När facken slår fast att det går bra för Sverige, pekar arbetsgivarna på den tuffa konkurrensen från omvärlden och använder nyanländas problem att få jobb som argument för frysta löner och sämre anställningstrygghet.

Medan 6F-förbudnen vill ha högre ingångslöner och rejäla lönepåslag, mer än industrin, håller Byggarbetsgivarna fast vid det så kallade märket.

Sveriges Byggindustrier, BI, vill frysa lägstlönen på väg och banavtalet. BI tycker att ingångslönen i avtalet redan i dag är för hög. Byggarbetsgivarna yrkar också på att få bort individgarantierna i det gällande kollektivavtalet. Hela lönen ska läggas ut individuellt, enligt BI.

Almega It- och telekomföretagen driver en liknande linje, men vill gå ännu hårdare fram med  sitt krav på tillsvidareavtal helt utan centrala löneökningar. Almega ifrågasätter den svenska kollektivavtalsmodellen med centrala överenskommelser. Istället ska avtalen vara individuella, enligt It- och telekomföretagens företrädare. Almega tycker inte heller att det ska finnas några lägstlöner för fältarbetare.

I går när Seko väg- och ban och Sveriges Byggindustrier växlade sina avtalsyrkanden blev det än en gång tydligt att parterna prioriterar olika.

Medan Seko strävar efter tryggare anställningar, lanserar BI en ny tidsbegränsad anställningsform, introduktionsanställning, med 65 procent av väg- och banavtalets grundlön.

När arbetsgivarna vill ha en ökad flexibilitet i arbetstiden, det vill säga större möjlighet att lägga ut arbetstiden, kräver facket att även restiden delvis ska betraktas som arbetstid.