Sommaren svalnar,

nätterna slutar långsamt leka

att de är dagar.

När augustis stämpelklockor kallar

går solnedgången förlorad i ett nattpass.

Hösten ropar och

jag följer rälsen genom städerna

ut förbi centralstationerna,

väntar på att få se allting byta färg.

Valet klistrar sina tysta slagord över

centrum medan

klimatet gör ett politiskt utspel i skogarna

i Västmanland.

Frågan är, vågar någon lyssna?

En tunn svart rök, gul längs horisonten

väcker kvarterets hundar, men vaknar

någon annan?

Landskapet utanför slutar fimra.

Avregleringarna kör en riktad kampanj

längs rälsen i Småland.

Det är elledningsfel och ingen rörelse

bär oss framåt.

En kollektiv försening

där det organiserade missnöjet

väntar på att formas,

en rörelse som väntar på vår riktning.

Det är signalfel

växelfel

anläggningsfel

Ett kollektivt mörker

som går att tända

om vi bara ser

att vi alla sitter på samma avgång

att det är vi som styr.

Det är septembers första dagar

när vädret tvekar men vi vet säkert

vart vi är på väg.

Jag låter ett nytt mörker fånga dagarna

följer rälsen genom hösten

ut förbi centralstationerna

hoppas på att få se allting byta färg.