LO-förbunden har enats om låglönesatsning

Nästa år ska nya löner och arbetsvillkor förhandlas för över två miljoner löntagare. LO:s fackförbund brukar gå ihop kring ett antal krav som de gemensamt ska driva i avtalsrörelsen – för att öka möjligheten att få igenom kraven. 

Den 25 oktober enades Seko och de andra förbunden om en låglönesatsning och en extra satsning på lägstalönerna, som ska öka mer än övriga löner.

Seko ställer sig bakom lönemodellen, men kan inte förbinda sig helt ut till samordningen eftersom förbunden inte enats om specifika krav när det gäller löneökningar.  

– Procenten är inte satt än. Det är helheten vi behöver för att kunna ta ställning, säger Sekos avtalssekreterare Mats Ekeklint. 

Lönekrav i procent

Det är alltså ännu inte bestämt vilket exakt lönekrav LO ska kräva i procent och kronor. Under många år har Sveriges löntagare haft reallöneökningar. Det har berott på att inflationen varit lägre än lönehöjningarna. 

Seko vill att hela löneutrymmet tas ut, det vill säga det ekonomiska utrymme som företagen har för löneökningar.

– Vi behöver också kunna köpa mat, det är inte så att arbetare får billigare mjölk och limpor. Priset är lika för alla och får man inte löneökningar som klarar det så är det inte hållbart, har förbundsordförande Gabriella Lavecchia sagt. 

Dagens ekonomiska läge

När LO-förbunden gav besked om sin samordning var LO-topparna noga med att säga att dagens ekonomiska läge, med bland annat höga matpriser gör att även arbetsgivare måste visa att man är villiga att höja lönerna och att politikerna återkommer med stöd åt dem som har det sämst. 

– Vi är vana vid att det ropas om att LO:s medlemmar och LO ska ta vårt ansvar. Men vi tycker att det är dags att även Svenskt näringsliv och arbetsgivarna tar sitt ansvar. Vad tänker de göra för att vanligt folk klarar sig igenom den vinter som kommer? sade LO:s ordförande Susanna Gideonsson.  

Mats Ekeklint instämmer.  

– Det är tufft läge. Det tror jag alla LO-medlemmar känner av. Det ökar kraven och förväntningarna på fackförbunden. Men arbetsgivarna och politikerna måste också ta sitt ansvar, och se till så att ekonomin rättas till, så att medlemmarna slipper ta konsekvenserna av den här höga inflationen, säger han.  

Industriarbetsgivarna är skeptiska

Industrins fack och arbetsgivare förhandlar fram det första kollektivavtalet i varje avtalsrörelse. Deras överenskommelse om löneökningarna blir normen för alla löntagare, det så kallade märket.  

Industriarbetsgivarna välkomnar LO-samordningen eftersom det ”kan ge bra förutsättningar för förbundens förhandlingar inom Industriavtalet.” 

”Vi ser att det finns en enighet inom LO om att industrin ska normera”, skriver Per Widolf, Industriarbetsgivarnas förhandlingschef, till Sekotidningen. 

LO:s låglönesatsning är arbetsgivarorganisationen skeptisk till.  

”Låglönesatsningar kan ge tröskeleffekter på arbetsmarknaden och driver vare sig den produktivitet eller den konkurrenskraft som svensk industri behöver”, skriver Per Widolf. 

Någon vecka innan LO:s beslut om gemensamma krav kom ett utspel från 6F, det vill säga Seko, Byggnads, Fastighets, Målarna och Elektrikerna. Facken föreslog ett ettårigt krisavtal, där alla löntagare på arbetsmarknaden får lika stor lönehöjning och exakt lika mycket i kronor.

Förslaget kommer inte drivas i avtalsrörelsen nu när LO-förbunden enats om att driva en låglönesatsning.  

– Det är sällan man är helt nöjd efter en förhandling, man får ge och ta. Efter tuffa förhandlingar så blev det en annan lösning än den vi hade velat ha, så är det, säger Sekos avtalssekreterare Mats Ekeklint.