Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-242 22 56

För dig som arbetar med service och kommunikation
Reportage

Jobb under dödshot

Italienska och franska staterna bygger en ny höghastighetsbana i Susadalen mellan Turin och Lyon. Men en proteströrelse med våld och hot som en av hörnstenarna försöker stoppa bygget.

14 februari 2014 13:03

Fakta

Störst motstånd utanför alpdalen

2005 De första provborrningarna drar igång en enorm proteströrelse i Susadalen. Invånarna är rädda för effekterna bygget kommer att ha på miljön. Flera demonstrationer med upp till 50 000 deltagare och ockupation av byggområdet skapade sammanstötningar med polisen, men utan terroraktioner.

2006 Protesterna ger upphov till en kommitté, med representanter från dalens kommuner och olika experter, som ska följa projekteringen och komma med synpunkter. Motståndet börjar mattas.

2011 Motståndet i alpdalen är lågt, men ökar i resten av Italien. En grupp ockuperar det nya byggområdet, som kommittén varit med att ta fram. När polisen försöker få bort demonstranterna blir situationen våldsam, med stenkastning som möts med tårgas.

2012 Flera ockupationsförsök genomförs, alla stoppas av polisen. De första sabotagen av byggarbetsplatser inträffar.

2013 Motståndet har koncentrerats utanför alpdalen, och flera terroraktioner genomförs under året. Bland annat mordhotas de festa som uttrycker sig positivt om bygget, och våldet börjar rikta sig mot arbetarna. Företrädare för det fredliga motståndet tar inte öppet avstånd från våldet.

Enligt motståndarna räcker det att modernisera den aktuella linjen, eftersom höghastighetsbanor enligt dem är slöseri med resurser. De hävdar även att berget innehåller farliga ämnen och att tunnelbygget kommer att skapa stora miljöproblem, något som kommitténs miljöexperter förnekar.

Milano – Paris på fyra timmar

  • Höghastighetsbanan på 235 km är ett prioritetsprojekt i EU. Hela projektet kostar 8,5 miljarder euro och EU satsar 3,3 miljarder. Milano – Paris kommer att ta fyra timmar med tåg när banan är klar, mot dubbelt så lång tid i dag.
  • Huvudtunneln blir 57 kilometer lång, och passerar under just Susa.
  • Dagens bana byggdes 1871 och det krävs tre lok för att dra ett godståg. Lutningen är 3,3 procent, (nära tre gånger brantare än över Hallandsåsen) och maxhastigheten varierar från 30 till 155 km/h.
  • I dag arbetar cirka 100 arbetare med den första utforskningstunneln. Runt 3 500 personer kommer att arbeta direkt med tunnelbygget om cirka fem år.

De som betalat det högsta priset hittills är arbetarna och fackliga företrädare, som i flera fall hotats till livet och blivit anfallna under arbetstid.

De lever i ständig skräck för att något ska hända dem eller deras familjer.

”Ditt liv är inte värt något längre”, ”vi vet var du finns, förr eller senare slår vi till” och ”vi kan vänta i flera år, men förr eller senare kommer du och din familj att få betala dyrt”, är några av hoten som kommit till arbetare fackliga företrädare och politiker. Här i Susadalen öster om Turin räcker det att arbeta för något av företagen som har entreprenaden på tunnelbyggandet, för att leva med ständiga hot.

Därför är det inte konstigt att Leonardo tittar sig misstänksamt omkring när vi träffas på hans jobb i närheten av staden Susa. Trots att jag officiellt är en ombudsman på arbetsplatsbesök och ingen journalist, är han rädd för att någon ska få veta sanningen. Priset kan bli högt om någon får veta att han pratat med pressen.

– Vi lever i skräck, dag och natt. Sedan betongbilarna blev överfallna när vi kom tillbaka från höghastighetsbygget är vi extremt försiktiga. Jag har inte berättat något för min fru och resten av familjen, de tror att det bara är de anställda på själva banbygget som råkar illa ut, berättar han snabbt.

