Kirseberg är för många sinnebilden av ett riktigt fängelse.

Kirsebergs beige byggnader med sina gröna plåttak är tätt omslutna av flerbostadshus och
villor. Strax intill ligger en stor kommunal grundskola och framför anstaltens huvudingång ligger en
välskött fotbollsplan.

Kirseberg, som är Kriminalvårdens största enhet i södra Sverige, ligger bara en kvarts bussresa från Malmö centralstation. När fängelset byggdes 1914 var det dock en bra bit från stan, helt enligt borgerskapets önskemål. Kirseberg var en arbetarstadsdel på den tiden.

Kanske är det den gamla byggnadsstilen som gör det, men anstalten smälter märkligt nog in i omgivningen. Den ger ett smidigt intryck. Sticker inte upp över takåsarna.

– Jag hade inte reflekterat över att det finns ett fängelse här förrän jag skulle gå på anställningsintervju för 13 år sedan, och då hade jag kört förbi området i flera år, säger
kriminalvårdare Lennart Fransson, tillika huvudskyddsombud på anstalten.

Kirseberg, som förresten uttalas med ett sje-ljud i början, byggdes som ett så kallat cellfängelse och hette till en början Malmö centralfängelse. Namnbytet skedde för knappt 20 år sedan.
Cellfängelsets idé – enligt Philadelphiasystemet som det också kallades – var att fångarna skulle sitta inlåsta i sin cell större delen av dygnet och ha bibeln som enda sysselsättning och sällskap. På så sätt skulle de dömda ha tid att tänka över sina synder.
Inlåsning dygnet runt släppte man redan efter två år. Och allt eftersom tiden har gått har vistelsetiden i cellen minskat. Men även i dag är de intagna inlåsta i de små cellerna från sju på kvällen till sju på morgonen. Utan egen toalett på rummet.

Det stora huset, där såväl avdelningar för intagna som administration är inhysta, är högt och ganska smalt. Från början fanns en öppning i mitten, med två avdelningar på vardera sidan. I början på 60-talet fick första avdelningen ett heltäckande golv. Tio år senare var hela öppningen bortbyggd.
– Att det är högt i tak, breda korridorer och samtidigt nära till allt, gör att det blir charmigt, och lätt att ha kontakt med de intagna, säger Lennart Fransson

Husets utformning har därför, tror han, bidragit till det arbetssätt som Kirseberg gjort sig känt för. Samtal och intensiv daglig kontakt.

– Här pratar vi med killarna. På avdelningarna står skrivbordet i korridoren, inte inne på expeditionen, så det är fritt fram för klienterna att slå sig ner, säger Bertil Johansson,
kriminalvårdare som arbetat på Kirseberg sedan 1991.

– Många intagna som kommer hit från andra anstalter blir förvånade och säger att de aldrig kommer att prata med ”plitarna”, säger han, men det dröjer inte länge förrän de också sitter och snackar vid skrivbordet.

Samtidigt som personalen talar om charm och personlig kontakt är Kirseberg för många intagna sinnebilden för ett ”riktigt fängelse”. Den gamla byggnaden, de tjocka väggarna, stentrapporna och de små cellerna bidrar till det.
– Kirsebergsandan sitter bokstavligen i väggarna. Här är det på allvar och det känner
de intagna när de kommer hit, säger Lennart Fransson.

Efter 100 år är det dock dags för Kirseberg att förändras. Husen behöver renoveras. Vatten och avlopp, el och brandskydd måste bytas ut och förbättras. Det har varit en del mindre renoveringar under åren, men nu ska huset ses över från grunden. Utan att för den skull slå ut väggar eller bygga om cellerna.

Det täta huset kommer att vara kvar. Kirseberg blir först ut med en ny modell för hur renoveringsarbetet ska gå till inom Kriminalvården: Anstalten töms helt under renoveringstiden.
Personalen får nya fasta jobb på andra häkten och anstalter i Skåne, de intagna flyttas till
andra anstalter, någonstans i Sverige. Ambitionen är att alla klienter ska kunna fortsätta sina
program och utbildningar på det nya stället.

