Under samma period har organisationsgraden inom hela LO sjunkit från 88 procent till 64.

För att vända trenden har Seko beslutat satsa fem miljoner kronor per år de kommande fem åren.

Christer Strömberg Foto: Elisabeth Sundell

Christer Strömberg är anställd projektledare för Projekt 80 000 sedan i somras och ansvarig för att det händer något. Han har suttit i förbundsstyrelsen i många år och kommer från Peab.

Under hösten reste han runt på ett 60-tal möten med klubbar, sektioner och andra för att lyssna på deras idéer, och för att berätta om projektet. Lokal organisation kan söka pengar från projektet, men det underlättar om de satsar egna pengar också.

–Vi tror att det ökar engagemanget och skapar mer delaktighet.

Förutom rena medlemsrekryteringsprojekt genomför projektet utbildningar samt erbjuder styrelseutveckling och specialkurser som förhandlingsavdelningen tagit fram.

Styrelseutveckling är närapå viktigast, om man ska tro Christer Strömberg. Fungerar inte den lokala styrelsen tillsammans, då fungerar inte något annat heller.

– Vår tanke är att alla klubbar ska få möjligheten att utvecklas, först på tur är några som anmält sig frivilligt. Vi har 15 utbildade handledare och vi kommer att utbilda fler i höst.

Vad har du lärt dig hittills?

– Det saknas en vikänsla inom Seko. Många förtroendevalda ser förbundet i Stockholm som något skilt från dem. Det måste vi bort ifrån. Vi måste tillbaka till vikänslan.

– Vi som förbund måste synas mer, och vi jobbar mycket just nu med en ökad exponering i bland annat sociala medier. Vi gör många bra saker men vi har varit lite för dåliga på att berätta det.

Christer Strömberg har också sett att Seko lokalt riskerar att fastna i samverkanssamarbete med arbetsgivarna. Hans bild är att det tar massor med tid, inte minst som många arbetsgivare organiserar om hela tiden.

– Att företräda medlemmarna i förhandlingar mot arbetsgivaren är självklart viktigt, det är en facklig kärnuppgift. Men vi måste bli bättre på att ha kontakt med medlemmarna, vara närvarande och synliga på arbetsplatserna.

Hur ska medlemsutvecklingen se ut om fem år?

– Vi har aldrig haft så här goda förutsättningar, vi har resurser, och en medvetenhet om att vi måste anstränga oss för att värva medlemmar. Och behålla dem vi har.

Men samtidigt måste vi vara uthålliga, det handlar om 8–10 års arbete innan allt vi gör nu får effekt.

Samtidigt har du satt målet att medlemstappet ska plana ut till kongressen i april i år och medlemsantalet öka till sommaren. Hur uthålligt är det?

– Många klubbar har redan satt igång och har medlemsvärvning på dagordningen, det gör att jag är optimist. Andra delar, som styrelseutveckling, kommer att ta längre tid.

Seko har haft flera projekt tidigare. Varför har de inte lyckats?

– Den här gången jobbar vi utifrån den lokala organisationens förutsättningar, det är de som kan sin verksamhet och ska komma med idéerna. Vi har heller aldrig satsat så stora resurser som nu. Vi kan skräddarsy projekten för att få bäst effekt.