Leonardo, som jobbar med betongtillverkning, heter egentligen inte alls så, men i Susadalen vågar ingen arbetare ställa uppmed namn eller bild. Priset skulle kunna bli högt för den som öppet visar att hen arbetar för höghastighetsbanan på något sätt.

För Leonardo och hans arbetskamrater slutade överfallet med något blåmärke och rädsla. För andra har det inte gått lika bra. Flera har blivit mordhotade och några har hamnat på sjukhus efter överfall.

Piero Donnola är ordförande för byggfacket Filca-Cisl i regionen Piemonte, där bygget pågår. Just hans fack har varit väldigt aktivt i försöken att medla mellan motståndare och förespråkare för bygget. När han själv gick ut och öppet deklarerade att bygget är viktigt eftersom det skapar en massa jobb i alpdalen, blev han mordhotad.

– Polisen hittade en projektil i ett brev som var adresserat till mig, tillsammans med skrivna mordhot i september förra året. Jag försöker att inte tänka på det, men visst tittar jag mig extra noga omkring när jag går ute på gatorna, och jag har köpt mig en bil med direktalarm till polisen, berättar han.

– Nu har det varit lugnt i några månader, men så fort jag pratar om bygget igen så kommer det något. Det blir stressigt i längden, men samtidigt kan man inte låta våldet vinna och hålla tyst.DSC_2949

Uppe i alpdalens byar är det lugnt. Inga protestflaggor eller skyltar syns till, och inga våldsamheter pågår just den här dagen.

– Det är för kallt just nu. Det hjälper, skämtar poliserna som står och vaktar vid ingången till tunnelbygget.

Men det kan hända något när som helst. Dagarna innan stoppade en grupp demonstranter en polisbil som var på väg till vaktbytet. Veckorna innan blev ägaren av hotellet där poliserna bor mordhotad. Stämningen är hela tiden spänd, ingen slappnar av och alla tittar misstänksamt på alla de inte känner igen.

Arbetarna på själva tunnelbygget rör sig helst i grupp, sedan några av dem blivit överfallna. Andrea från bergen norr om Milano har kommit hit för att bygga tunnlarna. Men nu är han rädd och väntar bara på att hitta ett annat ställe att jobba på.

– Vi lever i skräck så fort vi åker från området. Våra familjer lider och är rädda för att något ska hända. Jag har själv inte blivit slagen, men däremot har vi alla känslan av att vara förföljda. Det kanske inte är så, men känslan är så stark att den inte går att bli av med, konstaterar han. Problemet för Andrea och hans kollegor är att det inte finns några alternativ i krisdrabbade Italien. Inga nya stora byggen startas, och Susadalen är enda möjligheten för dem att jobba och få lön.

– Min fru och mina två tonåringar vill att jag ska sluta ändå. De tycker det känns som om jag jobbar i ett krigsområde. Men hur ska vi överleva om jag åker härifrån? Hemma hos oss finns inga jobb och min fru tjänar 1 200 euro i månaden som lärare, det kan vi inte leva på, förklarar han.

Om Andrea åtminstone i teorin har valmöjlighet, så har inte Renato det. Han bor i alpdalen, jobbar för ett lokalt företag som har en entreprenad på bygget, och är nära ett nervöst sammanbrott.

Förra året var han sjukskriven i en månad efter ett överfall som var nära att kosta honom ett öga.

– Jag körde en tankbil från tunnelbygget, när en grupp demonstranter började kasta stora stenar mot vindrutan. Jag fick fullt med glas i ansiktet och ett djupt sår precis ovanför ögat, så jag såg inget på grund av allt blodet. En stor sten träffade mig i bröstet och knäckte ett revben. Jag fortsatte att köra åt vänster, bort från dem som attackerade mig, och polisen som vaktar ingången var snabbt framme och hjälpte mig, berättar Renato.

Och det slutade inte där. Han blir ofta förföljd när han går ut, och har hittat mordhot på bilen parkerad utanför sitt hem. Samma sak har hänt hans fru, vilket inte är ovanligt eftersom terroristerna vanligtvis hotar familjerna också. Ingen vågar längre gå till baren och ta en kopp kaffe eller gå på bio.

