Replik till Håkan Tenelius, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna.

Nu har uppgörelsen mellan den röd-gröna regeringen och Vänsterpartiet blivit känd och vårdföretagen kommer inte omfattas av det nya förslaget, så Håkan Tenelius kan andas ut.

Men jag tror att det är viktigt att slå fast en sak: alla aktörer inom välfärden vid sidan av stat och kommun är inte vinstdrivande. Det skulle finnas alternativ, som stiftelser och kooperativ, även om Tenelius (mot förmodan) har rätt i sin domedagsprofetia. Ett vinsttak skulle sannolikt öka utbudet av icke-vinstdrivande alternativ. Gott så, anser jag.

Men det är också viktigt att slå fast en annan sak: Sverige har ett av världens mest privatiserade välfärdssystem, efter de senaste 20 årens snabba förändringar. Inom skolan har vi definitivt världens mest marknadsliberala system.

Det måste inte vara så. Andra länder har också bra välfärd, många har en bättre skola. Åtminstone sett till resultaten.

I dagens debatt får anhängarna av detta privatiserade system det ofta att låta som om det inte finns några alternativ. Det är dagens modell eller DDR.

Men det finns alternativ.

Jag är rädd att marknadsliberalerna är på väg att fastna i samma fälla som de som en gång i tiden försvarade det monopolsystem vi hade fram till 1980-talet. De kunde inte så bristerna. Trots att människor var missnöjda med systemet, och den service det erbjöd, var problemen alltid enstaka särfall. Modellen fick inte ifrågasättas.

Vi vet hur det gick. Det slog över till sin raka motsats när privatiseringarna tog fart.

Personligen anser jag att det vore trist om pendeln nu svängde tillbaka åt andra håller bara för att systemförsvararna inte ser problemen.