Det var andra gången som Seko höll gemensam avtalskonferens för entreprenadbranscherna; väg- och ban, energi och telekom. De yrkanden inför avtalsrörelsen 2017 som vaskades fram under två dagar skiljer sig något beroende på vilken bransch det handlar om.

För Väg- och ban var frågan om ordning och reda bland anställningsformerna den viktigaste.

– Det har varit mycket fokus på trygga anställningar och kanske mindre på pengar den här gången. När man pratar med våra medlemmar så är det oftast inte pengarna de är intresserade av, utan det är trygghet – att kunna gå till jobbet utan en klump i magen, säger Bjarne Ringdahl, ordförande för Sekos förhandlingsorganisation på Peab.

Han framhåller även att vissa klassfrågor varit uppe och kommer resultera i yrkanden. Och då handlar det om skillnader mellan tjänstemän och kollektivare. Till exempel när det gäller glasögon.

– Tjänstemän får terminalglasögon om de sitter en timme framför skärm. Men för att få slipade skyddsglasögon är kraven mycket högre.

Jörgen Lundström, från Seko på Infranord, är inne på samma spår.

– Det handlar dels om anställningsformerna, men också att lönen för visstidsanställda. Inte nog med att de har otrygga anställningar och taskiga arbetsförhållanden, de får lägre lön också.

För järnvägsbranschen handlar det mycket om in- och uthyrning av personal och sms-anställningar. Enligt Jörgen Lundström kan lönen skilja så mycket som 100-150 kronor i timmen mellan fast- och tillfälligt anställda.

– Jag pratade med en kille som hade alldeles för låg lön. När jag frågade vad han hade för typ av anställning sa han att han fick ett sms för två år sedan att han var uppsagd. Men han jobbade kvar ändå, så han hade ingen aning. Dessutom hade han inte haft semester på fyra år, säger Jörgen Lundström.

På Telekom-området är en av de stora frågorna, nu såväl som i förra avtalsrörelsen, att restid ska räknas som arbetstid. Det handlar om att tekniker, som kan ha upp mot 30 mil att köra på ett uppdrag, ska få lika mycket betalt som när de utför själva arbetet.

Senast enades parterna om att lägga frågan i en arbetsgrupp.

– Den är inte avslutad, utan har hamnat i pausläge kan man säga, säger P-O Fällman, ombudsman som nu tar över ansvaret för Telekom.

– En annan viktig fråga är individgarantier vid lönerevisionerna. Det var också ett krav vi drev förra gången, men som vi inte släppt, tillägger Fredrik Bäckström som hittills varit branschansvarig ombudsman på Seko.

För förhandlingsorganisationen på Telia är individgarantierna viktigast, då bolaget inte har egna tekniker.

– Så restidsfrågan berör inte oss så mycket. Däremot individgarantierna, arbetsgivarna vill ju alltid nolla ett antal individer, säger Peter Wiklund, ordförande för Sekos förhandlingsorganisation på Telia.

– Ja, för dem verkar det vara viktigt att inte alla får en ökning. De tycker att inte alla gjort sig förtjänta av det, tillägger Rickard Wäst, ledamot i klubbstyrelsen.

Han tycker att det är bra att man pratat mycket om hur man ska hjälpa medlemmar på mindre företag, som saknar egen klubb.

– Anställda i mindre företag utgör hälften i telekombranschen, och de växer. Så vi måste hitta sätt att stötta dem på bästa sätt.

För energibranschen är själva proceduren för lönerevisionen i fokus.

– Den nuvarande modellen har tjänat ut. Vi måste korta processen och reda ut vad som händer när vi inte är överens i lönefrågor, säger Christer Karlsson, ombudsman med ansvar för energibranschen.

Klubbordföranden på Ringhals, Mårten Walfridsson, är ett exempel på hur trögt det kan vara.

– Vi har precis blivit klara med alla löner nu, förutom min, säger han samtidigt som nästa avtalsrörelse sätter igång.

De yrkanden som tagits fram under konferensen ska sedan beslutas i förbundstyrelsen innan de lämnas över till motparterna.