade i tid. Lönen kom inte på utsatta datum och värst blev
det när lönen inte kom till julen.

Hon tog upp de försenade löneutbetalningarna med sin lokala chef men fick inget gehör. Då vände hon sig till Telias regionchef som reagerade med kommentarer
om att hon ”klagade” och var negativ när hon pekade på felaktigheter.

Senare bad hon Seko om hjälp för att få ut lönespecifikationer som personalavdelningen på Telia vägrade ge henne utan de lokala chefernas tillstånd.

Hösten 2013 började Amelia hoppas på en fast tjänst. Hon frågade butikschefen om sina möjligheter och trodde att det skulle bli ett ja, hon hade räknat och kommit fram till att antalet arbetade dagar borde räcka. Hon ville åtminstone ha förlängt kontrakt på sin timanställning.

I stället för jobberbjudanden kom Telia med olika former av anklagelser.
– Jag dög inte, jag hade klagat hos mina närmaste chefer, jag sålde inte tillräckligt bra, hade inte det lilla extra, och det värsta, enligt företaget, var att jag gått till
facket för att få hjälp.

I stället för fast tjänst fick Amelia Lindenmo lämna Telia.

Så här i efterhand kan hon tycka att det kanske var bra det som hände, hon lärde sig mycket om arbetslivet, den hårda vägen. Och hon såg fackets roll. Genom
Seko fick hon ut de tre månadslöner som hon skulle fått om kontraktet
förlängts.
Tommy Karlsson är ganska nöjd med sin insats, men oroar sig för alla visstidsanställda ungdomar som råkar illa ut på jobbet och inte vågar säga ifrån. Det blir generellt sett allt tystare på arbetsplatserna, säger han. Telia är inte
värre än andra företag.
– Om en medlem hör av sig får vi ofta höra ”säg inte att det är jag som sagt det här”. Då blir det svårt att driva fackligt.