Birgit Steffenstorpet, Helen Wenlöf och Annica Johansson vill ha högre lön.

Det finns tvärtom formella utbild­ningskrav på ”städet”. Och på vaktmästarna, som ska ha gym­nasieutbildning och kunna engelska, plus vara händiga med verktyg.

– Vi är på samma nivå kan man säga och borde ligga ungefär lika, det tycker persona­len på PTS också. Alla tror att vi har ungefär samma löner men det skiljer ett par tusen kronor per månad, säger Birgit Steffentor­ pet, som varit lokalvårdare på universitetet i snart 20 år och tjänar 20 100 kronor.

Att hänvisa till marknaden, som chefen för Campusavdelningen gör, håller inte, tycker lokalvårdarna. Jämförelsen måste göras inom universitetet.

De stora löneskillnaderna gjorde att Birgit Steffenstorpet, Annica Johansson och Helen Wenlöf drog igång ett jämställdhetsprojekt tillsammans. Alla tre har lång erfarenhet av lokalvård och hade tröttnat på attityden mot städning. En attityd som dels ger låga löner, dels gör att omgivningen hela tiden undrar när de ska sluta städa.

– Jag gick på Komvux för tio år sedan och då trodde folk att målet var att byta yrke, men det var det inte alls. Jag trivs med mitt jobb, jag ville lära mig nya saker och fick ett starkt självförtroende av att studera, säger Birgit.

 

Helen instämmer:

–Jag gillar att städa och vill inte göra något annat. Ändå blev jag förvånad över att det var så många andra som tyckte likadant, jag hade själv den fördomen.

Annica, Helen och Birgit är ganska säkra på att lönen och attityden handlar om att de ar­ betar i ett kvinnodominerat yrke. Det kvin­nor gör har lägre status, slår de fast.

– Så är det bara, säger alla tre.

Det betyder naturligtvis inte att det ska förbli så. För Birgit Steffenstorpet, Helen Wenlöf och Annica Johansson är målet att höja lönerna och därmed påbörja vägen mot ökad status. Att lokalvård anses vara sämre än jobbet på vaktmästeriet har lokalvårdarna fått bekräftat med besked. Ett förslag om arbetsbyte mellan de båda enheterna slutade med ett bestämt nej från det mansdominerade PTS. Städa kunde vaktmästarna redan, fick lokalvårdarna veta, och varför skulle de – männen – byta ner sig och byta jobb med städerskorna?

– De hoppades att våra ansträngningar skulle rinna ut i sanden med deras nej, men istället skrev vi en rapport om vad som hände, säger Birgit Steffenstorpet.

Helen Wenlöf säger att felet inte ligger hos personalen på PTS, egentligen. Det fanns de som ville. Men att genomföra projektet var en chefsfråga, så när chefen inte tog arbetsbytet på allvar blev det helt enkelt inte av.

Tanken på arbetsbyte dök upp när Birgit fick plats i universitetets nätverk för jämställdhet och jämlikhet. Hon ville göra något konkret för sin enhet, tidigare hade hon försökt genom att vara jämställdhetsombud inom Seko, utan resultat. Jämställdhet var inte fackets starka sida, konstaterar hon.

– Vi hade några möten och kom fram till att vi vill samarbeta med andra och öka förståelsen för vårt jobb, säger Annica Johansson.

Vem som kläckte idén att lokalvårdarna och servicegänget skulle byta jobb med varandra en vecka är oklart, men den togs emot med entusiasm bland chefer och lokalvårdare.

Annica, Birgit och Helen drog igång ett projekt, sökte och fick projektpengar från universitetet, som arbetar mycket aktivt med jämställdhetsfrågor. De började med att inter­vjua berörd personal och även andra perso­nalgrupper, liksom chefer och rektor. PTS var skeptiska till en början, men sa inte nej förrän mycket av förberedelsearbetet redan var gjort.

Slutsatsen av det som hänt är att de för­domar projektgruppen trodde fanns tydligt visade sig när frågan ställdes på sin spets. Samtidigt har gruppen fått kraft att gå vidare och arbeta för att försöka höja lönerna. Rapporten utmynnar i flera förslag på hur lokalvårdsjobbet kan få högre status och högre lön.

Lokalvården bör bli synligare, arbetet bör integreras med andra servicefunktioner, könssegregationen brytas, all personal bör gå jämställdhetsutbildningar, och den som vill bör få kombinerad tjänst. Det senare skulle öka möjligheterna till heltidsjobb.

Av de tre är det bara Birgit Steffenstorpet som är kvar på samma jobb i dag. Annica Jo­hansson har hand om gardinerna på   universi­tetet, ett lite mindre slitsamt jobb. Helen Wen­löf städar, men nu på en förskola i Örebro.

Deras rapport heter En städad rapport? – En rapport om status och attityder till lokalvården, Örebro universitet, Campusavdelningen, 2011.