Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-523 53 76

Judy Fox-Mcguire, frivårdsinspektör och facklig ordförande i Nupge Foto: Karin Lindgren Strömbäck
Reportage

Hårdare tag när Kanadas kriminalvård skär ner

– Stämmer det att celler i svenska fängelser är så tjusiga att vem som helst vill flytta in? Frågan kommer plötsligt och jag svarar undvikande att det nog mest är propaganda. Mina kanadensiska värdar blir nöjda med svaret.

23 oktober 2013 08:48

Ett av Kanadas kriminalvårdsfackförbund, Nupge, National union of public and general employees, har samlat förtroendevalda ett par dagar i Ottawa för att diskutera fackliga frågor och heta politiska ämnen som privatiseringar, nedskärningar och ökade inkomstklyftor.

Nupge är en federation av fackföreningar för offentliganställda i Kanadas provinser och organiserar 350 yrkesgrupper, bland annat inom kriminalvården.

– Kanada är ett av världens rikaste länder och samtidigt det land där klyftorna ökar snabbast. De allra rikaste har blivit oerhört mycket rikare, våra medlemmar är glada om de fått några dollar mer i plånboken, säger Larry Brown, kassör i Nupges, och ekonomisk talesperson, i sitt inledningstal.

Han fortsätter med att kritisera den konservativa regeringen för att den påstår att Kanada inte har råd med någonting. Samtidigt som skatter sänks.

– Vi är fyra gånger rikare i dag än för 30 år sedan, ändå har vi tydligen inte råd med sjukvård, eller tillräckligt med personal i kriminalvården, säger han.

Frågan om hur det egentligen ser ut i de svenska fängelserna kommer upp i en paus och lite senare, när jag får se  se bilderna, får jag klart för mig att i alla fall en stämmer överens med verkligheten.

Jag medger att det mycket väl kan finnas en stol och ett skrivbord i cellen/rummet, liksom lakan i sängen och gardiner i fönstret.

På kanadensiska häkten och förvar är situationen helt annorlunda, får jag senare klart för mig vid ett besök. Där kan intagna vara inlästa tillsammans i sovsalar med uppemot 20 personer, eller tvingas samsas tre fyra personer i celler utformade för två. Två britsar och madrasser på golvet kan vara den enda inredningen.

En inte helt lätt miljö att arbeta eller leva i.

Kanske inte så konstigt att kriminalvårdarna reagerar när de ser överdrivna bilder som ska föreställa celler i fängelser och häkten i Sverige.

Samtidigt som förhållandena för personal och intagna är tuffa och sannolikt har blivit allt mer ansträngda har Kanada länge varit ett föregångsland när det gäller att utveckla behandlingsprogram för intagna.

Under 1990-talet utformade forskare vid  kriminalvårdsmyndigheten CSC, Correctional service of Canada, flera program som spridits över världen, bland annat till Sverige där de är väl etablerade sedan många år. Det handlar bland annat om behandling av drogmissbruk, aggressionsproblem och sexuella störningar.

Men i takt med att regeringen sänkt skatter och dragit ner på offentliga utgifter, med hänvisning till krisen 2008, har den tidigare politiken för en mer human kriminalvård vänts till sin motsats.

Sedan några år tillbaka satsar Kanada på hårdare tag med bland annat fängelsestraff som inte kan leda till villkorlig frigivning och det erbjuds inte längre lika stora möjligheter till behandling i kriminalvården.

Resurserna minskar, straffskalorna skärps, personalen går på knäna och antalet intagna ökar. Trots att brottsligheten i landet sjunker.

Forskarna fortsätter visserligen sitt arbete, men får inte, enligt uppgift till Sekotidningen, sprida sina resultat till fängelser eller offentligheten. En ”censur” som även uppmärksammats i en artikel i New York Times tidigare i år.

Bland fackligt förtroendevalda i Nupge och dess medlemsförbund är upprördheten stor över neddragningar och försämringar.

Både kriminalvårdare och frivårdsinspektörer känner dagligen av personalbristen och minskade behandlingsmöjligheter.

Mitt i tider av svår personalbrist har dock en ny arbetsmetod lanserats, kallad Stics, Strategic training initiative in community service. Den sprids över landet och politikerna hoppas att den ska ge stora besparingar genom att minska återfallsrisken.

Även den svenska Kriminalvården har inlett ett försök med Stics, vars syfte är att träna personalen i ett nytt arbetssätt. Inspektörerna ska identifiera vilka som har högst risk att begå nya brott och ge dem kognitiv beteendeterapi.

Hög risk har klienter med drogmissbruk och ”fel” attityd till brott och arbete, bland annat.

