Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-242 22 56

För dig som arbetar med service och kommunikation
Foto: Lena Katarina Johansson
Reportage

Marias pappa lämnades med sin oro

Maria Carlssons pappa blev 55 år. Han drabbades av en djup depression och tog sitt liv den 30 januari i år. Jan Carlsson hade under stor del av sitt liv arbetat med att bygga och underhålla vägar för NCC Roads i Västergötland. När företaget förlorade en upphandling av det driftområde han tillhörde tog han det hårt. Han oroade sig för att bli arbetslös.

19 december 2013 10:41

Efter några veckor blev han djupt deprimerad, säger Maria Carlsson, Jans dotter.

Han fick till sist behålla sin anställning, men flyttade till ett annat driftområde och fick nya arbetsuppgifter. Det nya arbetet var dock inte anpassat efter hans behov.

Trots att han var svårt deprimerad och att arbetsgivaren kände till detta, fick han till uppgift att ensam åka runt i bil och leta efter skador på vägnätet.

– Han var van att tillhöra en stor arbetsgemenskap där han var en betydelsefull person. Nu hade han telefonen som enda sällskap, säger Maria Carlsson.

Ensamarbetet och bristen på stöd från arbetsgivare och sjukvård försvårade situationen och ledde till att han blev sämre. Till sist orkade han inte längre.

Dödsfallet lämnade familjen i djup sorg, men också med många obesvarade frågor.

Varför gjorde arbetsgivaren NCC Roads inte mer för att anpassa arbetet och arbetstiderna när de visste att deras medarbetarehade en djup depression? När man vet att ensamarbete är riskfyllt för sårbara personer.

Varför fanns ingen rehabiliteringsplan?

Varför hörde ingen av sig från företaget och berättade att Marias pappa varit frånvarande två dagar innan han avled? Han som aldrig uteblev utan att anmäla sjukdom.

Har inte alla arbetsgivare ett ansvar för atthjälpa en medarbetare som blir sjuk, oavsett om det är ett brutet ben eller en depression?

Några konkreta svar från NCC Roads blir det inte i Sekotidningen. Ansvarig platschef vill inte medverka och den regionala personalchefen vill inte kommentera ett enskilt fall.

Sekos huvudskyddsombud säger i en kommentar att han tycker arbetsmiljöarbetet fungerar bra inom företaget. Istället har NCC Roads, efter att Sekotidningen ställt frågor, kontaktat Maria Carlsson och bett om ett möte.

– Jag tycker att det är bra att de kommer upp till Stockholm för att träffa mig, säger Maria.

Företagets personalchef Pierre Abrahams- son, som inte kände Marias pappa personligen, ger i en artikel på nästa uppslag en allmän bild av NCC Roads arbete med hälsofrågor. Men understryker att det inte ska ses som en kommentar till det enskilda fallet.

Frågan om de närmast ansvariga i företaget har följt rutiner och riktlinjer är därmed obesvarad.

Maria hoppas för sin del att alla arbetsgivare ger det stöd som behövs vid psykisk ohälsa. Även NCC Roads.

– Ingen ska behöva hamna i samma situation som pappa. Jag och min bror försökte hjälpa till med det sociala utanför arbetet, och vi utgick ifrån att arbetsgivaren gjorde sin del och sjukvården sin, men så var det inte, säger hon.

Däremot vet hon att arbetskamrater gjorde sitt bästa för att hjälpa honom.

– Men det är svårt för enskilda arbetskamrater att göra något om de inte har organisationen i ryggen, säger hon.

Maria 4

Maria Carlssons berättelse handlar om en far som var plikttrogen och alltid ställde upp för sitt arbete, men som kände sig övergiven och nedvärderad på arbetet sin sista tid i livet.

Under hösten 2012 åkte han iväg till jobbet varje morgon, trots att han knappt klarade att stiga upp. Han satt med på morgonmöten, hämtade sin arbetsbil och körde de dagslånga rundorna som vägvakt.

Det kunde bli många mil bakom ratten, med ensamma lunchpauser och inte en enda kollega att prata med.

– Han gjorde det, körde sin bil, trots att han nästan inte orkade att ta hand om sig själv. Han orkade inte längre städa, han som lärt oss barn hur man gör det på rätt sätt, säger Maria Carlsson när vi ses på Sekotidningens redaktion en sen kväll.

Jan Carlsson hade arbetat på NCC Roads sedan slutet av 1990-talet. De senaste åren med underhållsarbete av olika slag på Trafikverkets driftområde i Ulricehamn. Ett kontrakt som NCC vann 2000.

