Den 1 december inleddes rättegången i arbetsmiljömålet. Kammaråklagare Aino Alhem vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål sammanfattar vad åtalet handlar om:
– De åtalade har i sina roller som chefer brustit i sitt ansvar enligt arbetsmiljölagen, och det har i sin tur lett fram till att mordet kunnat inträffa, säger hon till
Sekotidningen.
De tre cheferna bestrider ansvar.
Rättegången äger rum i Södertörns tingsrätts lokaler, ett stenkast från Huddingehäktet. I en av de större salarna sitter de åtalade, deras försvarsadvokater, åklagaren, hennes bisittare och en stor grupp åhörare. Såväl polisen som Kriminalvården har personal på plats.

De första rättegångsdagarna lämnade åklagaren och försvarsadvokaterna
sina versioner av vad som hände 3 oktober 2011 och vem som hade ansvar för vad. Dessutom fick Karen Gebreabs anhöriga berätta hur mordet på påverkat
dem. Karens mamma gav sin mycket personliga bild av häktets ledning:
– Chefen ringde mig och sa att min dotter var skadad eller död och att jag kunde ta en taxi till sjukhuset. Häktet skulle betala. Beskedet lämnades helt utan känslor, sa
hon när hon vittnade inför rätten.

En viktig del i åtalet är att det, i princip, saknades instruktioner för hur arbetet skulle gå till på häktets promenad, där Karen Gebreab arbetade den dag hon
misshandlades till döds. Instruktioner som möjligen hade kunnat förhindra mordet.
Åklagaren tycker sig ha bevis för att dåvarande kriminalvårdschef Agneta Kempe och de två kriminalvårdsinspektörerna – dåvarande chefen för bevakningscentralen
samt chefen för tre av häktets fyra restriktionsavdelningar – varit oaktsamma eller
till och med uppsåtligen brutit mot arbetsmiljölagen.

– Lagen kräver att arbetsgivaren gör allt för att förebygga ohälsa och olycksfall, påminde åklagaren rätten.

Försvaret hävdar å sin sida att mordet hade skett oavsett hur arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet sett ut. Den som orsakade Karen Gebreabs död var först och
främst mördaren, som dömts till livstids fängelse. Men försvaret lägger också skulden på enskilda medarbetare på häktet. De begick, enligt försvaret,
ödesdigra misstag som ledde till mordet. Advokaterna pekar särskilt på att personal på avdelningen där den intagne fanns inte följde instruktionerna för överlämning till promenaden.

– Det är enskilda individer som begått misstag, som de med all sannolikhet hade begått oavsett vad min klient hade gjort för att planera arbetsmiljöarbetet. Och
oavsett vilka säkerhetsrutiner som förelegat, sa advokat Patric
Lindblom.
Han företräder tidigare kriminalvårdschef Agneta Kempe.

Åklagaren menar dock att cheferna, genom systematiskt arbetsmiljöarbete, skulle ha sett att enskilda medarbetares misstag inte kunnat leda så långt som till ett mord.
– Det fanns ingen barriär mot en enskild persons misstag, säger åklagaren Aino Alhem.
Det misstag som begicks, och som alla inblandade är överens om, är att personal på den avdelning som skickade upp den intagne med hiss till promenaden inte såg till att en vårdare åkte upp i förväg.

Karen Gebreab tog därmed ensam emot den intagne, vilket ledde till att han kunde misshandla henne till döds. Någonstans på vägen borde det funnits ”en kontrollstation” som stoppat den intagnes hissfärd upp till promenaden, enligt
åklagaren. En uppfattning som försvaret inte delar.

I samband med att åtal väcktes mot de tre häktescheferna väcktes frågor om varför inte fler chefer, högre upp inom Kriminalvården, omfattades av åtalet.
Åklagare Aino Alhems förklaring är att kriminalvårdschefen Agneta Kempe hade ett delegerat ansvar för arbetsmiljön på häktet.

– Andra, som exempelvis regionchefen Gunilla Ternert, har inte agerat på ett oaktsamt sätt och kan därför inte knytas till något brott, säger Aino Alhem.

Mordet på häktet i oktober 2011 var en chock för många kriminalvårdare
och särskilt för personal och fack på häktet i Huddinge.
Seko ansåg då, och hävdar fortfarande, att grundorsaken till mordet är underbemanning och att personalen på promenaden arbetade ensamma.
Sekos dåvarande klubbordförande berättade i Sekotidningen samma dag som mordet att Karen Gebreab hade varit ensam, vilket såväl kriminalvårdschef Agneta
Kempe, som regionchef Gunilla Ternert och t f generaldirektör Inga Mellgren förnekade.
Några dagar senare fick de ta tillbaka sina uppgifter. Seko hade rätt: Karen Gebreab hade varit ensam. Att det fanns en kriminalvårdare i ett torn vid promenaden var inte att betrakta som två som arbetade sida vid sida.

Efter mordet förbjöd Arbetsmiljöverket ensamarbete på promenaden. Samma myndighet hade några år tidigare godkänt att en vårdare tagits bort och ersatts
med en kamera.
Rättegången fortsätter fram till mitten av januari 2015.