I Tallåsen, där både far och son Hedin bor, ligger en paintballarena. Det är inte lätt att hitta dit. Enligt en ortsbo ska det tidigare ha varit skyltat från stora vägen, men man har nu bokstavligen tagit ner skylten.

Arenan, en stor nätinhägnad, ligger vack­ert vid sjön Växnans strand. Här är tyst och stilla, men på marken vittnar tusentals tom­ma färgampuller om verksamheten.

I styrelsen för paintballföreningen sitter en av Bosse Hedins söner. Det finns också ett företag, Tallåsens paintball, där det ena tele­ fonnumret på hemsidan går till Bosse Hedin.

Här har fritidsföreningen, genom aktie­bolaget Exvia, pumpat in pengar, bekostat containrarna och köpt utrustning. I gengäld skulle bolaget få anmälningsavgifterna un­ der tre år för Exvia cup som spelats på are­nan. Men efter att härvan börjat nystas upp ställdes årets tävling in.

I Tallåsen träffar vi en bybo som med in­tuition räknar ut att vi är journalister, eller om det är kameran som avslöjar oss.

– Jaha, ska ni skriva lite, säger Tallåsenbon, och det är självklart om vad vi ska skriva.

Ja, vi ska ju det. Vad säger du om allt det här?

– Ja, som han har syltat in sig!

Vad säger folk i Tallåsen?

– Klart man har undrat lite över att de ver­kar ha haft så mycket pengar. Men jag har som inte sett till honom sedan det började nystas upp.

Bilden av vad som hänt är komplex. Men alla med anknytning till klubben som vi ta­lat med är överens om en sak: det handlade om en kamp mellan centrum och periferi.

– Vi ville se till att pengarna blev kvar hos oss lokalt. Då kom idén om fritidsföreningen upp, säger en person som då var förtroende­vald i klubben.

Bosse Hedin hade idéer för hur pengarna skulle räddas kvar, och han var övertygande.

– Bosse kan få allt att låta så enkelt, så självklart. Hur vi skulle lösa det här. Han låter så säker och det är lätt att bli fartblind. Han är ju en sådan som kan snacka – dupera folk, kanske.

Stig Edvinsson arbetade som ombudsman i Gävle­-Dala mellan åren 2000 och 2010, nu­mera pensionär. Han har, genom gransk­ningsverksamheten, dragit in mycket av de pengar som det handlar om. Som ombuds­man satt han med som adjungerad vid några av de styrelsemöten där man diskuterade hur man skulle rädda pengarna.

– Jag har väl lite gått och väntat på det här i alla år. Jag var tveksam till det här med fri­tidsföreningen när den startades, men som adjungerad hade jag ju inget att säga till om. Men jag höll med Bosse om att pengarna skulle säkras regionalt. Och alla i styrelsen tyckte det lät bra.

Han är noga med att påpeka att han inte vill föregå utredningen i skuldfrågan.

– Det handlade om att rädda pengarna, sedan verkar det ha hänt saker, men jag har lärt mig att aldrig döma någon i förtid. Och jag tror att Bosse reder ut det här och att pengarna finns kvar, säger Stig Edvinsson.

En annan ombudsman som jobbat med Bosse Hedin säger att han tidigare haft in­trycket att medlemmarnas väl och ve stått i centrum för Bosse Hedins agerande.

– Men nu undrar man? Jag vill inte föregå något, men varför kryper man nu inte bara till korset och visar upp allt? Jag har förstått att det funnits ett eget kungarike där, men att det gått till som det nu beskrivs förstod jag inte.

En klubbmedlem vi pratar med säger sig vilja gå ur Seko av olika anledningar, men det som nu hänt är droppen.

– Man är mest brydd över vad han håller på med. Han är ju så otroligt trevlig, så jag vet inte vad jag ska tro.

Vet du om du är medlem i fritidsföreningen?

– Jag har inte en aning. Om jag är med så är det inget jag känner till i alla fall.

Henry Prosén satt i klubbstyrelsen och även i styrelsen för fritidsföreningen enligt det dokument Sekotidningen och tidningen Arbetet kommit över. Han förstärker bilden av Bosse Hedin som en handlingens man.

– Bosse, han är ju en sådan som får saker gjorda och får fram grejer. Om man pratar om att man kanske skulle ordna en bussresa för en grupp och väntar sig att det kanske kan bli något om ett par veckor – ja, då står bussen där nästa dag. Det har Bosse fixat.

Henry Prosén har inte mycket till övers för Sekos agerande.

– Jag tycker att det är simpelt att sparka Bosse. Det är genom att föreningen bildades som vi har kunnat bedriva aktiviteter lokalt. Varit ute och visat upp oss på Fackens dag, sålt korv eller visat upp bilvoltssimulatorn. Visat att Seko finns. Inte får man resurser till sådant om pengarna hamnar i Stockholm.

– Att det var mycket pengar i klubben, ja, det berodde ju dels på duktiga ombudsmän som arbetade ihop dem, men vi hade också duktiga placerare. Vi satte en del pengar på tillväxtmarknader, Asien och så, och du skul­le sett vad de växte!