– Dålig säkring av last är ett stort problem till sjöss. I vanliga fall vet de ombord inte hur lasten är säkrad inuti containrarna och den som lastar containrar har oftast ingen kunskap om sjötransporter.
Karl-Arne Johansson menar att ansvaret för kontroller av lastbärare bör föras över till Sjöfartsverket och/eller Kustbevakningen.
– I dag är det bara polisen som får kontrollera lastsäkringen. Men det är stor skillnad på hur lasten behöver säkras när den körs på lastbil och när den ska lastas på ett fartyg, som kanske hamnar i en storm på 30 sekundmeter.
– Det krävs internationella regler, så att vi får regler för hur lasten ska vara säkrad hela vägen från tillverkare till slutanvändare.
Seko sjöfolk instämmer också i Haverikommissionens kritik av räddningsdräkter.
Ombord i Finnbirch hade alla räddningsdräkter samma storlek; Adult universal. Den ska passa alla vuxna mellan 50 och 150 kilo, i alla längder från 150 till 190 centimeter.
Det blev en filippinsk sjömans död. För att kunna andas kunde han inte ha dräkten helt stängd, därmed vattenfylldes dräkten när sjömannen hamnade i vattnet och han avled av nedkylningen.
– Det är fruktansvärt. Mig veterligen har vi ännu inget rederi som kör annat än one-size-fits-all. En räddningsdräkt ska vara personligt anpassad. De kostar inte mer än cirka 5.000 kronor styck, en marginell kostnad i såna här sammanhang.
Efter haveriet var alla sjöfacken inbjudna till ett expertmöte om själva räddningsinsatsen. Alla hade ifrågasatt varför besättningen fick vänta på fartygssidan i fyra timmar och bara invänta att fartyget sjönk innan räddningsinsatsen påbörjades.
– Vi om fram till att man måste se över räddningsutrustningen, så att det finns alternativ när man inte kan skicka ner en ytbärgare. US Coast guard använder en korg, som de nödställda kan krypa i själva. I dag håller man också å att ta fram en räddningsdräkt med inbyggd helikoptersele. Det borde bli standard.