I slutet av februari, när Sekotidningen är på besök, har alla fått sina nya jobb. Hälften av de intagna har flyttat ut. Den nya modellen är möjlig för att det finns lediga platser inom Kriminalvården. Och den är önskvärd efter förskräckande erfarenheter av att ha kvar verksamhet under renoveringsarbetet.

Buller och damm har gjort att både personal och intagna på andra enheter har haft ett smärre helvete. Senast drabbades häktet i Malmö, som var färdigrenoverat i mars 2015.
Duygu Isik är kriminalvårdare på häktet och representant för Seko. Han berättar om den förtvivlan som alla på häktet tidvis kände.
– Vi har haft hörselkåpor och andra hörselskydd på oss, vi har knappt kunnat kommunicera med intagna och kolleger. Det har börjat vid sju på morgonen, säger han.
Lennart Fransson och Sekos ordförande på Kirseberg, Michael Grevstad, är nöjda med den process som varit. Och allra mest med att ingen anställd sägs upp. Det var osäkert
in i det sista.
– Vi hade 50 övertaliga, men efter förhandlingar kom Kriminalvården fram till att det vär värt att ta kostnaden för dem under en begränsad tid. Alternativet hade varit att säga upp folk och sedan nyanställa när Kirseberg öppnar igen, säger Michael.

Alla anställda har fått lämna önskemål om var de vill jobba istället.
– Vi har fått ange tre önskemål om vilken enhet vi helst vill arbeta vid. Sedan har anställningstid,
bostadsort, det vill säga resväg, och önskemål avgjort vem som hamnat var, säger Lennart Fransson.

Resvägarna kan bli långa även i Skåne. Sträckan Malmö–Kristianstad är exempelvis tio mil.

Kirseberg har totalt 170 anställda. Enligt facket har nio av tio fått något av sina önskemål. Ett 20-tal har anmält sig till den interna jobbyteskön.
Mikael Grevstad och Lennart Fransson har själva fått nya jobb på häktet i Malmö.

Att Kirseberg är slitet syns inte utifrån. Det är insidan som behöver rustas upp och det märks när vi vandrar runt och tittar på en av de avdelningar som just har tömts på intagna. Trappor och ledstänger bär spår av många fötter och händer. Överallt syns spår av verksamheten. De
övergivna cellerna är smala och har högt i tak, stolar, skrivbord, sängar och klädskåp
står kvar. Gardiner hänger i fönstren. De gamla grå trädörrarna med svarta beslag
påminner om Långholmens fängelsemuseum.
-Fina dörrar, men, säger t f kriminalvårdschef Richard Boström, de hänger på sned och är inte brandsäkra.
Han tycker att det är bra att de gamla anstaltsbyggnaderna, som Kirseberg, får vara
kvar.
– Byggnadstekniskt skapar de en närhet som gynnar samspelet mellan intagna och
personal i verksamheten. Det kompakta huset ökar närheten, helt enkelt, säger han.

 

 

 

Överskott på platser inom Kriminalvården

* I dag finns ett överskott på platser inom Kriminalvården, av 4 450 anstaltsplatser är
knappt 500 tomma.
* Eftersom behovet framöver är osäkert vill Kriminalvården i vissa fall hellre stänga anstalter och häkten tillfälligt än lägga ner helt.

* Det går snabbare att öppna en stängd enhet än att bygga nytt, och tomma lokaler går snabbare att renovera, konstaterar Kriminalvården i budgetunderlaget för 2015.
* Anstalten Kirseberg ska renoveras och töms helt undertiden.ttAndra enheter som är i behov av upprustning och som utreds är bland annat anstalterna i Kalmar, Tidaholm, Skogome och Österåker samt häktet i Västerås. Det är dock inget sagt om dessa också ska tömmas helt under renoveringstiden.