Jag tänkte bara berätta att ni är en del av en hänsynslös facklig övermakt, styrd av fackliga bossar.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt sett er strejk på det sättet, men efter att en ledande folkpartist, riksdagsman Carl B Hamilton, påstått just det så kanske jag får ändra mig. En annan möjlighet, kanske troligare, är att riksdagsmannen inte riktigt är uppdaterad med verkligheten.

Fanns den fackliga övermakt som Hamilton (och många med honom) upprört pratar om, ja då hade det inte varit någon strejk nu. Då hade Veolia inte ens kommit på tanken att låta sina egna misslyckanden betalas av lokförare och tågvärdar.

Då hade inte ständigt återkommande upphandlingar inneburit lika ständigt återkommande oro över minskade inkomster, sämre arbetstider eller i värsta fall arbetslöshet. Och då hade inte heller olika former av korttidsanställningar spridit sig som ogräs.

Tågstrejken går nu in på sin tionde dag. En framgång för de anställda på Veolia är en framgång för alla arbetare. En av de strejkande formulerar det så här på Sydsvenska Dagbladets debattsida:

”Stöd Sekos kamp för heltid, nästa gång är det en annan arbetsmarknad – kanske din. Och då kan du lita på att vi som vill att du ska komma fram säkert och snabbt till din destination stödjer dig.”

Slutsatsen blir att Carl B Hamilton och hans meningsfränder har fel. Problemet i samhället är inte att arbetare har för mycket att säga till om, tvärt om. Därför är det strejk på Veolia och därför är det bra att hela LO har uttalat sitt stöd. Strejken gynnar de anställda och den stärker också facket. Hela samhället vinner på att arbetare har justa villkor och att ett starkt fack tar tillvara deras intressen.