Alf Svensson, Kristdemokraternas förre partiledare, sitter i EUparlamentet sedan 2009. Innan dess satt han i Sveriges riksdag i drygt 20 år, så han kan jämföra.

– Sitter du i riksdagen tillhör du antingen regeringen eller oppositionen. Tillhör du regeringen röstar du ja till allt som regeringen föreslår, och tillhör du oppositionen röstar du nej. Men i parlamentet är det ingen som säger åt dig hur du ska rösta, det är ingen som ifrågasätter om du röstar mot din partigrupp. Men det är klart att man ofta lyssnar på vad de andra tycker eftersom man inte kan vara insatt i allt.

Marit Paulsen (FP) sitter sin andra period i parlamentet och kandiderar vid 74 års ålder för ytterligare en. Hon resonerar på ett liknande sätt som Alf Svensson.

– EU är minoriteternas union. Det finns ingen majoritet åt höger eller vänster, nord eller syd. I varje sakfråga måste man bygga en egen majoritet genom att samla många minoriteter. Det är motsatsen till nationella parlament där det finns en majoritet och en opposition.

Den liberala ALDE-gruppen, som Folkpartiet tillhör i parlamentet, beskriver hon som skillnaden mellan höger och vänster.

– I ekonomiska frågor brukar vi rösta till höger och i sociala frågor till vänster.

Piratpartiet (PP) sitter i den gröna gruppen i parlamentet, men har en speciell taktik.

– I piratfrågor röstar jag efter vårt program men i alla andra frågor röstar jag som gruppen har bestämt – om det inte är alldeles skogstokigt förstås. Det innebär att jag ofta röstar emot mina egna åsikter, men det är ok, säger Christian Engström.

Anledningen är att PP vill lägga allt fokus på sina frågor, fri fildelning och personlig integritet.

– Det spar väldigt mycket tid då jag inte behöver sätta mig in i allt.

Även om det inte finns några majoriteter i parlamentet så finns tydliga skiljelinjer mellan höger och vänster. En sådan är synen på hur den europeiska krisen ska lösas.

– Det är den stora debattfrågan, säger Göran Färm (S). Det högerstyrda Europa har tvingat fram kraftiga nedskärningar och besparingar, och därmed skapat långsiktiga strukturella problem i de drabbade länderna. I Grekland har man till exempel tvingat fram uppsägningar av offentliganställda, rivit upp kollektivavtal och sänkt löner. Och det samtidigt som vi i socialdemokratiska gruppen försöker få till en schysstare arbetsmarknad.

Gunnar Hökmark (M) ser däremot nedskärningarna som nödvändiga och framgångsrika åtgärder för att komma tillrätta med krisen.

– Det är en fundamental skillnad i synen på ekonomisk politik beroende på vilken grupp som är störst. S menar att Europa lider av det som åtstramningspolitiken medfört, men vi ser att det har vänt tack vare den.