– Min läkare fortsätter att skriva ut lugnande medel till mig och försöker övertala mig att flytta. Men jag är född och uppvuxen här, varför ska jag behöva fy för att jag behöver jobba? Mina knappt 1 300 euro behövs för att betala huslånet, och förresten skulle vi aldrig få sålt huset ens om vi gav upp och åkte härifrån, säger han uppgivet.

Alla personer vi pratar med i området säger att motståndet mot bygget bland invånarna i själva alpdalen numera är lågt. En övervägande majoritet vill ha bygget, som kommer att ge upp till 1 500 nya jobb med de pengar som området får i kompensation. De som protesterar kommer från närliggande Turin och hela övriga Italien.

– Jag förstår oron som invånarna hade i början för att deras liv skulle bli sämre på grund av tunnelbygget. Men även om den allra största delen av dem inte alls är så här våldsamma och inte ens tycker om detta, så är resultatet att alla som arbetar på bygget lever under enorm stress, säger Antonio Castaldo som är ombudsman för Filca-Cisl i Turins provins, som Susadalen hör till.

– Det var när de våldsamma grupperna från olika center runtom i Italien anslöt sig till protesten som alla problemen kom, även om det finns ”inhemska” med också. Jag som är i dalen flera gånger i veckan vet att det numera finns få motståndare bland invånarna, men ju färre de blir, desto våldsammare blir terrorgrupperna.

Problemet med hoten och attentaten är inte bara att arbetarna mår dåligt. Företagen ger inte längre fasta jobb, och några av dem har tvingats stänga.

Företaget Leonardo jobbar på har till exempel fått skador på flera miljoner kronor när deras maskiner brunnit upp, och har tvingats ta tillbaka sina löften om fler anställningar.

Polisen har gripit flera av de misstänkta attentatsmännen, och åklagarna tror att det finns band mellan dem och de nya terrorgrupperna i Italien. Susadalen har blivit samlingspunkten för många våldsamma falanger från hela landet.

– Det som gjort mest ont har varit att ingen här i byn försvarat oss. Jag trodde innan det här hände att vi var solidariska med varandra, mot omvärlden. Så har det alltid varit här i bergen, säger Renato.

– Men en granne sa till mig när jag blivit skadad att han inte kunde försvara mig öppet. ”Jag har också familj, vet du” var hans kommentar. Det känns som om terroristerna redan vunnit, konstaterar han bittert.

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Seko och Fastighets varslar på städavtalet

Seko och Fastighets varslar om konflikt på städavtalet från 8 juni. Orsaken är att Almega, enligt förbunden, inte vill gå med på en låglönesatsning i enlighet med LO-samordningen och industrinormen. Läs mer

Avtal 2017

Allt om avtalsrörelsen

Här kan du läsa alla våra artiklar om avtalsrörelsen 2017 där Seko ska förhandla om drygt 20 centrala avtal. Läs mer

Rederi måste skatta i Sverige

Det Maerskägda bolaget Svitzer, som kör bogserbåtar i Sverige, är registrerat på Färöarna. Nu anser Skatteverket att det ska betala skatt i Sverige eftersom det här är det har sin verksamhet. Läs mer

Kongress 2017

Allt om kongressen

Läs mer

Vikten av fint fikarum

Vikten av fint fikarum

– Vi njuter av det här stället. Vi äter en helt underbar frukost varje morgon klockan nio, och det sitter fint när man börjat jobba klockan sex. Läs mer

Maskinförare kan få nytt avtal nästa vecka

Den sista maj löper Sekos avtal med Maskinentreprenörerna, ME, ut. Förhandlingar pågår och parterna har satt ut förhandlingsdatum in i det sista. En särskilt viktig fråga för Seko, förutom lönenivåerna, är rätten att granska handlingar. Läs mer

Kongressen i bilder

Kongressen i bilder

För en vecka sedan avslutades Sekos kongress. Så här såg det ut bland delegater och dansare, ombudsmän och besökare, talare och funktionärer. Allt förevigat av fotograf Madeleine Andersson. Läs mer

