Kjell Lindberg är depåchef i Hagalund och samordningsansvarig för anläggningen. Han vet inte varför glykolanläggningen står oanvänd. Planerna är att den ska till Västerås.
Varför satte ni inte upp den när snön och isen var som värst?
– Det är inte så enkelt att göra det. Den ska grävas ner under spåren och det ska finnas en ordentlig avrinningszon för glykolen.
– Dessutom har anläggningen för låg kapacitet, den klarade inte vinterns kyla.
Sekos företagsfack på SJ är kritiska till att inte båda glykolanläggningarna används. Facket anser att det borde gå att få ut mer av den anläggning som finns i Hagalund.
– SJ har inte sett till att ha alla driftrutiner på plats, säger Erik Johannesson, ordförande i företagsfacket. Vi har hört att det fungerar hyfsat i Norge. SJ har inte lärt sig att sköta den ordentligt.
Kjell Lindberg säger att Norge haft samma problem med att anläggningen inte klarat stark kyla. I Norge används den i förebyggande syfte. Dit har dock inte SJ kommit ännu.
Att SJ inte klarar av att sköta anläggningen avfärdar Kjell Lindberg.
Samordningen verkar ha fungerat dåligt under den värsta krisen. Varför har ni inte tränat på en sådan här situation?
– Det går inte att förutse vad som ska ske. All planering fick läggas åt sidan. 20 procent av tågen som kom hit var i tid, resten var försenade.
Vilken är den bästa av-isningsmetoden?
– Det vet vi inte. Norrmännen använder varmvatten. SJ har tillsatt en utredning och det är bra att vi reder ut det här ordentligt innan våren kommer. Då finns det risk att vi glömmer hur det var, säger Kjell Lindberg.
Han har själv varit lokförare och minns hur det var när det stod en snöskottare vid varje växel på spåret.
– Det fattas resurser och det problemet är vi inte ensamma om, säger Kjell Lindberg.