Första året i det nya avtalet höjs lönerna med 4,1 procent, andra året med 3,3 procent.

Därmed växlar löneökningarna upp jämfört med den takt kring 2,5 procent per år som har gällt på senare år. Men inte tillräckligt för att kompensera de anställda för de snabba prisökningarna, åtminstone inte på kort sikt.

Inflationen en risk

Andra året i avtalet är inte uppsägningsbart. Därmed tar facken en risk: Om inflationen inte går ner kan även 2024 bli ett år med sänkta reallöner.

– Avtalet ger goda förutsättningar för att komma tillbaka till reallöneökningar under 2024, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Och om Sverige har tvåsiffrig inflation även 2024?

– Då är vi i ett väldigt allvarligt läge med problem som går utöver våra avtal, svarar Marie Nilsson.

I en del branscher – men inte alla – hade facken krävt att de lägsta tillåtna lönerna i kollektivavtalen (som ibland kallas minimilöner) skulle höjas.

Facken hade begärt en höjning med 1 600 kronor. De fick 1 350.

– Vid sidan av löneökningarnas storlek är de höjda lägstlönerna det som varit mest smärtsamt för oss, säger Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin.

Ingen låglönesatsning förrän 2024

LO-förbunden IF Metall, Livs och GS-facket hade krävt en låglönesatsning vid företag och i branscher där det finns löner under 27 100 kronor i månaden, enligt samma modell som i avtalen 2017 och 2020.

Men en låglönesatsning kommer att göras först 2024. ”Det var inte vad vi hade velat”, medger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Satsningen innebär att löner under 28 211 kronor i månaden räknas som om de vore 28 211 kronor när potterna för löneökningar räknas fram 2024. Genom att underlaget för löneökningar ”blåses upp” blir det lite mer pengar att fördela på arbetsplatser där lönerna är låga (men det är inte givet att ”extrapengarna” går till dem som tjänar minst).

Sympatistrejk är vapnet

I tidigare avtalsrörelser har arbetsgivarna krävt att varje extra löneökning för lågavlönade ska ”betalas” med försämringar i arbetstider eller andra villkor, något som ledde till konflikter i avtalsrörelserna 2017 och 2020.

Av allt att döma kommer liknande konflikter uppstå även 2024. Ingenting i uppgörelsen säger att låglönesatsningen ska göras utöver löneökningarna på 3,3 procent det året.

– Det blir till att hålla ihop, säger Per-Olof Sjöö, som syftar på att LO-förbunden har lovat att hjälpa varandra – ytterst med sympatistrejk – för att driva igenom låglönesatsningen utan att villkoren i låglönebranscher dumpas på kuppen.

Tjänstepensionerna ska höjas

En del av löneökningarna i uppgörelsen ska användas för att förbättra de anställdas pensioner, olika mycket i olika branscher. För IF Metalls, Livs och GS-fackets medlemmar avsätts ytterligare omkring 0,2 procent av lönen till pension, för tjänstemännen lite mer.

Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin och Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf föreföll snarast lättade när de presenterade uppgörelsen.

Visserligen ”bottnar” inte löneökningarna i ökad produktivitet, hävdar de.

– Men samtidigt hamnar vår uppgörelse på en något lägre nivå än avtalen i flera konkurrentländer, säger Tomas Undin.

”Vi får arbetsfred”

Per Widolf jämför med Tyskland:

– Där är det oro och konflikter på arbetsmarknaden. Vi får arbetsfred, och det är en konkurrensfördel.

Industriavtalet har än en gång fungerat stabiliserande, enligt Tomas Undin och Per Widolf – precis som förra gången, då parterna kom överens trots den osäkerhet som pandemin skapade.

De avtal som facken inom industrin – IF Metall, GS Facket, Livs, samt Unionen och Sveriges Ingenjörer – sluter med Teknikföretagen, Industriarbetsgivarna och andra arbetsgivarorganisationer bildar en norm för den övriga arbetsmarknaden, det så kallade märket.

Det innebär att löneökningar med 7,4 procent på två år är vad anställda på övriga delar av arbetsmarknaden nu kan ställa in sig på.

Artikeln är tidigare publicerad  i Arbetet som tillsammans med Sekotidningen och sex andra titlar ingår i LO Mediehus.