När man följer sociala medier eller faktiskt pratar och lyssnar på folk på riktigt som på den gamla goda tiden så snappar man upp en del saker. Saker som kanske inte är menade som något elakt eller dumt mer än att man just då är irriterad eller bara trött på sakernas ordning.

Jag träffar massor av medlemmar i Seko med och utan förtroendeuppdrag, och det är något av det bästa jag vet. Att få lyssna på deras berättelser om sin vardag, om hur de står, går, sitter, springer dag ut och dag in för att göra någon annans dag lite bättre trots att det inte alltid är så lätt och förutsättningarna är långt ifrån optimala.

Att stå där ensam på en perrong i gul väst och tala om för stressade resenärer på väg hem eller till jobbet eller något annat att tåget på grund av signalfel är försenat. Eller att ombord på ett underbemannat tåg stressa för att titta på biljetter, ge information om anslutningståg, bussar och taxi för att just din försening inte skall bli allt för stor.

Man fixar och trixar trots att man själv kanske redan jobbat 3-4 timmar över sitt pass på grund av förseningen. Fötterna värker, man är törstig och hungrig och man vill inget hellre än att komma hem och ta av sig sina arbetskläder och sträcka ut benen och pusta.

Man har samtidigt fått rodda i någon som hämtar barnen på fritids eller förskolan, ställt in en middag med sina nära och kära, fått avboka sitt efterlängtade träningspass för ja vilken gång i ordningen? Den där godnattsagan får skjutas på igen, fast man lovat så många gånger.

Ändå är dom där för oss, oftast leende och väldigt hjälpsamma för att göra allt i sin makt så att vi hinner med alla de saker som de själva gång på gång får göra avkall på. Ja men det är ju deras jobb ju? Ja så är det ju såklart, men man kan ju om man bara anstränger sig lite tänka sig in i dessa villkor och applicera dem på sitt eget jobb och sen tänka, hur skulle jag känna mig?

Vilka är det då jag skriver om? Jo just denna gång är det personalen på och omkring vår kära järnväg, tågvärdar, ombord personal, biljettförsäljare, servicepersonal, lokförare med flera, ja många olika är funktionerna som finns där för att underlätta vårt resande.

Jag skriver detta för att jag åker mycket tåg, ingen av personalen jag träffar har en aning om vem jag är, vad jag jobbar med för frågor i mitt arbete. Jag blir många gånger ledsen när jag ser och hör deras vardag, därför så bemöter jag deras info om inställda tåg med ett tack, bemöter deras stressade ansiktsuttryck med ett leende och ett hej.

Så ofta jag kan så tackar jag för det goda arbete och den service de ger, trots att jag kommer hem 22:00 istället för 19:00. För om jag kan underlätta deras vardag en dag då allt står still eller kryper fram långsamt så gör jag gärna det. Kanske betyder det något för just den personen, gjorde resterande tiden av resan lite lättare. Vad vet jag, mer än att jag somnar med en god känsla om att jag gjort vad jag kunnat för att deras arbetsmiljö skall bli något bättre.

Så nästa gång du ser tågvärden i gul väst, eller ombord personalen på just din tågsträcka, ge dom ett leende, ett tack för det lilla just där och då.

För när allt kommer omkring har de inte en endaste möjlighet att påverka dåligt järnvägsunderhåll, snö eller kyla mer än vad du och jag har. För jag lovar om de kunde hade de gjort det för längesen, för deras enda prioritering är vi som resenärer, och att vi skall få en så bra resa som möjligt.

Så till alla er som är arbetar inom området, ett stort tack för allt ni gör oavsett om tågen går i tid eller är försenade. Tror ni alldeles för sällan får höra det.