Boken skildrar familjens färd, från helveteslägren i Tyskland till framtidshoppet i 50-talets Södertälje. Men det var ett hopp som fadern aldrig lyckades omfatta. Den uppgiften hamnade på sonen.

Juryn skriver i sin motivering att Göran Rosenbergs berättelse är ”laddad av klarsynt inlevelse som också blir en fond för skildringen av hans egen uppväxt i Södertälje. Ur denna mycket personliga historia om en far och en son växer en betraktelse med stor allmängiltighet om betydelsen av viljan och förmågan att förstå också det som är svårt och motsägelsefullt”.

Göran Rosenberg säger själv att boken inte handlar om förintelsen.

– Det är en bok om min pappa, om mig själv och Sverige efter kriget. Men för att förstå vad min pappa kom bärande på till den här lilla staden var jag tvungen att gå tillbaka längs hans väg.

Här kan ni hitta Göran Rosenbergs krönikor:

http://sekotidningen.se/kategori/asikter/kronika/