”Man blir rätt less på värme”

”Man blir rätt less på värme”

"Man blir rätt less på värmen när man jobbar på ett värmeverk. Som värst på sommaren kan det vara uppåt 70 grader på vissa ställen i pannhuset." Läs mer

Med engagemang som brinner

Med engagemang som brinner

Ellena Papaioannou är lokalvårdare och klubbordförande på Uppsala universitet. Och ordförande för centrala ungdomskommittén. Och vice ordförande för regionstyrelsen. Och kongressombud. Och ... Läs mer

Ensam är inte stark

Ensam är inte stark

När jag hör ordet flexibilitet osäkrar jag mitt kollektivavtal. Flexibilitet, visst låter det tjusigt. Vi anpassar oss, är med vår tid och vi motsätter oss inte förändringar. Läs mer

Mer krävs av anställda i rörelsen

Den som arbetar för en organisation som facket måste vara beredd att ställa upp gratis på sin fritid i utåtriktat arbete, anser debattören. "Avlönade företrädares existens grundar sig i de icke avlönade, hårt arbetande vanliga människornas arbete i arbetarrörelsens tjänst." Läs mer

Vill Jernhusen ha fler försenade tåg?

Kanske är det som författaren Jesper Meijling hävdar att fastighetsbolaget Jernhusen och dess stationshus bäst Läs mer

Seko: Vi varslar inte i onödan

Efter tre varsel och tre avtal är både Seko och Almega nöjda med resultatet. Beskrivningen av vad som hände skiljer sig dock. Läs mer

Sparkad, svartlistad, återupprättad

Sparkad, svartlistad, återupprättad

En septembermorgon 2005 varslas klubbordföranden och tunneltågföraren Per Johansson om avsked och stängs omedelbart av från arbetet på grund av illojalitet mot företaget. Nu är han tillbaka i förarhytten. Läs mer

”Nöjd och lycklig”

-Jippie, vad gott det här gör för framtiden. Alla som arbetar på telekomavtalet har glädje av den höjda minimilönen. Det känns härligt att nå hela vägen fram. Läs mer

Avtal klart på telekom

Seko och Almega har tecknat ett nytt avtal på telekomområdet. Det betyder att det inte blir någon strejk i morgon. Restidsfrågan har fått en lösning och det blir en minimilön på 20 000 kronor efter två års yrkeserfarenhet. Läs mer

Nya avtalet stoppar lönedumpning

Sekos förhandlare är glada över att in- och uthyrning av personal nu har reglerats i det nya avtalet för banarbetare. Samtidigt fick man gå med på en sänkning av ingångslönen för oerfarna. Läs mer

Avtal klart för banarbetare

Avtal klart för banarbetare

Strejken på järnvägsinfrastrukturavtalet är avblåst. Seko och Almega Tjänsteförbunden blev sent i går kväll överens om ett nytt avtal. Seko fick, enligt ett pressmeddelande, gehör för kravet på reglering av in- och uthyrning av personal. Läs mer

Bättre a-kassa för deltidare

Från och med idag, den 15 maj, räcker a-kassan längre för deltidsarbetslösa. Nu får de rätt till ersättning i upp till 60 veckor. Läs mer

Glädje över låglönesatsningen

Igår blev Seko och Almega överens om ett nytt treårigt avtal. Några av de klubbar som berördes direkt av konfliktvarslet säger att de så här långt är glada över låglönesatsningen. Läs mer

Visa oss ditt jobb

Visa oss ditt jobb

Vad gör du och dina arbetskamrater egentligen på jobbet? Hur ser din arbetsplats ut? Det har du chansen att visa i Sekotidningens fototävling ”Mitt jobb”. Läs mer

Löneform

I huvudsak finns det två löneformer: fast tidlön, oftast månadslön, och rörlig lön, som beror på prestation och resultat. Ackord är en typ av rörlig lön. Man kan också komma överens om en kombination av fast tidlön och rörlig lön, så kallad premielön.