Den slutsatsen drar Gunnar Alexandersson, som utrett järnvägens organisation på regeringens, och riksdagens, uppdrag sedan i våras.

I delbetänkandet En enkel till framtiden? ger han en beskrivning av vad som hänt på järnvägens område de senaste 25 åren. Han lyfter bland annat fram hur olika EU-regler styr Sveriges möjligheter att fatta egna nationella beslut om järnvägen.

EU-reglerna sätter exempelvis stopp för möjligheterna att slå samman trafik och infrastruktur i en organisation, medan de gör det möjligt att samla gods- och passagerartrafik i ett bolag.

På de drygt 400 sidor konstaterar Gunnar Alexandersson att det finns flera problemområden som behöver utredas vidare. Han nämner det ökade antalet spårarbetsolyckor under senare år som ett orosmoment. Andra problem som behöver en lösning är processen vid tilldelning av kapacitet, det vill säga hur Trafikverket fördelar trafik mellan olika järnvägsföretag.

Gunnar Alexanderssons bild av den svenska järnvägen är, trots flera problemområden, att mycket blivit bättre. Satsningarna på järnväg har ökat, punktligheten är bättre, fler reser och godstrafiken har ökat, produktiviteten är bättre, liksom säkerheten. Det sista gäller generellt, med undantag för olyckorna på spårarbetare.

Gunnar Alexandersson pekar till sist på att det som han valt att kalla omregleringen av järnvägen, istället för avreglering, sedan Banverket bildades 1988 varit en stegvis process som drivits på oavsett politisk färg på regeringen.

Efter nyår kommer regeringen att besluta om utredningsdirektiv för del två av Gunnar Alexanderssons utredning. Den ska komma fram till vilka förbättringar som behövs.