De flesta är överens, det blir fler robotar och mer automatik, även inom Sekos branscher. På många håll har utvecklingen kommit långt, som på Posten. Inom andra områden går det lite långsammare.

I senaste numret av Sekotidningen granskar vi utvecklingen i ett antal branscher och frågar några experter om framtiden.

Att maskiner av olika slag ersätter arbetare kan man vara glad över, eller inte. Oavsett vilket, så rullar utvecklingen på men kanske inte så snabbt och så långt som de största teknikoptimisterna hoppas, eller pessimisterna fruktar.

Att ta upp kampen mot maskinerna är meningslöst. Däremot finns det all anledning att fundera på hur vinsterna från automatiseringen ska fördelas. I den sämsta av världar står företagsägarna med hela vinsten och arbetarna med arbetslösheten. Åtminstone fram tills de tvingas att ta jobb de inte vill ha på en plats där de inte vill bo och detta för en låg lön.

I den bästa av världar, eller i detta fall den mest rimliga av världar, fördelas vinsten rättvist mellan arbete och kapital. Vad den fördelningen kan innebära är lite tidigt att sia om.

Många ser en värld där gamla dåliga jobb försvinner och ersätts av nya och bättre. Andra ser en värld där ökad produktivitet tas ut i kortare arbetstid. Och så finns det ju de som drömmer om en armé arbetslösa redo att tvingas in i tjänstesektorns lågproduktiva jobb.

Vi kan leka med tanken att människan främsta mål är största möjliga lycka och inte största möjliga mängd lönearbete. Stämmer den tanken är det givet att en arbetstidsförkortning är det givna svaret. Produktion för produktionens egen skull drabbar både människor och miljö. För hur många är det som på dödsbädden ångrar att de jobbade för lite och tycker att de hade för mycket tid till fritid, vänner och familj?

I en intervju leker arbetsmarknadsminister Ylva Johansson också med en tanke, som hon tycker är spännande. Nämligen att a-kassan blir en omställningsförsäkring att utnyttja för kompetensutveckling även för den som (ännu) inte är arbetslös. För även om det är viktigt att kämpa för kortare arbetstid så är det minst lika viktigt att kämpa för kompetens och arbetsvillkor.

Metoo har startat ett jordskred i samhället. Skredet har även nått in i fackföreningsrörelsen. Det är givetvis bra för de drabbade kvinnorna att olika former av övergrepp uppmärksammas och på sikt bra även för facken. Nu finns en möjlighet, att sopa bort gamla strukturer och inskränkthet, att bredda facket, få in fler kvinnor och ungdomar. Och därmed trygga fackets egen framtid.