Kenth Svensson arbetade länge på Karlskronavarvet.

Kenth Svensson, 70, drar sig till minnes hur kollegor på Karlskronavarvet låg och vilade ovanpå de stora asbestdukarna på lunchrasten. Idag är många av dem avlidna i lungcancer.

Kenth Svensson började på varvet 1961, som 17-åring. Han var grovplåtslagare och från första dagen exponerad mot asbest i olika former.

– Så här i efterhand kan man tycka att det var konstigt att ingen förstod hur farligt det var. Man visste ju att de som bröt den blå asbesten sällan blev äldre än 48 år. Men av någon anledning brydde man sig inte, vi jobbade bara på, berättar Kenth Svensson.

Vilade på asbest

Det fanns inga särskilda säkerhetsrutiner utan asbesten betraktades som vilket annat material som helst.

– Du kan ju själv tänka dig vad som hände när någon körde igång slipmaskinen inuti någon av båtarna. På några sekunder fylldes hela utrymmet med damm som for runt. På det sättet blev alla mer eller mindre utsatta, berättar Kenth.

– Jag minns hur gubbarna kunde lägga sig och vila ovanpå dukar med asbest när de hade rast. En del gjorde till och med kuddar som de lutade huvudet emot.

– Det är inte riktigt klokt när man tänker på det, men det är helt sant!

Men med tiden blev ryktena om att asbesten kunde vara farlig allt mer ihärdiga. Bland kollegorna på varvet diskuterades frågan redan på 60-talet. Men något gehör fick man inte från företaget och ännu fanns inga bevis för hälsoriskerna.

– Vi diskuterade saken med skyddsingenjören men fick bara beskedet att det var helt ofarligt. Klubben drev den här frågan men vi fick inget stöd eller hjälp från företaget.

Kollegor dog

Efter att riskerna med asbest blev kända på 70-talet fasades materialet ut från varvet i Karlskrona. Kenth Svensson tycker inte att man kan klandra företagets agerande efter totalförbudet 1982.

– De följde ju förbudet, det kan man inte säga något om. Och jag tycker att de hanterade frågan på ett bättre sätt efter det. Men visst kan man önska att de hade tagit våra varningar på större allvar och reagerat tidigare.

Han har genom åren sett många kollegor dö i förtid i lungcancer. Själv drabbades han för några år sedan av plack i lungorna, en sorts förhårdnad på lungvävnaden.

– Det upptäcktes av en tillfällighet när jag röntgade lungorna av andra anledningar. Men förhoppningsvis är det något som inte behöver påverka lungfunktionen negativt, säger 70-åringen och tillägger:

– Hela historien är en enda tragedi. Det är så många som har drabbats och som fortfarande drabbas. Och många har blivit utan ersättning, det tycker jag är en stor skam.

Jakob Hydén.