Det var ett bra jobb, ett jobb i produktionen, brukade han säga. Något han trivdes med.

I Ulricehamn fanns kontor, maskiner, lunchrum. Det var en ”riktig” arbetsplats med flera anställda och mycket att göra. Han kände sig behövd och hade en stark tilltro till att han tillhörde gänget.

Tidigare i livet hade Jan byggt broar åt Vägverket, stora betydelsefulla uppdrag, som han var stolt över.

– Men brobyggandet hade negativa sidor.Som att vara borta från familjen under långa perioder. Det gjorde att han bestämde sig för att återgå till ett vanligt vägjobb, säger Maria Carlsson.

Hösten 2011 var verksamheten i Ulricehamn ute på anbud och det var från början osäkert om NCC skulle vinna kontraktet igen.

– Pappa blev mycket orolig för att han skulle bli av med sitt arbete, säger Maria.

I mars 2012 stod det klart att kontraktet var förlorat och risken fanns att alla skulle sägas upp. Det blev aktuellt att söka nytt arbete och Maria hjälpte till att skriva cv och flera jobbansökningar.

– Det var inte enkelt. Det var länge sen han sökt ett arbete och han var väldigt nervös över hur det skulle gå.

Det blev ingen ny arbetsgivare. Efter sommaren 2012 flyttade han med NCC till ett annat driftområde i regionen, Vårgårda/ Herrljunga. Vid den tidpunkten hade depressionen fått ett starkt grepp om honom. All oro och ångest han haft inför förändringen och det nya jobb han erbjöds, att åka runt i bil och inspektera vägar, hade förstärkts av och förstärkt sjukdomen.

Flytten innebar en stor omställning, arbetsmiljö och arbetsinnehåll förändrades radikalt.

– Pappa skulle rapportera men inte utföra något underhållsarbete själv. Han såg inte sitt värde på arbetsplatsen med det nya jobbet. Att inte själv vara skapande var väldigt knäckande för hans yrkesidentitet. Det var något han hela tiden kom tillbaka till.I Ulricehamn hade de varit ett gäng som åt lunch tillsammans, pratade och arbetade sida vid sida.

I Vårgårda/Herrljunga var arbetsstyrkan mer utspridd. Arbetskamraterna sågs i regel på morgonmöten, det kunde vara allt.

– Istället för människor ser jag mobilnummer, sa han.

Under den här perioden tog arbetsgivaren, enligt Maria, inga seriösa initiativ för att hitta arbetstider eller arbetsuppgifter som kunde underlätta en rehabilitering.

Arbetsledare hade skjutsat honom akut till vårdcentralen under sommaren 2012 och ledningen måste ha känt till hur dåligt han mådde.

– Han var själv osäker på sin arbetsförmåga och hade framfört det, säger Maria Carlsson, ändå hände inget.

Karin Lindgren Strömbäck, reporter
karin.lindgrenstromback@sekotidningen.se

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Stora brister i arbetsmiljön på SJ-depå

Arbetsmiljöverket gjorde en oanmäld inspektion på SJ:s depå i Malmö. Resultatet blev en lista på 31 brister i arbetsmiljön, bland annat när det gäller raster och pauser. Nu har SJ kallat till extra möte i skyddskommittén. Läs mer

Avtal 2017

Allt om avtalsrörelsen

Här kan du läsa alla våra artiklar om avtalsrörelsen 2017 där Seko ska förhandla om drygt 20 centrala avtal. Läs mer

Stolparna blir kvar på Stockholms lokalbanor

Stolparna blir permanenta på lokalbanorna i Stockholm. Det beslutade trafiknämnden i Stockholm läns landsting i går. Beslutet innebär att det installeras valideringsstolpar på samtliga linjer, utom Spårväg city där frågan ska utredas. Läs mer

Svevia lanserar säkerhetsapp för ensamarbete

Svevia lanserar säkerhetsapp för ensamarbete

Svevia har tagit fram en säkerhetsapp som ska användas vid ensamarbete. Appen larmar automatiskt om man inte markerar att jobbet är utfört efter beräknad tid. Läs mer

Vikten av fint fikarum

Vikten av fint fikarum

– Vi njuter av det här stället. Vi äter en helt underbar frukost varje morgon klockan nio, och det sitter fint när man börjat jobba klockan sex. Läs mer

Seko kräver lika villkor för in- och uthyrda

Det måste bli ordning och reda och lika villkor för alla i branschen, menar Seko som kräver att få granska in- och uthyrningen av arbetskraft på järnvägsinfrastrukturavtalet. Idag har Seko och Almega tjänsteföretagen växlat yrkanden på avtalsområdet. Läs mer

