När telebutiken i Vällingby rånats tre gånger fick butikschefen Anneli Linder ochJennie Johansson Vogelius flytta till butiken i Sundbyberg. Kort därefter rånades även den.

Jennie är mer misstänksam mot kunder än hon var tidigare och Anneli mer känslig för ljud. Än så länge vill de vara kvar i ett jobb som de älskar, men ingen av dem vet hur de känner om det händer igen.

– Om det inte var för sammanhållningen de vara kvar i ett jobb som de älskar, på arbetsplatsen och att vi gillar jobbet jättemycket, skulle vi kanske fundera på att jobba någon annanstans, säger de.

Efter att ha varit med om först tre rån i Telias butik i Vällingby i västra Stockholm och nyligen ett rån i butiken i Sundbyberg, är Jennie Johansson Vogelius och Anneli Linder omskakade men samtidigt luttrade.

De vet hur det känns att stå inför aggressiva rånare, de har lärt sig mycket om sig själva och sina kolleger, de vet hur det är att bli riktigt rädd, och hur viktigt det är att prata om det som hände. Helst samtala både i arbetsgruppen och med en professionell beteendevetare.

– Det betyder inte att man vänjer sig, säger de med en mun. Vi blir mer erfarna och förstår vad som händer med oss, men vana blir vi aldrig.

I Sundbyberg stoppade polisen flyktbilen, en av rånarna greps och bytet omhändertogs. Jennie blev mer rädd under rånen i Vällingby. Vid ett tillfälle tog rånarna med sig kunder in på lagret och det kändes mycket hotfullt.

Efteråt kunde hon rycka till när någon sprang förbi butiken eller när hon såg en hantverkare. Rånarna kom klädda som byggjobbare, med varselkläder och vapen i händerna.

– Jag blev paranoid, säger Jennie, jag ville hoppa ner bakom disken och gömma mig.

Vällingbybutiken har varit stängd sedan rån nummer tre men ska öppna igen i december.

Anneli Linder och Jennie Johansson Vogelius erbjöds att byta arbetsplats till Sundbyberg efter vad de varit med om i Vällingby. Så hände det igen.

Hur kändes det?

– Jobbigt, säger Jennie. Man vill känna sig trygg på jobbet, självklart. Jag har lärt mig att rånarna inte är ute efter mig. De vill ha varorna och vi ska inte göra något motstånd.

Anneli nickar, hon tänker på liknande sätt.

Telia har en krisorganisation när en butik rånats. Och den fungerar, tycker Anneli och Jennie. Alla vet vart de ska ringa och vem som ska göra vad. Alla som vill får samtal, och även de som sagt nej följs upp efter tre och sex månader. Även drabbade kunder har fått erbjudande om stödsamtal.

– En reaktion kan komma långt senare än man tror, säger Anneli Linder.

Samma dag som Sekotidningen är på plats har Anneli Linder haft sitt allra första samtal med en beteendevetare. Trots att hon varit med om tre rån tidigare.

– Jag har pratat med släkt och vänner förut, men det här är mycket bättre, säger hon.

Jennie har utnyttjat möjligheten att få samtal vid varje tillfälle och lyfter fram skillnaden mellan ett proffs och en kompis.

–Det är frågorna som en beteendevetare ställer och inte minst svaren. Jag får veta att inget var mitt fel, det fanns inget jag hade kunnat göra, säger hon. Det är oerhört viktigt.

Allt fler telebutiker rånas och ökningen är kraftig, enligt Svensk Handel, handelns bransch- och arbetsgivarorganisation. I telebutiker är det – förstås – telefoner som är det tilltänkta bytet. Vissa modeller är lätta att sälja och skeppas omedelbart iväg utanför EU, enligt Svensk Handels säkerhetschef Per Geijer.

Telia har varit relativt förskonat från butiksrån fram till i år. Senast Telia drabbades av grova rån var 2012. Då skedde två. I år är det redan fyra.

– Tyvärr kommer det troligtvis att hända igen, men vi försöker hitta sätt att förebygga rånen, säger Hans Carlsson, chef för Telias butikskedja.

Telia är inte medlem i Svensk Handel, men samarbetar med andra i branschen för att försöka hitta lösningar. Telia har ett riskindex för varje butik, kopplat till butikens läge.

– Läget avgör delvis vad som ska göras, men all personal ska få utbildning i hur de ska agera.

Han pekar också på andra åtgärder, som minskning av lagernivåer, lokalt förbättrad belysning utanför butikerna, väktare i speciella fall och att butikerna har larm till polis och vaktbolag.

Per Geijer säger att erfarenheten från övriga handeln är att rånare ofta återkommer till samma butik, om rånet lyckats. Därför är det viktigt att utåt visa att butiken förändrats.

– Väktare, ny belysning och annat som gör att rånarna inte känner igen sig. Sen tycker jag att butikerna ska öva de rutiner som finns.

Arbetsmiljöombuden på Telia vill gärna vara delaktiga i arbetet med att höja säkerheten, vilket de är, enligt Hans Carlsson.

– Viljan finns säkert men det stannar i själva dialogen. Upplevelsen är att man fokuserar mer på produkterna än på individernas säkerhet, säger Helene Bohne Strauss, centralt huvudskyddsombud på Telia, och Tommy Karlsson huvudskyddsombud för Telias butiker.

De är inte med i planeringen av nya butiker, och säkerhetsfrågorna finns inte med i arbetsmiljökommitténs arbete i den utsträckningen de borde, anser de.

– Vi har sett klara brister i butikerna utifrån en hot- och våldssituation, bland annat när det gäller inredning och möblering. Rutiner finns, men det är oklart om dessa är kända eller följs av personalen.

Tommy Karlsson och Helene Bohne Strauss hänvisar till Arbetsmiljöverkets föreskrift om hot och där det finns bra regler.

– Vi kan börja där, säger de.