DSC03373

– Första steget är att förändra personalens beteende så att de verkligen arbetar med högriskklienterna och inga andra, säger Stics upphovsman, James Bonta, när vi träffas för en kort intervju på departementet för public safetys kontor i Ottawa.

Han är forskningschef och mycket aktiv i spridandet av Stics.

Okej, säger frivårdsinspektörerna på Nupges konferens. Tanken är god.

– Problemet är att vi dels redan arbetar så, dels inte kan sitta en till två timmar med en klient, när det bara finns utrymme för 15 minuter, säger Judy Fox-Mcguire, som är ordförande i en lokal facklig avdelning i norra British Columbia och frivårdsinspektör.

Hon och kollegerna i andra provinser efterlyser mer resurser för att kunna genomföra Stics.

–De pengar som satsas borde gå till mer personal, säger Sheila Veller, även hon inspektör och ordförande i en lokalavdelning i Vancouver.

DSC03385

Glenna Caldwell, arbetar med ungdomar i Ontario och berörs inte personligen, men som facklig företrädare  efterlyser hon mer samarbete med facket när nya metoder införs.

– Det här projektet, som är på väg till Ontario, har inte skett i dialog med facket, säger hon.

Judy Fox-Mcguire är även skeptisk till den forskning som ligger till grund för Stics. Hon efterlyser en oberoende utvärdering av modellen och blir glad när hon får veta att det är så det är tänkt i Sverige.

Det välkomnar även James Bonta, som själv kan se en brist i att det hittills är han själv som stått för alla resultat.

– Det är bra, annars kan alla tro att jag ”fixat” det, säger han.

Att politikerna letar efter snabba resultat och minskade kostnader kanske inte är konstigt. Men de fackliga företrädarna på konferens i Ottawa konstaterar torrt att de nedskärningar som görs i offentlig sektor riskerar att öka de sociala problemen. Och därmed risken att nya brott begås.

Karin Lindgren Strömbäck, reporter
karin.lindgrenstromback@sekotidningen.se

Relaterade ämnen

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Dyrt att stoppa facket

Facket nekades tillträde till häktet i Malmö när de skulle göra ett helt vanligt arbetsplatsbesök. Nu har de fått ett ett femsiffrigt belopp i skadestånd i en förlikning. Läs mer

Häktet stoppade besök från facket

När Roger Nilsson, regional samordnare för Seko inom kriminalvården i region syd skulle besöka häktet i Malmö tillsammans med den regionala arbetsmiljösamordnaren Lennart Fransson fick de inte komma in. – Vi blev stoppade i receptionen. Så får det bara inte gå till! Läs mer

Hårdare tag när Kanadas kriminalvård skär ner

Det tidigare föregångslandet Kanada har minskat satsningarna på rehabilitering i fängelserna. Samtidigt införs en ny arbetsmetod i frivården för att minska återfall i brott. Facket kritiserar brist på tid och resurser. Läs mer

Mögel

Sjuk av mögel på jobbet

Jane Engman älskar sin trädgård, men kan inte göra någonting på egen hand. Hon har astma och nedsatt lungfunktion på grund av dåligt inomhusklimat på jobbet. Läs mer

Kriminalvårdare slagen i ansiktet

En kriminalvårdare på Skänningeanstalten blev i fredags attackerad och slagen i ansiktet av en intagen. Andra intagna gick emellan och stoppade misshandeln. Läs mer

Kriminalvården agerar inte mot mobbning

Tre av tio anställda inom Kriminalvården har fått nedsättande kommenterar av chefer och arbetskamrater. Läs mer

Bra kriminalvårdare kräver bra utbildning

Vår kritik av Kriminalvårdens indragning av den s.k. högskoledelen i kriminalvårdarutbildningen har lett till några kommentarer. Vi skulle därför vilja återkomma med några synpunkter särskilt kring vad Kriminalvårdens personalchef Margaretha Sandberg skriver. Läs mer

Alla vinner på välutbildade vårdare

Jag vill inflika med en replik till Margaretha Sandberg, kriminalvårdens personalchef, angående debatten om kriminalvårdarnas utbildning. Läs mer

Kriminalvården svarar om utbildning

Kriminalvårdens personalchef Margaretha Sandberg försvarar den nya utbildningsmodellen. Läs mer

Minskad utbildning hotar säkerheten vid våra fängelser

Kriminalvårdens nye generaldirektör Nils Öberg har i media på sistone tydligt uttalat att man nu måste satsa mer på det klientnära arbetet vid fängelser och häkten. Ytterst märkligt blir det då att man samtidigt lägger ett sparbeting som innebär avskaffande av högskoledelen i kriminalvårdarutbildningen! Läs mer