– Många av dem jag pratar med säger att man inte trodde det kunde bli värre, men Koncept utdelning har visat motsatsen. Stressen har ökat och de tunga momenten i yrket förstärks när innearbete ersätts med utdelningsarbete.

Stefan Fougt, huvudskyddsombud, menar att den lokala kunskapen inte tas tillvara. Att Postnords ledning ”pekar med hela handen” och har bestämt att alla ska arbeta på samma sätt.

–Det leder till sämre kvalitet och sätter yrkesstoltheten ur spel. Några reagerar med att tänka: okej från och med nu ARBETAR jag som brevbärare, jag ÄR inte längre brevbärare.

–Den som ÄR brevbärare är stolt över arbetet, tar ansvar och initiativ, samt engagerar sig och vill jobba kvar.

Trivseln och det självständiga jobbet har varit kärnan i yrket.

– Många började en gång med tanken att bara stanna tillfälligt, men blev kvar, ibland hela sitt yrkesliv. Det var ett trivsamt, själv­ ständigt arbete, individuellt men ändå med en gemenskap.

Man började samtidigt tidigt på morgonen, fikade tillsammans.

– Nu kanske en kammar, en annan delar ut och en tredje brevbärare eftersänder. Jobbet blir mer ensamt.

Kombinationen sjunkande brevvolymer och mer maskinsortering gör – paradoxalt nog – att den tid det är möjligt att dela ut post minskat. Maskinsorteringen har centraliserats till allt färre terminaler, och då blir det längre ut till kontoren.

Posten kommer senare och tiden som blir över till utdelning, utdelningsfönstret, krymper.

– Det är inte alltid man hinner dela ut posten under sin ordinarie arbetstid, och i många fall vet inte brevbäraren hur arbetet ska prioriteras. Ibland finns tydliga riktlinjer från lokala chefer, ibland inte.

Rationaliseringarna på Postnord började på allvar 2010 då mer post började maskinsorteras.

– En utveckling vi inte kan motsätta oss, men det blir fler fel, vilket stressar.

Den stora förändringen med Koncept utdelning jämfört med tidigare arbetssätt är att man först beslutar sig för ett arbetssätt och först därefter ser över arbetsmiljön. Tidigare skulle arbetet organiseras så att det blev en balans mellan arbetsmiljö, kundkrav och ekonomi. Nu styr de kortsiktiga ekonomiska vill­ koren allt mer.

–Vi måste hitta tillbaka så att arbetsmiljökonsekvenserna blir ett viktigt underlag inför beslut och utveckling, anser Stefan Fougt.