Allt sedan jag lyssnade på ett författarsamtal med Roxane Gay då hon lanserade essäsamlingen ”Bad feminist” i Sverige, har jag väntat på nästa bok, ”Hunger”.

Hennes egen beskrivning av boken var att den skulle beröra mänsklig hunger, och framför allt Roxanes egen hunger, på ett alldeles särskilt sätt.

Och det gör den. Utgångspunkten är ett övergrepp som Roxane utsattes för när hon var 12 år. Hon sa ingenting till omgivningen om det som hänt, istället bestämde hon sig för att äta sig till ett skydd mot varje framtida övergrepp. Det blev den stora kropp hon bär på idag.

Roxane Gay visar upp sin kropp på ett osentimentalt och brutalt öppet sätt. Frågan är om hon vill, eller inte vill, ha den kvar.