Det är de generella råd som Anna Dahlgren, forskare på Karolinska Institutet ger till arbetsgivare och anställda som har skiftarbete av olika slag och arbetar på schema. Kort vilotid är allt under elva timmar.

–De som har så kort vilotid har svårt att få till sömnen, även om den inträffar nattetid när vi har hjälp av kroppen. Sjuksköterskor som slutar sent och börjar tidigt får i genomsnitt lite drygt fem timmars sömn när de bara har nio timmars vila.

Anna Dahlgren forskar om arbetstider, återhämtning och hälsa. Hon leder projektet Korta vilotider som ska ta reda på hur anställda påverkas av att ha kort tid för återhämtning mellan arbetspassen. Särskilt skiftarbetare.

”Inte fler än tre nätter i rad”

Hennes råd är att individen ska ha tillräckligt med sömn och återhämtning. Annars finns risk för allvarlig ohälsa på lång sikt. Och risken för att råka ut för en olycka ökar.

Hur lång tid det tar innan man blir sjuk går inte att säga. Det är individuellt. Men forskarna vet att sömnen är avgörande.

–När vi är trötta träder stressmekanismerna in och när vi har ett ständigt stresspåslag påverkas bland annat hjärtat, säger Anna Dahlgren.

Skiftarbetare som har ett säkerhetsjobb ska vara extra uppmärksamma på att inte arbeta fler än tre nätter i rad, och se till att få minst två dagars vila efter nattpassen.

Nattarbetare behöver också längre återhämtning efter nattarbetet, det är svårt att få till sömnen när ”kroppen inte hjälper till”. Det är naturligt att sova nattetid. Den som sover på dagen får i regel kortare sömn.

–Om det går så kan man gärna ta en tupplur före nattpasset, säger Anna Dahlgren.

Det går inte att styra sömnen

Tidiga morgonpass är inte heller bra för den som har ett arbete med stor olycksrisk eller andra krav på säkerhet. Det beror på att det är svårt att få tillräckligt med sömn inför ett tidigt pass.

–Det är svårt att somna tidigare än vad man brukar och vad kroppen är inställd på. En vanlig tanke är: hur ska det gå om jag inte somnar när jag ska upp så tidigt. Det går inte att styra sömnen så mycket som vi tror.

Det innebär också att om vi är riktigt trötta så kan vi inte hålla oss vakna. Och det är farligt i övervakningssituationer, för lastbilschaufförer, piloter och andra som sitter i kontrollrum. En annan farlig situation är resan till och från arbetet.

När det gäller personalens egna önskningar så kan det se väldigt olika ut. På vissa arbetsplatser fungerar så kallade önskescheman bra, på andra inte alls. Det är viktigt hur helheten blir, inte varje del för sig. Och ett och annat tufft pass kan vara okej. 

Enligt Anna Dahlgren kan det bli krockar mellan personalens vilja, säkerhet och produktionskrav.

Bästa schemat varierar över tid

–Det kan bli så att personalen tänker ”jag klarar det här, biter ihop” och kvittot på att det är ohälsosamt kommer inte förrän man blir sjuk och då är det för sent.

Anna Dahlgren menar att det är mänskligt att fortsätta i invanda fotspår. Men att det är farligt på lång sikt. Vi måste var beredda att ändra vårt beteende, det som alltid fungerat är kanske inte det bästa.

Hur får man till en förändring?

­–Egentligen handlar det om psykologi och förståelse för hur man kan påverka beteenden. En viktig aspekt är att man måste vilja ha förändringen. Saker ändras hela tiden, det vi tyckte var det bästa schemat kan snabbt ändras beroende på att man åldras, att arbetsorganisationen förändras och liknande.

Det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetstider utvärderas och att de anpassas så att människor inte blir sjuka, poängterar Anna Dahlgren. Problemet med önskeschema är att ansvaret blir otydligt och trycks ner på individnivå