Helst ser hon att riksdagen följer det förslag som Svensk Kassaservice lämnat, med en avveckling i tätorterna till den sista december 2010 och ytterligare fem år för glesbygdskontoren. Då kan många av dagens anställda gå hem med pension när det är slut.
– Samtidigt finns det problem med det också. Fortsätter volymminskningar i samma takt som hittills finns det inte heltider kvar till slutet av år 2010. Jag känner en stor oro inför det.
Att banta verksamheten ännu mer ger inte bara deltider med ekonomiska svårigheter för dem som blir kvar. Det ger också mer ensamarbete och sämre arbetsmiljö.

Viktigast är dock att det verkligen blir ett beslut, tycker Kerstin Ståhl. Så att alla, såväl anställda som kunder och samarbetspartners, vet vilka spelregler man har att rätta sig efter.
– Innan vi får ett beslut kan vi inte ställa fackliga krav på hur avvecklingen ska ske. Vi kan inte kartlägga hur det kommer att se ut med avtalspensioner och andra lösningar innan vi vet när en avveckling ska börja. Det handlar ju om att ta bort ett helt statligt företag.
Hon menar också att Svensk Kassaservice har tappat kunder för att företagets framtid varit så oviss de senaste åren. Företaget har framstått som en otrygg samarbetspartner som bara tecknat ettårskontrakt.
Med klara besked vet alla vad som gäller.
– Jag känner en stor sorg i hjärtat för att det blivit så här. Det jag sörjer är situationen för kassörerna. Många kassörer är kvinnor i övre medelåldern med mer än 30 års yrkeserfarenhet i Posten, som blivit undanskuffade de senaste åren. Det har varit oerhört smärtsamt för många. Staten måste ta sitt ansvar för dem, säger Kerstin Ståhl.