Samma enighet finns inte när dagens lönebildningsmodell diskuteras. Då handlar det om för eller emot att industrin bestämmer storleken på lönerna

Det framgick tydligt på dagens seminarium om Lars Calmfors rapport ”Industrins lönenormering kan och bör reformeras” på ABF-huset i Stockholm. Rapporten är skriven på uppdrag av 6F.

Större hänsyn till samhällsekonomin

Lars Calmfors anser att det så kallade märket, det vill säga den löneökning som industrin förhandlar fram och som sedan blir ett tak för alla, måste ta större hänsyn till hela samhällsekonomin. Enligt honom är industrin i dag för egoistiskt och tar inte hänsyn till att löner i olika sektorer behöver justeras mot varandra eller att det finns grupper som behöver ha högre löneökningar.

Calmfors: Industrin kan inte ensam bestämma lönenivån

Nyhet

Ett av Calmfors förslag är att fler bjuds in för att vara med och påverka löneökningarnas storlek framöver. Till exempel tjänstesektorn. Och löneökningarna skulle behöver vara större än de varit de senaste åren. Lars Calmfors vill på så sätt föra över arbetskraft från industrin till branscher där det i dag fattas folk, bland annat offentlig sektor.

Kritik från IF Metall

På seminariet fick han, inte oväntat, kritik från IF Metall och näringslivet, men också från nationalekonomer. De senare menade att det finns andra sätt att lösa arbetskraftsbristen än att ändra industrinormeringen. Dit hör utbildning och att öppna upp kollektivavtalen för tillfälliga justeringar under avtalsperioden.

Parterna diskuterar industrinormen. Foto: Sofia Lindroth

Särskilt kritisk var Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall. Han sa att industriavtalet är bra för svensk ekonomi och såg en fara i att föra över arbetskraft från industrin till offentlig sektor. Han trodde också att jobben hotas om lönebildningen släpps fri. Det var det som ledde till 90-talskrisen, menade han.

-Då förlorade tusentals av mina arbetskamrater på Saab i Trollhättan sina jobb, sa Veli-Pekka Säikkälä.

Grunden för 6F:s projekt är att försöka minska klyftorna mellan arbetare och tjänstemän, låg- och högavlönade och kvinnor och män. LO-samordningen har inneburit en del låglönesatsningar men 6F menar att det inte räcker. Klyftorna ökar mellan arbetare och tjänstemän och det går trögt med jämställdheten.

IF Metall vill ha kvar industriavtalet

Ökade klyftor är dock inget som Veli-Pekka Säikkälä oroar sig för. Det har inte med industriavtalets lönenormering att göra, menar han. Till Sekotidningen säger han att industriavtalet har gett löneökningar till de som har jobb. Det är de arbetslösa och andra utsatta som fått sämre ekonomi, beroende på politiska beslut. Veli-Pekka Säikkäläs och IF Metalls uppfattning är att industriavtalet levererar och att det inte behövs några förändringar.

Inte heller arbetsgivarorganisationen Almega är positiv till Lars Calmfors förslag att fler ska påverka löneökningarnas storlek.

Stefan Koskinen, förbundsdirektör för Almega tjänsteföretagen, säger till tidningen Fastighetsfolket att han inte tycker det finns något behov av att ta bort industrinormeringen.

– Det är det system vi har och det har tjänat oss väl, säger han.

Almega vill decentralisera lönebildningen

Han håller med om att det finns problem med dagens modell, men menar att det ännu inte finns några bättre lösningar.

– Almega jobbar hela tiden för att flytta lönebildningen mer decentraliserat till företagen. Vi vill ha mer sifferlösa avtal, säger Stefan Koskinen.

Lars Calmfors rapport är den fjärde i 6F:s lönebildningsutredning. I vår kommer ett förslag från 6F om en reformerad lönebildning.

-Vi har kritiserat industrinormeringen länge och fått höra att vi ska komma med ett eget förslag. Det har vi tagit fasta på, säger Mikael Johansson, ordförande för Målarförbundet och representant för 6F. Seko, Byggnads, Elektrikerna, Fastighets och Målarförbundet ingår i 6F.