Roland Wallin, 49 år, började på Räddningsskolan för tjugo år sedan. De senaste åren har han jobbat med att arrangera bränder och olyckor till brandmannautbildningen. Ett jobb han stortrivts med.
För tre år sedan kom de första neddragningarna på skolan. Den gången följde man i stort sett turordningen – de som anställts sist fick också gå först. Så när det i höstas var dags igen kände varken Roland eller de andra trotjänarna någon större oro.
– Ingen hade ju någonsin klagat på hur vi hade skött våra jobb, säger han.
Beskedet om uppsägningen kom som en chock.
– Luften gick ur mig helt och hållet. Jag kände mig tom. Maktlös.
Motiveringen var att Roland och fem av hans kollegor inte skulle klara av att gå en brandmannautbildning och utbilda sig till rökdykare. Ett krav de aldrig hade hört talas om tidigare.
För den sista av dem, som redan gått en brandmannautbildning, hette det att han
istället inte hade rätt kompetens för den nya organisationen.
– Det var svepskäl, säger Roland. Cheferna visste att vi klarade av att serva de olika utbildningarna som finns på skolan. Men de såg en chans att bli av med oss äldre. Vi är obekväma och har alltid vågat säga ifrån.
Eftersom Räddningsverket helt struntat i turordningsreglerna vände sig Roland och hans kollegor till facket för att få hjälp. Men till deras stora förvåning fick de svaret att allt gått rätt till.
– Det var ett slag i ansiktet. Vi är såklart besvikna på arbetsgivaren. Men att facket inte vill stoppa det här är än värre. Det är ju för att få hjälp vid sådana här tillfällen som man har varit med i alla år.
I förra numret i Sekomagasinet (nr 10/2005) berättade Sekomagasinet om en fordonsreparatör på flygplatsen i Örnsköldsvik som fått sparken på liknande grunder. Det fallet har Seko valt att driva till Arbetsdomstolen.
Men enligt Lars Johansson, ansvarig ombudsman på Sekos förhandlingsavdelning, är det inte möjligt här. Anledningen är att det lokala Sekofacket på Räddningsverket har tecknat ett avtal som ger arbetsgivaren rätt att gå ifrån turordningen, säger han.
– Och då finns det inte särskilt mycket vi kan göra, tyvärr.
Jarl Löfstrand är förhandlingsansvarig på Seko Räddningsverket lokalt och en av dem som var med och skrev under det avtalet för tre år sedan, tillsammans med ST och Saco. Han menar att syftet med avtalet var att samordna vissa arbetsuppgifter – inte att sparka folk så här.
– Det man har gjort i Revinge bryter mot andemeningen i avtalet, säger han. Vid nästa förhandling ska vi försöka få bort den här skrivelsen.
Så det var ett misstag att skriva på avtalet?
– Ja, det kan man ju säga nu. Men det är så klart för sent för dem som redan berörts.
För Rolands del ser framtiden ändå ljus ut. I vinter har han fullt upp med att gå som lärling på sitt nya jobb – som bergsprängare.