År 2006 myntade dåvarande Alliansen att vi hade ett påhittat utanförskap på 1,5 miljoner löntagare. Man räknade bland annat studerande, tjänstlediga, värnpliktiga, KY-utbildningar. Detta för att skapa myten om det lata folket.

Lösningen blev konstruktionen av jobbskatteavdraget. Vad man glömde tala om är ju att när man sänker skatten för löntagare, då sänker man de facto ersättningen efter skatt i våra sociala försäkringar. Detta drabbar extra hårt lågavlönade tjänstemän och de flesta i LO-kollektivet. Jobbskatteavdragen har sen avlöst varandra.

Ett räkneexempel

Så här slår det: En person tjänar 30 000 kronor. Ungefärlig lön för en LO/Seko-medlem. När man jobbar får man 100 procent i lön och jobbskatteavdrag. När vi för enkelhetens skull räknar på att den anställde får 80 procent i ersättning vid föräldraledighet, arbetsskada, sjukpenning och arbetslöshet blir ersättningen 24 000 kronor. (Om de ens blir beviljade att få ersättning från sin lagstadgade försäkring).

Skattetabell 35 i Jönköpings kommun ger den som jobbar  ett skatteavdrag på 6 773 kronor i månaden. Den som tydligen befinner sig i utanförskap betalar då på 24 000 kronor i månaden, 7 484 kronor i månaden i skatt. Detta gör att en person som behöver utnyttja vårt sociala skyddsnät med en ersättning på 24 000 kronor i månaden förlorar hela 8 712 kronor varje månad netto.

Skyddsnätet försämras ytterligare

När nu Tidöregeringen fortsätter att sänka skatten för löntagare, då sänks ersättningen i vårt sociala skyddsnät ytterligare. Det ska tydligen löna sig för en Seko-medlem att arbeta. Men inte att ha arbetat?

Men för de som har pengar sparade och har fullt jobbskatteavdrag utlovas ett skattefritt sparande på ett investeringsparkonto med upp till 300 000 kronor per person. För en familj 600 000 kronor. Detta är ett hån mot en medlem i en familj med någon arbetslös, sjukskriven eller föräldraledig. De får ingen skattesänkning och kan bara drömma om att spara ihop 600 000 kronor på banken.