”Arbetsgivarna spelar ett fult spel”

”Arbetsgivarna spelar ett fult spel”

Striden om tiden är het i årets avtalsrörelse. Arbetsgivarna vill själva bestämma när 1,5 miljoner arbetare ska jobba. Sekotidningen har tillsammans med tio andra tidningar granskat dragkampen om din arbetstid. För Sekos del handlar striden om hyvling, flexibilitet och inflytande. Läs mer

”Oerhört varierat jobb”

”Oerhört varierat jobb”

– Det är väldigt sällan som jag har samma arbetsuppgifter två dagar i rad. Jag har jobbat här i fem år och har inga planer på att sluta. Läs mer

Alltid på medlemmarnas sida

Alltid på medlemmarnas sida

Hej, Ola Brossberg, Seko! Många har hört den öppningsrepliken när Sekos ombudsman i Borlänge ringer upp. Oavsett ärende kan den uppringde räkna med att det är allvar. Läs mer

Hur mycket värk krävs?

Anser regeringen det rätt att sjuka och arbetsskadade tvingas till arbetsförmedlingen? Om inte, gör något åt det! Och så lite om medlemskapets värde Läs mer

Investera för fler jobb

För att nå målet Europas lägsta arbetslöshet krävs utbildning och offentliga investeringar i infrastruktur, bostäder och klimatomställning. För skattesänkningar finns inget utrymme. Det skriver Stefan Carlén, chefsekonom på Handels och Christer Persson, utredare. Läs mer

Vill Jernhusen ha fler försenade tåg?

Kanske är det som författaren Jesper Meijling hävdar att fastighetsbolaget Jernhusen och dess stationshus bäst Läs mer

Individuella uppgörelser om Almega får bestämma

Almega vill att såväl lön som arbetstid ska kunna förhandlas med individen och inte regleras i kollektivavtal. Det framgår av deras avtalsyrkanden för telebranschen. Läs mer

”Jag kan koderna”

”Jag kan koderna”

– Det är klart att dödsskjutningarna lägger sig som en våt filt över hela Malmö, säger David Henriksson, polis i en av de mest utsatta förorterna i Malmö och styrelseledamot i Seko Polisen Syd. Läs mer

”En fråga om patientsäkerhet”

Det råder akut brist på djursjukskötare. Något som Jordbruksverket vill lösa genom undantag från det legitimationskrav som infördes för sju år sedan. Ett förslag som avvisas av de flesta remissinstanser, inklusive Sekoklubben på SLU. Läs mer

Seko kräver att restid ingår i arbetstiden

Även telebranschen har nu växlat avtalsyrkanden. Seko kräver bland annat att restid ska ingå i arbetstiden för den som är hemstationerad och en ny lägstalön på 20 000 för den som har två års yrkeserfarenhet. Seko kräver också en individgaranti på 400 kronor. Läs mer

”Almegas krav gör det svårare att kombinera arbete och fritid”

Almegas företrädare lever i en helt annan verklighet än våra medlemmar. Anställda i spårbranschen har ofta svårt att kombinera arbete och fritid. Arbetsgivarnas krav i avtalsrörelsen gör att det blir ännu svårare. Läs mer

Almega vill ha ut mer arbetstid i spårbranschen

Ökad möjligheter att få ut heltid av de anställda. Det är den viktigaste frågan för spårarbetsgivarna i årets avtalsrörelse, enligt Pierre Sandberg, förhandlare på Almega. Seko kräver regler som begränsar hyvling. Läs mer

Seko har växlat avtalskrav på spårtrafiken

I dag har Seko och Almega växlat yrkanden på bransch spårtrafik. Ett regelverk som motverkar hyvling är ett av Sekos viktigaste krav. Lönekraven följer LO-samordningen som yrkar på 2,8 procent och ett lägsta utrymme på 672 kronor. Läs mer

Medlemsrekrytering
Så ska fler lockas in i Seko

Så ska fler lockas in i Seko

Antalet medlemmar minskar stadigt. För att vända trenden satsar Seko nu 25 miljoner kronor under fem år på lokala projekt. I Stockholm har Seko bildat A-gruppen,en grupp förtroendevalda som brinner för medlemsvärvning. Läs mer

Lock out

En stridsåtgärd då arbetsgivarsidan utestänger de anställda från sin arbetsplats. Den som är lockoutad får ingen lön.