2012 hade få varsel om konflikt, få strejkdagar och få tvister med arbetsgivare som inte vill teckna avtal. Och sist, men inte minst, industrin bestämde löneökningstakten.

Det budskapet ger statliga Medlingsinstitutet i sin årsrapport för 2012.

Den förväntade dramatiken hade bland annat att göra med att LO-samordningen spruckit hösten 2011 för att industrin inte ville ha jämställdhetspotter och för att arbetsgivarna gick ut hårt med krav på nollavtal.

Men allt blev alltså ungefär som vanligt. Cirka 500 avtal tecknades förra året och det varslades bara om stridsåtgärder vid 23 tillfällen, varav hälften handlade om lönenivåer. I fem tvister blev det strejk.

Seko varslade om strejk på telekomområdet och det var det enda varsel som både handlade om lönenivåer och andra principer. På skärgårdsavtalet lades också varsel om konflikt och för ovanlighetens skull kom ett lockoutvarsel från arbetsgivarna.

Seko har ett avtal kvar från 2012, det är storsjöavtalet där förhandlingarna har ajournerats till april i år. Målet är att få ett längre avtal med såväl villkorsändringar som löneökningar.

Förra årets avtal gav i genomsnitt cirka 3 procents löneökningar och med en inflation på cirka en procent blir reallöneökningen 2 procent. Sverige har haft reallöneökningar varje år sedan 1994, med undantag för 2011.

I år, 2013, ska ungefär 540 avtal tecknas för knappt 3 miljoner löntagare. LO-förbunden har samordnat sina yrkanden och kräver bland annat minst 700 kronor mer för dem som tjänar upp till 25 000 kronor per månad och minst 2,8 procent för dem som tjänar mer än 25 000 kronor. Det betecknas som två så kallade märken, ett krontal och ett procenttal. En ny lönemodell som det kan bli svårt för facken att få gehör för.

I år som alla andra år väntas avtalen inom industrin sätta märke för resten av arbetsmarknaden, det vill säga de löneökningar IF Metall och andra industriförbund får igenom blir vägledande för andra förbund. Avtalen inom industrin går ut den sista mars.