I de ombyggda före detta industrilokalerna inte långt från stationen i järnvägsmetropolen Mjölby började i slutet av augusti 22 nya lokförarelever. Av dessa är 7 kvinnor, alltså 30 procent.
Redan i slutet av 70-talet började det komma kvinnliga lokförare men andelen har ändå varit liten. Men nu verkar det som om något nytt är på gång.

Liselotte Billegard från Göteborg är en av de nya eleverna. Hon har tidigare arbetat som tågvärd på pendeltågen men sadlar nu om.
– Jag gillar att jobba ombord på tåg och jag trivs med de oregelbundna tiderna. Variation i arbetet är bra och då passar lokförarjobbet mig, säger hon.
Stephanie Brodin från Stockholm har en helt annan bakgrund och var barnskötare tidigare.
– Jag hoppade på det här för att utbildningen är lagom lång och för att det är ett ansvarsfullt jobb. Dessutom tycker jag om att arbetstiden inte är så inrutad, säger hon.

Lokförarutbildningen i Mjölby startade i slutet av 70-talet och drevs då av SJ som utbildade egna förare.
Så fort man blev antagen till utbildningen anställdes man och hade därmed full lön under utbildningen.
Med avregleringen av järnvägstrafiken under 90-talet dök det upp allt fler nya aktörer på marknaden. Ingen av dessa hade egen lokförarutbildning utan man ”knyckte” utbildade förare från SJ. Det fick till följd att SJ tröttnade och valde att lägga ner utbildningen i mitten av 90-talet.
– SJ kunde inte utbilda lokförare åt andra järnvägsföretag, säger Ingvar Ståhl.
Idag är lokförarutbildningen en eftergymnasial så kallade KY-utbildning, kvalificerad yrkesutbildning.

Det framtida behovet av förare är cirka 180 per år. Testerna som görs före antagningen är tuffa och cirka 75 procent av de sökande faller ifrån i testen.
– Därför behöver vi ha cirka 1.000 sökande för att få fram de 180 förare som behövs årligen, förklarar Ingvar Ståhl.