Sjömansyrket delar familjen – ses 8 dagar i månaden

På kryssningsfärjan Silja Symphony glassar några personer i en jacuzzi. Det varma vattnet skvätter och bubblar lekfullt som nykorkad champagne i ett glas.

I ett bullrigt maskin­rum nedanför står Benny Johansson, 48, och kollar värdena på badvattnet, bland annat att mängden koldioxid och klor är rätt. En upp­gift som ingår i hans jobb som timmerman. 

Bennys finlandssvenska fru Mikaela Sund­gren Johansson, 40, arbetar också till sjöss – fast på Silja Galaxy. Tillsammans har de barnen Samuel, 13, och Vincent, 3. 

Få dagar ihop

Sjömansyrket innebär att de inte får många dagar ihop som familj. Sedan årsskiftet har det varit mellan sex och åtta dagar i månad­ en. Det beror på att Benny arbetar två veckor, och är ledig tre. Året om, utan semester. Samtidigt jobbar Mikaela när hon är ledig. 

Eftersom familjen dessutom bor i Finland, och Benny går av och på sitt skift i Stockholm, måste han resa på sin lediga tid. 

– Det är två dagar vi tappar som vi annars kunde ha umgåtts. Jag fick det här schemat vid årsskiftet och det är prövotid på ett år. Sedan blir det nog en ändring, säger Benny Johansson, och tillägger: 

– Alla som har ett sjömansyrke vet att det ser ut så här. 

”Det är ett pussel”

Det är inte ovanligt att de bara ses någ­ra timmar. Så här kan det se ut: Efter att Mikaela jobbat åtta dagar går Benny på sitt skift samma dag. Då ses de inte förrän ef­ter ytterligare sexton dagar. Men bara för en eller två dagar. Så rullar det på, månad efter månad. 

– Det är ett pussel. Men vi och barnen är vana vid det. Vi är lite som en frånskild familj, barnen bor varannan vecka hos sin mamma och pappa, säger Benny. 

– Vi har haft det så här ganska länge, säger Mikaela.

När Sekotidningen når henne på telefon är hon i sin hytt på Silja Galaxy, som går mellan Åbo och Mariehamn/Långnäs och Stockholm. 

– Vi är i skärgården och börjar närma oss Mariehamn. Täckningen kan vara lite dålig.

Mikaela jobbar i buffén men har flera ar­betsuppgifter. Hon står i kassan med lunch­, frukost­ och kvällsbokningar, och är servi­tris i kafeterian. 

”Blir mammig och ledsen”

En vanlig arbetsdag är 10,5 timmar lång och uppdelad i tre pass. Däremellan vilar hon i sin hytt, eller har lite kontakt med Benny för att se hur han och barnen har det. 

– Jag får vanligtvis mycket tid för mig själv. Mina kollegor och jag jobbar inte alltid sam­ma tider. Jag brukar oftast prata med Benny. Min äldsta son har inte så stor nöd men den yngre kan bli lite mammig och ledsen. 

Att vara ifrån barnen är något hon lärt sig att leva med. 

– När jag är på jobbet behöver jag inte fundera så mycket på dem. Benny tar hand om dem. 

Eftersom hon jobbar skift – sex dagar till sjöss, fyra hemma, och sedan åtta dagar till sjöss igen – kan ledigheten hamna mitt i veckan. Då är äldsta sonen Samuel i skolan. 

”Behöver två löner”

– Vi hinner inte göra så mycket ihop som familj. Det är klart att det tär. Vi byter bara av. Men jag försöker att inte tänka så myck­et på det. Visst har man funderat på att sluta eller ta ett annat jobb i land. Men vi har ett huslån och billån att tänka på. Och vi behö­ver två löner. Det är bara att inse att man inte är född med en silversked i mun. 

Benny är en av drygt 200 anställda på Sil­ja Symphony, en färja som har kapacitet för 2 852 passagerare. Kryssningen tar 40 timmar med två nätter ombord och en dag i land. 

En arbetsdag för Benny börjar vid sjutiden på morgonen och går ut på att laga bord, sängar, skrivbord, stolar. Timmermännen har även ansvar för poolanläggningen och alla nycklar och lås. 

När Sekotidningen är ombord visar Benny oss utrymmen som kryssare aldrig får se eller höra. Det är bullriga, högljudda ma­skinrum. Eller verkstäder med mängder av skruvar, nycklar, verktyg. 

– Timmermännens uppgifter är också att fylla på vatten, runt femhundra ton inför var­je resa. Vi har inga fasta saker vi måste göra, utan jobben kommer allt eftersom. 

Vid åttatiden på kvällen slutar han. Om Benny inte bastar, sitter han i sin hytt och binder repmattor. 

Sonen på jobbet

Ibland har han tagit med den äldsta sonen till jobbet. Han känner de flesta i personalen och är bekväm med att vistas på färjan. Men annars föredrar Benny att inte ha så myck­et kontakt med barnen under arbetstid och satsa på att vara en närvarande pappa när han är ledig i stället. 

Han ser inte att familjen skulle kunna leva på ett annat sätt – med mer tid ihop. 

– För några år sedan var vi hemma till­ sammans en månad. Efter tre veckor kände vi att det var dags att jobba igen. Vi var inte vana att umgås så mycket. Jag tror barnen kände så också. Relationen fungerar. Än så länge knakar det inte i fogarna, inte vad jag har märkt i alla fall. 

När Sekotidningen når Mikaela en andra gång på telefon är hon hemma i Ingå, sex mil väster om Helsingfors. Här har paret byggt ett hus – platsen är deras lilla oas i tillvaron. 

Till hösten är det tänkt att minstingen ska börja på förskolan. Fram till dess är egentid något varken Mikaela eller Benny får. 

– Jag har Vincent med mig hela tiden. Visst har jag behov av egentid men det är en sak jag liksom lägger åt sidan. Min mamma som är 80 år kan hjälpa till lite, men max tre timmar i taget. Men i vanliga fall tar jag inte hjälp av henne, hon är inte lika kry som förut.