Valet är över. Och valrörelsen måste börja nu, inte om tre år och sex månader. För visar det sig att den rödgröna regeringen inte står för sina vallöften lär det inte spela någon roll om valspurten blir aldrig så bra.

Många löften har lämnats, och regeringen har gjort en omfattande lista på vad de vill göra. Till exempel höjd a-kassa, begränsade visstidsanställningar, slopad Fas 3 och svenska löner och villkor för alla som arbetar i Sverige.

Det viktigaste är inte att vart och ett av förslagen blir verklighet, läget i riksdagen är ju minst sagt knepigt, och oppositionen kan sätta käppar i det rödgröna hjulet närhelst den behagar.

Men regeringen måste ändå visa att det har skett ett trendbrott efter valet och visa på en vilja att minska klyftorna i samhället, oavsett om de går mellan stad och land, rik och fattig, outbildad och utbildad, eller mellan dem som har arbete eller är arbetslösa.

Ingen ska heller diskrimineras, hotas eller känna sig utsatt på grund av kön, sexualitet eller hudfärg.

Stora ord kanske, men det är ju om detta politik och ideologi handlar.

Det räcker förresten inte med att visa vilja, hur god den än är. Det krävs konkreta resultat också. Annars kan de stoppa den goda viljan i byrålådan för att inte irritera väljarna i onödan, och sedan slå sig för bröstet för att man minsann hållit sig under budgettaket.

Järnvägen har varit en stor fråga under året, kanske inte lika stor under själva valrörelsen. Men regeringen har kommit med några utfästelser som ska bli intressanta att följa.

Bland annat att SJ ska få ett uttalat samhällsuppdrag. Törs man gissa att det handlar om mer statliga pengar till trafik på företagsekonomiskt olönsamma bandelar och att den trafiken inte handlas upp?

Det blir också spännande att se vilka konkreta åtgärder som döljer sig i löftet att staten ska ta ett större ansvar för drift och underhåll av järnvägsnätet.

På tal om samhällsansvar kan vi konstatera att Posten över huvud taget inte varit uppe till behandling i valrörelsen. Men det gäller samma sak för Posten som för SJ, att ett tilldelat samhällsansvar som inte följs av pengar är svårt att upprätthålla.

I senaste Sekotidningen intervjuas Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen. Han lär glädjas åt beskedet att Vattenfall ska avveckla brunkolen och bli ledande inom förnybar energi.

När Axelsson talar för den nödvändiga klimatomställningen av samhället säger han något att ta fasta på – inte bara när det gäller klimatfrågan.

”Oron inför förändringar borde bytas ut mot oro inför stillastående.”