Susanne Fransson är docent i rättsvetenskap vid institutionen för socialt arbete vid Göte- borgs universitet. Hon forskar om anställdas kritikrätt ur ett juridiskt perspektiv. Hon tycker att det pratas för mycket om kritikrätten, både den interna och den externa, som en individfråga. Visselblåsare ses antingen som hjältar eller förrädare beroende på perspektiv.

– Men jag anser att det är en makt- och inflytandefråga. Den som slår larm eller framför kritik gör ju oftast det för att den vill ha någon förändring på arbetsplatsen, inte för att själv framstå på något visst sätt.

Hon tycker att det är synd att man ofta ”glömmer bort” facket som en viktig del när man diskuterar de här frågorna.

– Facket fyller en jätteviktig roll här. Därför är det problem med arbetsplatser som saknar lokala fackliga företrädare och skyddsombud, då det ofta är dessa som slår larm.

Av samma anledning är hon kritisk till det lagförslag som lades fram i våras om skydd för visselblåsare. I förslaget finns
utpekade kanaler för hur man ska kunna slå larm om oegentligheter på jobbet utan att själv råka illa ut.

– Problemet är att man helt tänkt bort facket i lagförslaget. Tanken är att arbetstagaren ska vända sig direkt till arbetsgivaren utan att facket blir inblandat. Och då har man förlorat inflytandeperspektivet.

Däremot är hon positiv till den rättspraxis som finns på området och som speglas i Arbetsdomstolen och Europadomstolens domar.

– Där är yttrandefriheten och demokratiaspekten viktiga. Så länge man inte far med osanning för att skada arbetsgivaren är kritikrätten mycket vidsträckt.

Problemet som hon ser det är att den positiva synen på kritik som syns i domarna inte slår igenom på arbetsplatserna. De an- ställda är trots dessa rädda för repressalier om de framför kritik till arbetsgivaren.

– Därför är det så viktigt att facket börja prata om makt och inflytande igen, säger Susanne Fransson.