S eller V? Camilla Widman och Hugo Malmgård väljer olika partier.

Hugo är aktiv i Vänsterpartiet i sin lokala stadsdelsförening i Bergsjön, och Camilla sitter bland annat i stadsdelsnämnden Askim-Frölunda-Högsbo för Socialdemokraterna.
När Sekotidningen för dem samman för ett somrigt cafésamtal om politik, valfrågor och kopplingen mellan fackligt och politiskt arbete, verkar skillnaderna små.
– Vi tycker lika, det är bara så att Hugo tycker lite mer i alla frågor.
Det tycker jag är bra. Socialdemokraterna behöver Vänsterpartiet
för att hamna rätt, säger Camilla.
Hugo svarar att Socialdemokraterna också behövs, eftersom
S drivit arbetarklassens intressen genom historien. Det är också en godtagbar förklaring till att det finns ett nära samarbete mellan
facket och Socialdemokraterna, som Hugo ser det.
– Historien ger framtidstro. Det har gått att förändra förut och går även i dag, säger han.
Hugo Malmgård är brevbärare i sina hemtrakter i nordöstra Göteborg, vilket präglar hans fackliga och politiska engagemang. Människor i Bergsjön och Kortedala har LO-yrken och många har utländsk bakgrund, erfarenheter som Hugo tycker saknas i Vänsterpartiet.
– De flesta är röda politiskt och det är lätt att berätta om vår politik. Men jag önskar att fler gick med i partiet, säger han.

Camilla Widman arbetar i huvudsak fackligt för Seko, har varit
postkassör och arbetat på företagscenter. Hennes många politiska
uppdrag tar resten av tiden i anspråk.

04.Politik
Hon bor i Askim, en av Göteborgs rikaste stadsdelar, där 80
procent röstar på allianspartierna. Camilla debatterar ofta med
motståndarna och har lärt sig att de kan ha rätt ibland.
– Socialdemokraterna behöver också fler medlemmar med LO-yrken, det brister faktiskt även hos oss, säger hon.

Både Hugo och Camilla är övertygade om att deras fackliga och politiska arbete går hand i hand. Det ena ger det andra. För Hugo har facklig utbildning betytt att han förstår hur samhället byggts upp.
– Ett mål för mig är att dra igång fackliga vänsterklubbar inom olika förbund, så som Socialdemokraterna gör.

Camilla pekar på det fackliga perspektivet som viktigt när hon
ska fatta beslut som kommunpolitiker. Hon vet vilka frågor hon
ska ställa till personalens fackliga ombud för att få veta hur olika
förslag påverkar de anställda.
– Sen kanske jag inte kan ta full hänsyn till det. Jag måste ju se till medborgarnas bästa i första hand.
Hugo Malmgård har än så länge inga politiska uppdrag i
kommunen. Han står på V:s fullmäktigelista, på icke valbar plats.
Han tycker det räcker att vara aktiv i partiföreningen, så länge. Han deltar aktivt i valrörelsen.
– Under sommaren har vi rest runt till olika badplatser och delat
ut material. Det fortsätter vi med framöver. Jag är inte med i något
fackligt valarbete.
Valrörelsen för Camilla Widman har tvärtom en facklig profil.
LO har en buss och en valstuga hon ska stå i. Hon kommer att
knacka dörr och ringa fackliga medlemmar.
– Budskapet är att vi måste ha en ny regering, säger hon. Personligen vill jag att kommunerna ska få mer pengar. Det saknas medel för oss att göra det vi vill.
Som att arbeta förebyggande för äldres hälsa.
För Camilla är de viktigaste politiska sakfrågorna lokala. Hon
vill att medborgarna i Askim-Frölunda-Högsbo ska få det så
bra som möjligt. Det är Göteborgs mest välbärgade stadsdel, ändå behövs förbättringar.
– Fler hyresrätter, fler pedagoger i skolan och bättre kollektivtrafik,
är några krav.
Hugo tar upp de nationella frågorna när han valkampanjar för
Vänsterpartiet. Det förutsätts att han ska tala om vinster i välfärden, som är V:s stora valfråga, vilket han gärna gör. De lokala frågorna kommer upp om någon frågar.

– Det är en jätteviktig fråga att stoppa vinsterna, det påverkar
hela vårt samhälle. Och det behövs ökade skatteinkomster. Camilla, förresten, varför går inte Socialdemokraterna ut tydligt
med krav på skattehöjningar?
Hugos fråga utvecklas till en politisk diskussion där skillnaderna
dem emellan blir mer tydliga.
Camilla svarar att det inte går att bara säga ja eller nej på
frågan om Socialdemokraterna vill höja skatten eller inte.
– Vi vill höja för dem som tjänar mer än 60 000 i månaden,
men det tar en stund att förklara.
Och vinstfrågan, frågar Hugo. Varför säger ni inte nej?
– Samma sak där. Vi kan inte bara säga stopp, vinst kan också
vara ett överskott som ska investeras i verksamheten, säger hon.
Hugo:
– Jovisst, men det säger V inte nej till om det är i form av stiftelser
eller liknande. Vi vill inte att pengar ska plockas ut från
verksamheterna till bolagsägare.
Camilla nickar.
– Det vill väl inte vi heller.
Frågan om vinsterna illustrerar de båda partiernas förhållande
till varandra. V trycker på, och S håller tillbaka.
– Som fackligt aktiv vill jag att S ska vara på den röda sidan, säger
Camilla.
– Jag hoppas det, säger Hugo.