Inget gjordes dock för att stoppa de felaktiga metoderna. Och ansvarig myndighet, Transportstyrelsen, hade inte granskat företagets säkerhetsarbete sedan 2005.
Det framgår av Statens Haverikommissions utredning, som publiceras i dag onsdag.
– Det är anmärkningsvärt att inget gjordes för att avhjälpa problemen, säger Johan Gustafsson, utredningschef på Statens Haverikommission.
Av utredningen framgår att de som utförde snöröjningen lämnades att ensamma avgöra hur de skulle skydda sig, trots att arbetet var av en karaktär som, enligt reglerna, krävde att spåren stängdes av. Arbetsledningen har skyllt på tidspress, men enligt Haverikommissionen ska arbetet organiseras så att en så osäker arbetssituation inte uppkommer.
– Det finns en allmän uppfattning bland de som sysslar med spårunderhåll att tågen alltid ska rulla. De som arbetar i spåren känner en enorm press och får vänta länge på besked om de får jobba med spåret avstängt, säger Johan Gustafsson.
Han tillägger att det är ett generellt problem i branschen.
– Vi utreder olyckor där flera företag är inblandade och problemen är desamma i samtliga företag, säger han.
Efter olyckan har Transportstyrelsen genomfört säkerhetsrevisioner i hela branschen och Strukton Rail stoppat användningen av tågvarning, det vill säga när en ansvarig person varnar för ankommande tåg medan övriga arbetar.
Haverikommissionens rekommendationer till Transportstyrelsen och Arbetsmiljöverket är att de tillsammans måste följa upp att regler och anvisningar följs i det praktiska arbetet, inte bara på papperet.
Olyckan i Linghem är en av två som Arbetsmiljöverket anmält till åtalsprövning. Det är fortfarande oklart hur det går med åtalen. Åklagare Jan Andersson vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har inväntat haverikommissionens rapport.
Bertil Sandberg är arbetsmiljöinspektör i Linköping och den som utredde Linghemolyckan. Han har läst haverikommissionens rapport och konstaterar att arbetsmiljöverket och kommissionen drar samma slutsatser.
– Det har varit ett accepterat arbetssätt att inte sköta skydds- och säkerhetsplaneringen. Ingen har efterfrågat den och därför har det känts meningslöst. Det är en kulturgrej i branschen, som kanske bara kan förändras om samhällets syn på trafiken gör det. Vi måste stå ut med att spår stängs av och tågen får vänta, säger han.